Att vara hotellrestaurang har både för- och nackdelar. På Plectrum i Umeå lever man i symbios med Comfort hotel Winn, men vill ha ett eget liv också.
Det är kö i receptionen på Comfort hotel Winn i Umeå. En stor grupp vvs-företagare ska checka in. Och betala separat. Och kolla om de möjligtvis är med i bonusprogrammet. Den ensamme receptionisten kämpar tålmodigt på. I dag är det måndag, då kommer affärsresenärerna till hotellet. Det märks även i hotellets restaurang Plectrum, tvärsöver lobbyn. Här går måndagskvällarna under namnet Ettornas afton.
– Det är för att många av hotellgästerna är pinnar, gäster som äter ensamma, säger Plectrums restaurangchef Lison Westermark.
Det är mellantimmar på restaurangen. Hotellfrukosten är över sedan länge, lunchen har precis stängt och det är ett par timmar kvar till kvällens service. Lison och servitrisen Ebba Kohl tar en kaffe. De tror att kvällen blir lugn, men samtidigt är det svårt att förutse här.
Restaurang Plectrum ägs inte av hotellet utan får bara betalt för att servera hotellgästerna frukost. Men många ser dem ändå som en hotellrestaurang, vilket inte bara är positivt, säger Ebba.
– Vi har fått en stämpel, men vi jobbar på att bli av med den.
Ett sätt är musiken. På tisdagar är det musikfrågesport och på lördagar brukar lokala band spela på den lilla scenen längst in i restaurangen. Ibland är det spelningar även på fredagar. Men då är det oftast fullbokat av en annan orsak –Plectrums populära afterwork.
– Den är galet populär. Då fyller vi restaurangen två gånger om på några timmar, säger Ebba.
– Ah, fredagar! Jag älskar fredagar, säger hovmästaren Andreas Jörgensen, som har slagit sig ner vid bordet. Han fortsätter:
– Det är högt tempo och vi har ett bra koncept. Lördagarna är också bra. Visst, det kan bli högljutt men det är inte som att jobba nattklubb.
Klockan börjar närma sig fem. Det är snart dags att öppna för kvällen. Lison, Andreas och Ebba förbereder matsalen, putsar glas och dukar borden. I köket preppar köksmästare Magnus Berg inför kvällen. Två större sällskap är bokade: en nia och en elva. I övrigt är kvällen ett öppet kort.
– Det kan bli hur som helst på måndagar, man vet aldrig riktigt. Men det blir säkert mycket ettor, säger Andreas och lägger ut bestick på fönsterborden.
Men de ensamma gästerna behöver inte frukta att på något sätt bli styvmoderligt behandlade, säger Ebba.
– Tvärtom! Man vill göra så att de har det extra bra på något sätt. Det är kul med ettor, för de vill gärna prata lite, säger Ebba och berättar att de lekt med tanken att placera de ensamätande tillsammans vid ett större bord.
– Så att de kan prata med varandra i stället för att läsa i mobilen.
Ebba sitter med i avdelningsstyrelsen för HRF Nord och är restaurangens skyddsombud. Två gånger har hon försökt få till en arbetsplatsklubb här, bara för att få lägga ner när medlemmarna slutat.
– Det är ju så, folk kommer och går i den här branschen.
Som skyddsombud har hon lyckats bättre. Ebba pekar bort mot den stora buffén där frukosten serveras.
– Förut kyldes maten med krossad is i tråg under disken. För att fylla eller tömma isen fick man lyfta på disken som var jättetung. Det störde mig hela tiden, så jag löste det. Nu kör vi frysplattor i stället, säger hon.
En period, i samband med flera chefsbyten, var det lite oroligt bland personalen. Då handlade arbetsmiljöarbetet mer om psykisk arbetsmiljö, säger Ebba.
– Det har blivit fantastiskt bra. Vi har chefer som verkligen vill att vi ska ha det bra, både ergonomiskt och schemamässigt. Alla är så nöjda att de inte förstår varför de måste vara med i facket.
Ebba klär på sig, det är dags att gå hem. In kommer Christopher Ericsson. Han har jobbat extra i servisen i snart ett år.
– Jag fortsätter för att det är så kul att jobba med de där typerna, säger han och pekar på sina jobbarkompisar.
– Sedan är det roligt att restaurangen ligger ihop med hotellet. Det är väldigt mycket olika människor som kommer hit. Det gäller att kunna lite norska, engelska, danska och tyska.
Christopher börjar att tända ljusen i matsalen samtidigt som kvällens första matgäster kommer: ett par damer och en kille med en ihoprullad tidning under armen. Han, liksom damerna, placeras vid fönsterbord. Det är medvetet, säger Andreas.
– Vi skulle aldrig sätta en etta ensam i havet, säger han och pekar mot borden som står i mitten av restaurangen.
Plus och minus på Plectrum
- Bra chefer som bryr sig om personalen.
- Svårbedömt gästläge. Ibland går tiden långsamt, ibland är det stressigt.
Några timmar senare. Klockan har hunnit bli en stund före åtta. De stora sällskapen har kommit och väntar på maten. I »havet« sitter fem ettor. Hovmästare Andreas har fått hoppa in i köket, så Christopher är ensam i matsalen. Han håller högt tempo.
– Det har blivit lite mer att göra, säger han och sveper med blicken över matsalen.
– Man kan aldrig veta riktigt hur det kommer att bli här. Man får bara försöka hålla ihop det.