Så utnyttjas invandrad arbetskraft

Det kan se bra ut på pappret. Men ute på arbetsplatserna finns lönedumpning, kollektivavtalsbrott och värst av allt: utnyttjade människor. När HRF:s Stockholmsavdelning granskade situationen för invandrad arbetskraft så var det få av de 54 arbetsgivarna som skötte sig.

Arbetsgivaren är först skeptisk när uppsökarna Svetlana och Amanda kommer, men tinar upp efter ett tag.

Det är en stund kvar tills lunch­rusningen sätter fart på food-courten i Heron City, utanför Stockholm. ­Svetlana Avramovic och Amanda Naesman, båda förtroendevalda HRF:are, bläddrar i sina papper.
– Det är hit vi ska, till wokstället här borta, säger Svetlana och plockar upp ännu mer papper ur sin ryggsäck.
Målet heter Bamboo South, och det senaste året har arbetsgivaren fått tillstånd från Migrationsverket att anställa tio kinesiska specialkockar. På ansökningarna som Svetlana håller i ser både lön och anställningsvillkor bra ut. Nu ska uppsökarna kolla om allt är så bra som det ser ut.

Amanda går fram och presenterar sig för en kvinna med asiatiskt utseende. Hon ler, skakar på huvudet och pekar på en man som står i kassan. Det visar sig vara chefen Chen. Först är han skeptisk, men sen lättar han upp och bläddrar även han igenom ansökningarna.
– Han kom aldrig. Han slutade efter en vecka. Han slutade också. Hon står där, säger han och pekar på kvinnan de mötte först.
 Det visar sig att bara tre av kockarna finns på restaurangen. Enligt Chen har de andra inte dykt upp, eller så har de bara stannat på restaurangen en kort tid.
– De bara kom och så slutade de. Jag vet inte vart de har tagit vägen.

Svetlana ber honom skicka in anställningsbevis och lönespecifikationer för alla anställda på restaurangen. En vecka får han på sig. Sedan tackar de för sig och går.
– Vanligtvis hade vi försökt prata med de anställda, men det var ingen av dem som pratade svenska och vi pratar ju inte ­kinesiska, säger Svetlana.
Det här är en av de sista arbetsplatserna på deras lista under uppsökeriprojektet. Både Svetlana och Amanda har varit med sedan december när projektet startade.
Bakgrunden var förbundets oro över den ökande mängd beviljade arbetstillstånd i hotell- och restaurangbranschen. Sedan lagändringen 2008 har arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU ökat stadigt. Bara under förra året fick drygt 2 000 icke-EU-medborgare tillstånd för jobb i branschen. Året innan, 2009, var siffran knappt 1 400. HRF gick tidigt ut och varnade för att en stor del av den hitresta arbetskraften riskerade att hamna i klorna på oseriösa arbetsgivare.

Men hur stor risken är har dock inte varit tydligt förrän nu, när resultaten från Stockholmsavdelningens uppsökeri­projekt börjar bli klart.
– Det är bara en handfull ställen där allt har verkat vara i ordning, säger Mikael Berge, ombudsman på HRF:s Stockholmsavdelning.
Han är den som har samordnat insatsen och coachat uppsökerigruppen, bestående av nio förtroendevalda medlemmar. ­Sammanlagt har de besökt 54 branscharbetsplatser. Nästan alla är ställen som tecknat hängavtal med HRF i samband med ansökan om arbetstillstånd. Och på de flesta ställen har uppsökarna hittat felaktigheter.
– I många fall är det tydligt att de skrivit på avtalet enbart för att få anställa. Sen har man bara kört på som vanligt, säger Mikael.
Hittills har drygt hälften av ärendena, 33 stycken, lett till förhandling. De vanligaste förhandlingarna har gällt felaktiga löner, semesterersättningar och ob-ersättningar. I många fall har både lön och arbetstid varit helt olika på ansökan till Migrationsverket och i verkligheten.
– Många har blivit lovade en lön i sitt hemland, och när de har kommit hit har de fått mindre pengar för att arbeta mer, säger Mikael Berge.

I en del fall har det handlar om att arbetsgivaren varit okunnig om kollektivavtalet, men det är definitivt inte alla.
– Några har haft dubbla anställningskontrakt. Ett officiellt och ett inofficiellt. Då är det ett väldigt medvetet utnyttjande.
Han berättar om ett sådant fall där två kinesiska kockar arbetat långa dagar, sex ­dagar i veckan för långt under minimilön. När uppsökarna jämförde kockarnas scheman med de utbetalade och utlovade lönerna saknades över 180 000 kronor.
– Under förhandlingen erkände arbetsgivaren i princip alla brott mot kollektivavtalet. Men ersättningssummorna blev så höga att förhandlingarna inte har kunnat avslutas än.

Hittills har gruppen avslutat 25 förhandlingar. Merparten, 21 stycken, avslutades i enighet. En del ärenden har också varit omöjliga att driva vidare. Någon arbets­givare har gått under jorden, någon har gått i konkurs och på flera ställen har de anställda inte velat ha någon hjälp av facket. Ofta av rädsla, säger Amanda Naesman.
– Många har inte vågat prata med oss. Eller så har de pratat först och sedan ändrat sig.
Ett sådant fall var en anställd på en indisk restaurang som berättade att han först blivit lovad 24 000 kronor för en heltid. Väl i Sverige ändrades dock villkoren till 14 000 kronor för en deltid på 75 procent. Arbetsgivaren hänvisade till att företaget gick dåligt. Men nästa gång uppsökarna kom hade han ändrat sig, och ville inte bli företrädd.
– Några vi har träffat har först velat gå med i facket, men efter att arbetsgivaren har haft chans att prata med dem så har de backat. Det är lite frustrerande.

Ända sedan lagändringen 2008 har det diskuterats vems ansvar det egentligen är att se till att arbetsgivarna följer de utlovade villkoren.
Migrationsverket med migrationsminister Tobias Billström i spetsen har sin åsikt klar: det är upp till fackförbunden att se till att kollektivavtalen efterlevs. HRF, å andra sidan, anser i stället att det borde vara Migrationsverkets uppdrag att följa upp de tillstånd som verket beviljar. Och då inte bara i samband med en eventuell förlängning.
– Detta skulle behöva vara ett löpande arbete. Det ser vi ju nu, och då har vi ändå bara skrapat på ytan, säger Mikael Berge på Stockholmsavdelningen.
Ett sådant ansvar skulle dock vara förbundet övermäktigt, både tids- och resursmässigt, säger han.
– Det har vi inte resurser till. Det är övermänskligt. Och samtidigt har vi ju sett hur mycket dessa personer förlorar på att ingen tillvaratar deras intressen.

Och hur gick det nu med Chen och de kinesiska kockarna på Bamboo South i Heron City? Jo, pappren skickades in och uppsökerigruppen fann en del frågetecken.
 Ärendet är ett av dem som fortfarande pågår.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.