Nyheter
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Tre HRF:are om sextrakasserier

Kocken Linas chef föreslog att de skulle titta på porrfilm ihop. Servitrisen Sanna har gråtit i disken många gånger. Och croupieren Tommie får höra spelare kommentera utseendet på andra kasinoanställda.

Publicerad 19 november 2013
Tre HRF:are om sextrakasserier
Kocken Lina fick det här förslaget från sin dåvarande kökschef.

Lina och hennes anonyma kollegor heter egentligen något annat, och det är inte de eller deras arbetsplatser som syns på bilderna i artikeln.

Linas kollegor snackar porrfilm och onani

Kocken Lina kan fort­farande lamslås av jargongen efter tio år i restaurangbranschen.
»Ett av mina allra första jobb var på en bättre krog på Skeppsbron, ägd av en känd krögare. Jag hade fått sommarjobb som restaurangbiträde. På ett personalmöte frågar krögaren mig först hur gammal jag är och sedan om jag har en pojkvän. Jag säger ›nej, jag har inte pojkvän‹. Då säger han att han ska fixa en åt mig. Jag visste inte hur jag skulle hantera det, jag var bara 16 år. Det kändes pinsamt.
En gång jobbade jag säsong där vi övernattade också. Min dåvarande köksmästare sa: ›Ska du inte komma över och kolla porrfilm med mig?‹
Som kock fick jag mitt första jobb när jag var 18 år på en klassisk krog på Söder. Vi åkte på inspirationsresor till andra storstäder. Alla i köket var män utom jag. Eftersom krögaren sa att vi inte hade råd med enkelrum fick jag dela rum med min närmaste chef, vi fick dessutom dela en dubbelsäng. En natt blev min chef jättefull och drog mig till sig när jag sov på min kant. Jag blev rädd och hoppade ur sängen. Nästa dag frågade jag honom om han kom ihåg vad han gjorde. Han blev jättearg. När vi kom hem ville han prata och sa att om det här kommer ut kan det förstöra hans äktenskap, sen förnekade han att han över huvud taget hade gjort det. Då blev jag för första gången jättearg. Jag sa att det var han som hade varit full, dragit mig till sig, att han som min chef och äldre än jag hade ett ansvar. Jag kände segerrus över att jag äntligen sa ifrån. Efter det såg jag på honom med andra ögon. Tidigare hade jag sett upp till honom.
På söderkrogen jobbade jag i två och ett halvt år och fick i princip varje dag jag höra kommentarer om mitt festande, pojkvänner och mitt sexliv. Om jag var snäll mot en manlig kollega tjatades det om att jag ville ligga med honom.
Jag har sedan dess jobbat runt på olika ställen, allt från stjärnkrogar till kvarterskrogar och upplevt sexism på varje ställe. Jag har hört allt för många samtal om porrfilmer. Nyligen började två manliga kollegor prata om hur ofta de onanerar medan vi förberedde service. Sedan gick de över till att i detalj beskriva konsistensen i sin sperma. Till slut sa jag: ›nu får ni ta och ge er‹. Och då kommer direkt en kommentar: ›Är du pryd eller?‹
Fortfarande, efter tio år i branschen, lamslås jag av den här sortens kommentarer. Jag fick flera lager skinn på näsan men jag är inte stolt över jargongen. Jag vill att branschen ska bli seriös. Det krävs tydliga linjer när det kommer till hur man behandlar kollegor och ha en seriös attityd till yrket.«

 sexuella trakasserier
 Det här fick Sanna höra från en gäst. De andra gästerna i hans sällskap skrattade.

 »Det är upp till oss på golvet att hantera«

Krögarna bryr sig mer om sina fina gäster än om de anställda, säger servitrisen Sanna.
»Från början hade jag tur. Kan bero på att jag arbetade i en liten ort. Men jag har fått min beskärda del efter att ha flyttat till Stockholm. Många står ut för ›sån är branschen‹, det säger man alltid. Vare sig det handlar om långpannor, utebliven övertidsersättning, fusk med kollektivavtal eller sexism.
Det största problemet är gästerna. Det verkar som att folk inte förstår när de går på krogen att det är någons arbetsplats. De är så inrutade i att gästen alltid har rätt. Jag som servitris är just bara en servitris i restaurangbesökarnas ögon, det finns inte att jag stämplar ut och går hem och har ett liv vid sidan av mitt jobb.
Jag har haft den där klassiska situationen, gästen öppnar menyn och säger: ›Jaha, nu ska vi se vad servitriserna kostar här.‹ De andra i sällskapet skrattar.
En del kollegor kan säga att jag inte ska överreagera när gäster har tafsat. Det har hänt att gäster har tagit mig på rumpan eller brösten, dragit ner mig i sitt knä, anmärkt på mitt utseende eller på mina arbetskläder. Vi får höra att det är för mycket byxor och skjortor, att vi borde ha korta kjolar och spets.
Det händer nästan aldrig att en chef kliver in och ber sällskapet lämna restaurangen hur svinigt de än beter sig. På finkrogar vill man inte säga ifrån utan låter saker bero. Jag skulle vilja att krögarna visade nolltolerans och sa: ›Tyvärr är ni inte välkomna.‹ Men de är mer rädda om sina fina gäster. Som det är nu är det upp till oss på golvet att hantera situationen. Det jag gör är att lämna bordet till en annan kollega.
För inte så länge sedan serverade jag ett sällskap på fem – sex äldre herrar i kostym och med mycket pengar. Det var på en anrik krog i Gamla stan. En av männen tog mig på rumpan. Min närmaste chef sa inget till dem men lät en manlig kollega ta över. Om en hovmästare kliver in och säger ifrån tror jag att den får skit från ledningen.
När jag var yngre tog jag det med mig hem. Nu släpper jag det när jag stämplar ut. Men det förstör hela mitt arbetspass. Jag har gråtit i disken många gånger. Även om jag är van vid sexuella trakasserier betyder det inte att jag inte blir ledsen. En gång hade jag en chef som markerade väldigt tydligt mot en gäst som tog på mig på rumpan. Det är den enda gången som en chef har ställt upp för mig.«

sexuella trakasserier
 En kasinogäst vid Tommies bord sa så här om en av Tommies kollegor.

Tommie får höra att han jobbar med »pumor«

Tommie är croupier på Casino Cosmopol och hör hur spelarna snackar om hans kollegor.
»En klassiker är: ›Aha, ska man inte få skämta eller?‹ En gång dealade jag vid ett black jack-bord när en annan dealer öppnade ett nytt bord bredvid. De vid mitt bord – bara män –  tappade koncentrationen helt och började kommentera min kollegas utseende högt så alla kunde höra: ›Henne skulle man inte ha något emot, vilka pumor de anställer här.‹
En annan arbetskamrat satte en säker­hetsnål i sin skjorta eftersom manliga spelare vid hennes bord kommenterat färgen på hennes behå när hon satt och delade kort. Hon berättade att hon blev jättestressad när de pratade om hennes behå men var tvungen att fortsätta arbeta som om inget hade hänt.
Jag har inte egen erfarenhet av sexuella trakasserier, men det är svårt att vara på en arbetsplats där kvinnliga kollegor utsätts hela tiden. Vi hade teammöte för inte så länge sedan och pratade om trivsel. En av killarna sa: ›Hade jag varit tjej och bara dealade poker hade jag slutat för länge sedan. För det de får stå ut med i pokern är inte kul.‹
Sedan handlade diskussionen om hur vi ska förbereda den kvinnliga personalen så att de kan hantera sexuella trakasserier från våra gäster. Jag sa att det var fel, för det handlar inte om att lära kvinnliga dealers hur gästerna är, utan att vi måste säga ifrån. Budskapet till män på kasinot måste vara ›Ni får inte bete er på det viset!‹. Vi har en statlig arbetsgivare, vi har mångfaldsplaner, jämställdhetsplaner. De gör ingen nytta om de inte används aktivt i vardagen. Vi behöver både nolltolerans för sexuella trakasserier och utbildningsinsatser för hela kasinot av personal och chefer.«

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Nyheter

Sommartempo på Hotellrevyn

Nu växlar Hotellrevyn ner tempot några veckor, men vi är tillbaka igen i början av augusti med nya nyheter och reportage. Trevlig sommar alla läsare!

Publicerad 7 juli 2020
Sommartempo på Hotellrevyn
Foto: Istockphoto
Ur temat Coronakrisen
Nyheter arbetstillstånd

Riskerar utvisning på grund av corona

En grupp som drabbats extra hårt av coronapandemin är arbetskraftsinvandrarna. Hotellstädaren Tseegii Byambadorj är en av alla som nu riskerar utvisning – och vårdnaden om sina barn.

Publicerad 6 juli 2020
Riskerar utvisning på grund av corona
Tseegii Byambadorj är en av hotell- och restaurangbranschens arbetskraftsinvandrare som nu riskerar utvisning. Foto: Elis Hoffman
Tseegii Byambadorj. Foto: Elis Hoffman

I augusti skulle Tseegii Byambadorj från Mongoliet, som Hotellrevyn skrivit om tidigare, ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige. Då skulle hon ha varit fyra år hos samma arbetsgivare, och uppfyllde äntligen kraven. Men så kom corona. I mars stängde hotellet hon arbetade på, och nästan all personal varslades om uppsägning.
– Det var en chock. Jag hade inte väntat mig det, säger Tseegii.

För att få stanna i Sverige måste hon hitta ett nytt jobb. Och det snabbt. I början var Tseegii hoppfull. Hon har arbetslivserfarenhet inom flera olika områden, goda vitsord och pratar flera språk flytande. Men hittills har hon kammat noll.
– Jag har sökt över 200 jobb. Men det har inte blivit något. Jag börjar bli väldigt stressad, säger Tseegii.

Det hjälper inte att Migrationsverkets krav på det nya jobbet är många. Det måste vara utannonserat på Arbetsförmedlingen, tillsvidare och tillräckligt hög sysselsättningsgrad. Och även när detta är uppfyllt faller det ofta på att arbetsgivarna tycker att systemet med anställningserbjudande verkar krångligt, säger Tseegii.
– Jag har varit på många anställningsintervjuer som har gått bra. Men när arbetsgivarna förstår att de måste fylla i en blankett om anställningserbjudande så blir det nej. De tycker att det är krångligt, säger Tseegii.

Hon är långt ifrån ensam om sin situation. De senaste åren har Tseegii varit fackligt engagerad, både på sin arbetsplats och i sin HRF-avdelning. Genom sina uppdrag har hon fått kontakt med en stor mängd arbetskraftsinvandrare.
– Det är jättemånga som har blivit av med jobbet. De ringer mig och frågar mig vad de ska göra. Jag försöker hjälpa, men det är svårt att koncentrera sig på att ge rådgivning till andra när jag har samma problem själv.

Tseegii Byambadorj med dottern Anujin. Foto: Elis Hoffman

Tseegii tycker att Migrationsverket borde få möjlighet att ta större hänsyn i en extraordinär situation som denna.
– Det är så många som drabbas. Och bakom dem finns ofta barn och familj, som också drabbas.

Så är det för henne och hennes två barn. Den yngsta, dottern Anujin, är född i Sverige. Men eftersom Tseegii inte har svenskt medborgarskap, så har barnen inte heller det. För att inte återigen behöva slita upp dem ur sitt sammanhang, överväger hon att skriva över vårdnaden på deras pappa.
– Om det är sista utvägen så gör jag det. Barnen vet inget om situationen, de vet bara att jag söker nytt jobb.

Tseegii har nu fått kontakt med en jobbcoach via Trygghetsfonden TSL som ska försöka hjälpa henne. Men Tseegii har tappat hoppet.
– Jag tror inte att det kommer att bli något jobb. Det känns inte så.

Ur temat Coronakrisen
Nyheter Uppsägningar

Fler än 300 får lämna Astrid Lindgrens värld

Nu har HRF inlett förhandlingar om uppsägningar på Astrid Lindgrens värld, som tvingades stänga i förra veckan. Mer än 300 säsongsanställningar har redan avslutats.

Publicerad 3 juli 2020
Fler än 300 får lämna Astrid Lindgrens värld
Bullerbyn i Astrid Lindgrens värld kommer att gapa tom i sommar. Foto: Mostphotos

I går, torsdag, hade HRF:s ombudsman Ola Löfqvist sin inledande förhandling med Astrid Lindgrens värld.

– Det absoluta flertalet, 321 på vårt avtalsområde, är visstidsanställda vars anställningar är avslutade med två veckors uppsägningstid. Det är även mellan fem och tio tillsvidareanställda, men där är vi inte färdigförhandlade än.

Beskedet att parken skulle tvingas stänga kom som en chock. Tidigare hade man fått veta att det skulle gå att hålla öppet med de åtgärder man planerat. Till exempel skulle man ha två parallella teaterföreställningar med 50 personer vardera i publiken. Efter att parken varit öppen i några dagar meddelade polisen dock att upplägget stred mot ordningslagens bestämmelser om max 50 personer vid offentliga sammankomster.

Ola Löfqvist. Foto: Jann Lipka/HRF

– Helt ärligt förstår jag det inte. Det är flera hundra meter mellan platserna där man har föreställningarna, säger Ola Löfqvist.

Merparten av de drabbade är unga sommarjobbare.

– Det är väldigt tråkigt för dem som har tänkt sig att tjäna en slant i sommar. Först fick de beskedet att man sköt upp starten, och sedan när man väl har börjat får man bara ett tack och hej efter ett par dagar, säger Ola Löfqvist.

Det är inte bara anställda på Astrid Lindgrens värld som drabbas. I går hade Ola Löfqvist förhandling om uppsägning på två andra arbetsplatser i området.

– Astrid Lindgrens värld är ju den stora magneten, så det här ger ringar på vattnet. Jag vågar inte gissa hur många säsongsjobb som är i fara.

Ingår i temat: Coronakrisen 68 artiklar

Alla artiklar i temat (65 till)
Fråga om jobbet.
97
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här