Proffs på organisering

Sheragim Madani är en viktig kugge i det enorma maskineriet runt Gothia Towers och Svenska Mässan i Göteborg. Men även i det fackliga arbetet. På en arbetsplats med ett tusental anställda är medlemsvärvning lite av hans specialgren.

På Svenska Mässan och Gothia Towers i Göteborg jobbar nästan tusen personer. Det är städare, receptionister och restaurangpersonal. Men här finns också en mindre känd yrkesgrupp, som är minst lika viktig för verksamheten. HRF:aren Sheragim Madani jobbar på supply-avdelningen. Han ser till att huset är fullt med pennor, paraplyer, nallar och handdukar.
– Vi på supply sköter inköp och leveranser, och fyller på med allt som behövs i byggnaden. Det är beställningar, leveranser och kontroller. En del handlar om att släcka bränder. Det kan vara att det börjar ta slut på viktigt tryckmaterial i receptionen eller att vi är låga på paraplyer. Då måste jag lösa det.

Hur hamnade du här?
– Jag hade egentligen tänkt bli ekonom. Men så insåg jag att det var alldeles för tyst och ensamt. Jag är en ganska livlig och högljudd person, och jag behöver människokontakt. Jag började hoppa in lite, och så blev jag kvar.

Du har flera fackliga uppdrag. Hur kommer det sig?
– Jag har varit med i facket på alla jobb jag har haft, men det var först här som jag blev facklig. Det var en omorganisation där man ville bli av med några personer, inklusive mig. Då fick jag lära mig att man inte bara måste acceptera utan kan fajtas tillbaka. Sedan sade hon som var facklig då att »du kan ju utbilda dig till skyddsombud, så får du ännu mer att säga till om«. Så det gjorde jag.
Ni har stor personalomsättning och samtidigt hög anslutningsgrad.

Hur jobbar ni med värvning?
– Jag brukar fånga folk i farten och på avslappnade platser, som matsalen eller kaffeapparaten. Där kan jag stå i långa perioder. Eller i hissen. När jag träffar någon ny frågar jag om de är med i facket. Nästa gång jag träffar dem frågar jag igen, och nästa gång har jag inträdespappren i fickan. En del tycker nog att jag är jättejobbig. Men det funkar för mig. Jag är lite sådan som person. Allt i livet är ju lite försäljning, här handlar det om att sälja något som inte bara är bra för mig utan för hela samhället och oss alla. Då är det inte särskilt svårt.

Hur blir man en bra värvare?
– Det viktigaste är nog att man är en bärare av ideologin, att det är förankrat hos en själv. Jag känner mig väldigt bekväm med det jag säljer, om man säger så. En gång jobbade jag som försäljare av telefoner, det var jag absolut inte bekväm med. Så det gick inte alls bra. Men jag lärde mig några knep, som att man kan säga vad som helst, bara man gör det med glimten i ögat. Det använder jag mig av ganska ofta för att riva murar.

Vad är det vanligaste argumentet för att inte gå med i facket?
– »Vad får jag ut av det?« Det gäller framför allt lite yngre, de kan vara lite egoistiska. Jag brukar säga att de ska gå en medlemsutbildning, där finns det duktiga handledare som engagerar och förklarar på ett bra sätt. Många kommer tillbaka från utbildningen med glöd i ögonen och vill lära sig mer.

Är det skillnad mellan yrkesgrupperna?
– Ja, absolut. Servisen brukar vara lätt att få med, medan kockarna säger att de inte behöver för att arbetsgivare skriker efter dem. Men jag försöker trycka på solidariteten. Just nu är det lite inne att vara hipster och det är bra för de verkar vara lite mer inriktade på humanism.

Är det annorlunda att vara facklig på en stor arbetsplats som denna?
– Det är det nog. Jag träffar ju folk på alla olika avdelningar. Problemen skiljer sig mycket mellan dem. Jag som jobbar med gubbar på ett lager, där man inte tar någon skit, har svårt att känna igen problemen som dyker upp i städet och i servisen. Men jag tror att det är bra. Då har man möjlighet att se saker utifrån och ifrågasätta saker som annars kanske hade accepterats.