Turism och upplevelser kan bidra till positiv utveckling i utsatta områden enligt ny rapport. Hotellrevyns chefredaktör Jonas Nordling tror att det är ett feltänk.
Kan så kallade utsatta områden vara något för svenskt besöksnäring? Ja, den frågan försöker forskare besvara i en intressant nyutkommen studie från BFUF (Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond).
Forskare från universiteten i Lund och Stockholm har undersökt vilken typ av turism och besöksnäring som förekommer i områden som polisen kallar utsatta.
40 områden är granskade, och resultaten väcker kluvna känslor. Åtminstone hos mig som en gång vuxit upp i en av dessa ofta utpekade förorter (Skogås).
Forskarna menar bland annat att dessa områden har en outnyttjad attraktionspotential. Att besöksnäringen kan motverka deras ”stigma”. Och att lokal förankring är en förutsättning.
Men allt kommer ändå bygga på den utomståendes perspektiv. Och då är det svårt att förändra något.
Avskräckande exempel
Det finns många avskräckande internationella exempel på slumsafari och favelaturism. Och trenden med så kallad dark tourism är inget som svenska förorter behöver.
En hållbar besöksnäring för att motverka negativ utveckling kan inte fokusera på ett områdes utsatthet. Behovet av att vara utsatt skulle ju då bli permanent.
Kvar återstår därmed andra värden för att locka turister och utveckla besöksnäringen på plats.
Men om stämpeln som utsatt tas bort, vad kännetecknar då dessa områden? Och är detta i så fall något unikt, något som saknas hos de områden som polisen INTE listar? Knappast.
Sanningen är väl att alla delar av Sverige förtjänar en fungerande besöksnäring. Men det finns knappast någon magisk turistformel som trollar bort boendesegregationen.
Risken för att det blir tvärtom är däremot desto större.
