Sprit, historia och upplevelser. Det ingår i jobbet på Spritmuseum. Cesar Carrasco och Martina Hag gör brittsommarens sista pass i baren innan det är dags att flytta in.
Luften är sval och himlen soldisig. Men det hindrar inte gästerna från att slinka in på Spritmuseums uteservering.
En mix av stockholmare och turister sitter under infravärmen och spanar ut över vattnet mot Skeppsholmen och Gröna Lund.
Det är Cesar Carrasco och Martina Hag som sköter baren och serverar den här eftermiddagen.
De som jobbar här måste kunna sin sprithistoria och ha koll på utställningarna. Jobbet har också en touch av att vara lokal guide.
– Utländska gäster kan vara nyfikna på hur jag själv firar midsommar, till exempel, berättar Martina.




Mer än en restaurang
Deras arbetsplats är inte bara en restaurang och bar, men inte heller bara museum.
– De som kommer för museet kan upptäcka att ”wow, har ni en restaurang också”. Och de som kommer till restaurangen kan upptäcka att det finns ett museum också, berättar Cesar.
För sex år sedan började han som diskare på restaurangen.
Det är en bra arbetsplats att utvecklas på, säger han.
– Jag var 19 när jag kom från Peru och pratade inte så mycket svenska. Men jag lärde mig genom att snacka med kollegor och gäster. Sedan hjälpte jag till lite här och där och fick gå vidare.
Utgår från svensk sprit
Inne i köket bakar souschefen Snorri Magnason knäckebröd till ett kommande bröllop.
På spisen puttrar björnbärsmarmelad som får en skvätt svensk rom som passar fint med kanelen.
– Det speciella med att jobba här är att vi utgår från svensk sprit när vi tar fram rätterna. På de flesta andra restauranger där jag jobbat utgår man från vinet.
Kryddor som finns i akvavit får gärna komma igen i maten. SOS är en klassiker på menyn.
Maten kan kopplas till utställningarna, som när det i höstens lite mer rustika meny finns en rätt uppkallad efter spritsmugglaren Niska, en röding med sallad slungad i brännvin.



En speciell sak är också att hela museet har serveringstillstånd.
Gästerna kan få en guidad tur genom svensk dryckeshistoria med en snaps i handen, eller en lättgrogg när de går på utställningen True crime, om lönnkrogar, smuggling och langning under 1920–1930-talet.
Vinkällare inne i utställning
Men allt är inte sprit ens på Spritmuseum.
Här hålls också vinprovningar. Inne i den permanenta utställningen Dryckeslandet Sverige ligger restaurangens vinkällare.


Innanför glasväggarna syns både rariteter och det vin som dagligdags serveras i restaurangen. Målet är så mycket svenskt vin som möjligt.
– En dröm för en vinnörd, säger baransvariga Emil Benasers och visar fram en flaska av det första svensktillverkade vinet.
Sex nedslag i alkoholhistorien
- 1919. För att få köpa alkohol måste man ha en motbok. Högst ranson får välbärgade män. På krogen får man dricka max två vita och en brun. Matkrav.
- 1920. Hasselbacken lanserar lättgroggen, 2,5 cl sprit, 27,5 cl läsk. Två sådana får man dricka utan att beställa mat.
- 1955. Motboken avskaffas.
- 1977. Matkravet tas bort, men 30 procent av försäljningen måste komma från mat. Dagens lunch kan kvittas mot kvällsförsäljning av alkohol.
- 1995. Vin & Spritmonopolet som haft monopol på import, tillverkning och distribution upphör i och med EU-inträdet. Systembolaget får ett undantag sedan man hänvisat till svenskarnas problematiska historia av drickande.
- 1999. EU erkänner Sverige som vinproducerande land.
Emil är inte bara baransvarig, han har också valts till skyddsombud.
När han fick frågan visste han inte vad uppdraget gick ut på, men tänkte att det kunde vara kul.
– Tidigare skyddsombudet förklarade ”du ska vara där för dina kollegor och se till att vi har schysta arbetsvillkor och du är vår kontakt med facket”.
Det tyckte Emil lät bra. Nu har han fått en mentor på HRF och gått kurser.
Mer lättjobbat i nya baren
Han har blivit involverad i ombyggnaden av museets entré och restaurang, fått titta på ritningar och komma med synpunkter på arbetsmiljön.
– Jag kunde säga ”det där är coolt” eller ”det där blir jobbigt”.
Den här dagen har byggarbetarna precis satt upp museets logga, ett stort stiliserat snapsglas, över den kombinerade baren och receptionen.
– I den gamla baren blev det mycket spring fram och tillbaka. Även för mig som jobbade där hela tiden var det svårmanövrerat. Nu kommer det att bli mer lättjobbat och snabbare service. Vi får mattor som är bättre för fötterna och som inte är lika tunga att göra rent.
Emil ser fram emot hösten i den cirkelformade baren. Den nyrenoverade restaurangen öppnar snart på allvar.
Det börjar också bli dags att vinterbona Spritmuseum och stänga uteserveringen för säsongen. Snorri Magnason har ställt sig i uteköket för en sista gång.
– Det har varit härligt att jobba här i sommar, få ljus, prata med gästerna, se på båtarna som åker förbi och höra tjuten från ungarna på Gröna Lund. Men det blir skönt att komma in och göra lite mer avancerad mat med härliga höstråvaror också.