Nyheter
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Usla villkor utan arbetstillstånd

I köken på våra restauranger och kaféer jobbar tusentals personer svart utan arbetstillstånd. Villkoren är ofta usla. Nidal al Shaer fick 24 kronor i timmen när han var en av dem.

Publicerad 20 september 2011
Usla villkor utan arbetstillstånd
Nidal tjänade 24 kronor i timmen på en restaurang. Foto: Istockphoto

Klockan är snart tolv och kön inne på restaurangen i Malmö är lång. Två män serverar pizzor och falafel i rasande fart. Här är priserna låga, tre tior räcker till både mat och dricka. Många lunchgäster anar nog inte vad lappen på väggen betyder. »Vi söker personal« står det på ­arabiska.
Det var hit Nidal al Shaer kom en dag i maj 2006. Då var han 19 år. Nidal är palestinier från Gaza och sökte asyl i Sverige. Bästa sättet att lära sig språket måste vara att jobba och lära känna folk, tänkte han. Tillsammans med tre papperslösa jobbade Nidal sju dagar i veckan, för 24 kronor i timmen.
– Om jag skulle bli utvisad så ville jag komma tillbaka med åtminstone lite pengar, säger Nidal när vi möts över en kopp kaffe.
När pizzeriaägaren kom med den ­första lönen, 4 000 kronor i hundra­lappar, såg det mycket ut. Nidal visste inte vad ­restauranganställda ­brukar tjäna. Han varken röker ­eller dricker vilket bidrog till känslan att han tjänat bra med pengar. Tillsammans med sex andra ­killar i liknande situation delade han en liten lägenhet där en sovplats kostade 1 250 kronor i månaden.

Ägaren påminde dem ofta om att de inte hade uppehåll­s­tillstånd. Därför var de mindre värda.
– Det var hemskt. Vi var tvungna att ­acceptera och lyda. Hela tiden sa han att vi inte kunde ­någonting. Man kände sig som en slav.
Den smutsiga toaletten fungerade som omklädningsrum och lagerutrymme. Tvätta sig var de tvungna att göra på samma ställe som disken.
– Oavsett hur mycket vi jobbade så ­behandlade chefen oss illa.
 Ägaren erbjöd högre lön när Nidal ville sluta. Men lönen höjdes aldrig.

Nidal slutade
på pizzerian efter fyra månader. En restauranggäst berättade att det fanns jobb hos en livsmedelsgrossist. Jobbet var inte lika tungt och cheferna schystare. Hos grossisten tjänade han 220 kronor om dagen för nio timmars arbete. Därefter höjdes lönen till 250 kronor. Men jobbet var lättare jämfört med disken och ibland blev han bjuden på mat.
– Vi fick betalt varje söndag, alltid i hundralappar.
På företaget jobbade minst 30 personer till liknande villkor, enligt Nidals uppskattning. De ­sorterade kött och grönt. En del hade försörjningsstöd, det som förut kallades ­socialbidrag, samtidigt som de jobbade svart. Andra var papperslösa.
En söndag när Nidal behövde vara ledig ville chefen tvinga honom att jobba. Schismen ledde till att han slutade och fick tjata för att få den sista tusenlappen av lönen. Då hade han jobbat där i ungefär ett halvår.

Diskare på ett kafé och bageri blev nästa jobb. Lönen var 250 kronor per dag. Den höjdes senare till 300 kronor och arbets­uppgifterna blev mer ­varierande.
– Inte mycket pengar, men det var bättre där. Jag lärde mig baka. Kunderna var bara svenskar så jag lärde mig mycket svenska.
I sju månader jobbade Nidal på ­kaféet. Efter ett avslag och väntan i ett år och sju månader fick han till slut uppehållstillstånd.  I dag studerar han till sjuksköterska och helgjobbar på ett kafé.

Nidal fick, som asylsökande i Sverige, en dagersättning på 61 kronor, knappt 1900 kronor i ­månaden. Ersättningen har inte höjts sedan 1994 och ska räcka till mat, kläder, hygienartiklar, ­läkemedel, sjukvård och tandvård. Det gör den inte för många asyl­sökande.
– Det finns de som jobbar tolv timmar om dagen för hundra kronor. 161 kronor är mer än 61 kronor, säger Nina Aknouche, handläggare på Migrations­verkets mottagningsenhet i Malmö.
Svartarbete, skatt och försäkringar tas upp på informationsmöten som Migration­s­­­verket har för alla asylsökande. Men det händer att asyl­sökande råkar ut för allvarliga olyckor när de jobbar svart. Om ­arbetsgivaren påstår att han inte vet vem den skadade är, så är denne rättslös.
Det finns legala vägar till arbets­livet för asylsökande. Genom att praktisera kan en asylsökande få arbetslivserfarenhet. När han eller hon hittat en praktikplats skriver Migrationsverket ett praktikavtal på tre månader om arbetsgivaren godkänns. Det kan förlängas med ytterligare tre månader. Men för praktiken betalas varken lön eller ersättning.
Ett annat sätt att skaffa arbetslivs­erfarenhet är att få ett tillfälligt arbetstillstånd redan under asylprocessen. Då krävs att den asylsökande kan visa upp en id-handling.

Migrationsminister Tobias Billström (M) är regeringens ansvarige i frågor som rör asylsökande och papperslösa.
– Sanktionsdirektivet, som införs via EU, kommer att innebära en förändring, svarar han på frågan om vad regeringen gör åt ­utnyttjande arbetsgivare.
Sanktionsdirektivet innebär att ­arbetsgivare som blir påkomna med att utnyttja asylsökande som svart ­arbetskraft ska få betala en straffavgift på ett halvt prisbas­belopp (21 400 kronor) per person som jobbat på företaget utan tillstånd.
För dem som kan bevisas ha jobbat där längre än tre månader blir avgiften den dubbla. Arbetsgivaren blir samtidigt tvungen att betala ut lön till dem som jobbat där.  
Men den här åtgärden dröjer. Tobias Billström hoppas att regeringens proposition ska bli klar i år.
– Tidigare har ingen velat kännas vid problemen. Nu är vi medvetna om dem, förklarar han.
Tobias Billström tror dock inte att en höjning av dagersättningen skulle minska svartjobben.

HRF försöker få så många arbetsgivare som möjligt att teckna kollektivavtal.
Avtalets villkor gäller för alla på arbets­platsen.
– Om arbetsgivaren inte har kollektivavtal kan han betala vad som helst, säger Antonio Lopez Lopez, ­ledamot i HRF:s förbunds­styrelse och tidigare ordförande i Papperslösas förening.
Pappers­lösas förening kräver att alla tillståndslösa ska legaliseras för att lättare komma åt oseriösa arbetsgivare. Hur många papperslösa som jobbar i Sverige vet ingen, men föreningen uppskattar antalet till mellan 15 000 och 50 000 personer.
Arbetsrätten för papperslösa är lägre prioriterad än sjukvården. En utredning ­föreslog nyligen att papperslösa ska få samma rätt till subventionerad sjukvård som alla andra som bor i landet. De borgerliga partierna är splittrade i den frågan.

På pizzerian där Nidal jobbade sitter lappen med texten »Vi söker personal« kvar. Villkoren för att få jobb där är att man saknar arbetstillstånd, ­accepterar usel arbetsmiljö och nöjer sig med en lön på mindre än ­tvåhundra om dagen.
– Det gör ont när jag tänker på alla ­papperslösa som jobbar här i Sverige, säger Nidal.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Nyheter HÄLSA

Hög diabetesrisk för städare och restaurangbiträden

Kvinnliga städare och restaurangbiträden ligger på topp tre för risken att drabbas av diabetes, visar en ny studie från Karolinska Institutet.

Publicerad 20 september 2019 Kommentera
Hög diabetesrisk för städare och restaurangbiträden
Personer med diabetes måste mäta sitt blodsocker regelbundet. Foto: Hsyncoban/Istockphoto

Kvinnliga städare samt köks- och restaurangbiträden hör till de tre yrken som har högst risk att drabbas av typ 2-diabetes. De har omkring tre gånger högre risk än lärare och sjukgymnaster. Det visar Karolinska Institutets studie av 30 olika yrkesgruppers risk att få sjukdomen.

Stress och oregelbundna arbetstider kan bidra till detta. Men forskarna menar också att det handlar om vilka levnadsvanor man har. Övervikt, dålig kondition och rökning kan påverka.

Om sjukdomen

Typ 2-diabetes är en sjukdom som är allvarlig eftersom den kan leda till komplikationer, hjärtkärlsjukdom och för tidig död. Omkring 7 procent av befolkningen har diabetes.

 

Högst risk bland kvinnor har fabriksarbetare, till exempel handpaketerare.

Bland männen är risken högst för fabriksarbetare och fordonsförare. Manliga städare och restaurangbiträden kom inte med i undersökningen eftersom de inte hör till de 30 vanligaste yrkena för män.

Här skriver Karolinska Institutet om undersökningen.

Nyheter AVTAL 2020

HRF laddar för avtalsrörelse

Hotell- och restaurangfacket rustar för avtalsrörelse. En de viktigaste frågorna är att stoppa den negativa löne­glidningen, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson.

Publicerad 18 september 2019 Kommentera
HRF laddar för avtalsrörelse
– Det är oerhört viktigt att medlemmarna engagerar sig och pratar om avtalsrörelsen på jobbet, säger Per Persson. Foto: Peter Jönsson

Den sista mars nästa år går HRF:s största kollektiv­avtal ut, det så kallade Gröna riks-avtalet med Visita. Arbetet för ett nytt avtal är redan i full gång. Förbundets avtals­sekreterare Per Persson är taggad.
– Det här kommer att bli jätte­spännande. Men vi har många steg kvar innan vi har ett nytt avtal.

Ett avgörande steg tas i oktober. Då ska LO-förbunden besluta om de ska samarbeta i avtalsrörelsen. Per Persson säger att HRF vill se en LO-samordning.
– Jag ser det som uteslutet att inte ha en samordning. Vi behöver det. Vi misslyckades ju att få ihop den 2012, och vi klarar det säkert en gång till. Men över tid gör vi inte det. Vi är beroende av varandra.

Åtta viktiga steg mot avtal

  • 23 oktober. LO:s representantskap ska besluta om förbunden ska ha en samordning i avtalsrörelsen. Här sitter representanter från HRF och de andra LO-förbunden.
  • 31 oktober–21 november. Lokala avtals­konferenser hålls i HRF:s åtta avdelningar. Här kan medlemmarna lämna ändrings­förslag och diskutera avtalet.
  • 22 november. Sista dagen att lämna ändringsförslag via HRF:s hemsida. Alla medlemmar har möjlighet att ge förslag på vad förbundet ska ställa för krav i avtalsrörelsen.
  • 22 januari. HRF:s avtalskrav fastställs vid den stora avtals­konferensen.
  • 3 februari. Hotell- och restaurang­facket och arbetsgivarorganisa­tionen Visita utväxlar avtalskrav med varandra.
  • 20 februari–31 mars. Förhandlingar mellan HRF och Visita.
  • 31 mars. Det så kallade Gröna riks-­avtalet ­mellan HRF och Visita går ut. Flera av HRF:s andra kollektivavtal löper också ut då och ska förhandlas under våren.
  • 1 april. Nytt kollektivavtal på plats?

Ett andra viktigt steg tas i november då HRF:s lokala avtalskonferenser hålls. Där träffas medlemmar från förbundets åtta avdelningar för att diskutera avtalskrav. Per Persson säger att det, förutom lönefrågan, finns gott om frågor att jobba med.
– Det är många viktiga kärnfrågor som anställningsformer, arbetstider, arbetsmiljö. Men vi kommer att behöva prioritera.

En viktig fråga, kanske den viktigaste, handlar om den negativa löneglidningen i branschen, säger Per Persson. I praktiken får HRF:s medlemmar inte ut hela den löne­ökning som förhandlats fram under de senaste avtalsrörelserna.
– Vi ser att det finns ett mönster där arbetsgivare ger mycket pottpengar till folk som inte har tillsvidareanställningar eller som de vet ska sluta inom kort. Det måste vi hitta ett sätt att komma åt. Det är en väldigt viktig fråga. Det är något jag tänker prata om hela vägen fram till nytt avtal.

Under förra avtalsrörelsen, år 2017, var HRF tvungna att varsla om strejk för att få igenom sina krav. En av knäckfrågorna var den låglönesatsning som LO-förbunden hade enats om i sin samordning.
Per Persson har inte alltför stort hopp om att Visita har ändrat inställning i frågan inför årets avtalsrörelse.
– Jag vill inte tala för dem, men om man tittar på hur de ställde sig 2017 så var Visita starkt emot en låglönesatsning. Jag tvivlar på att de har ändrat uppfattning om det.

– Mitt mål är att vi ska få avtal som är så bra som möjligt för alla medlemmar, att vi får en schyst löneökning och att vi får förbättringar på allmänna villkor. Det tror jag att vi klarar.
Men för att nå dit behöver alla HRF-medlemmar hjälpas åt, säger Per Persson.
– Det är oerhört viktigt att medlemmarna engagerar sig och pratar om avtalsrörelsen på jobbet.

Nyheter TÄVLING

Hallå där, Vendela Molin

Vendela Molin går tredje året på restaurang- och livsmedelsprogrammet på Stockholms hotell- och restaurangskola. Under finalen i Årets kock var hon commis till finalisten Jonas Lagerström från Restaurant Etoile.

Publicerad 18 september 2019 Kommentera
Hallå där, Vendela Molin
Vendela Molin assisterade finalisten Jonas Lagerström. Foto: Samuel Unéus

Hur hetsigt var det i tävlingsköket?
– I början tyckte jag att vi hade all tid i världen, men mot slutet skulle det gå fort så då blev det stressigare.

 Vad var roligast?
– Uppläggningen är jätterolig för man ser det man jobbat med hela dagen komma till liv. Sedan är det så inspirerande att se andra kockar jobba, hur de kan skapa rätter av det de får. Det var också roligt att få jobba med Årets kockelev den andra dagen. Vi fick råvaror som blev över från första dagen och slängde ihop lite rätter som vi bjöd publiken på.

Om tävlingen

Finalen i tävlingen Årets kock avgjordes 12–13 september. Martin Moses, SK Mat & människor, Göteborg, tog hem segern. Elever från Stockholms Hotell- och Restaurangskola och Smedensskolan, Smedjebacken, assisterade kockarna.

Något som var knepigt?
Ibland var det lite svårt att veta vad man skulle göra, men Jonas var jättesnäll och jag hade av en slump jobbat med honom i kvalet också. Man vill inte göra något fel, det är ju finalisternas dröm att vara där.

Hur känns det så här efteråt?
– Det var once in a lifetime, jag kommer inte att få den chansen igen. Det är en jättebra erfarenhet att ha om man själv är intresserad av att tävla.

Fråga om jobbet.
81
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här