I Mia Möllbergs bok Jag är inte sjuk i ALS utan lever med ALS berättar hon bland annat om kontakterna med myndigheter och försäkringsbolag.
Arbetsförmedlingen
– Hej, det här är Anna från arbetsförmedlingen, jag ser att du är sjukskriven för ALS så jag ville bara kolla med dig när du tror att du är arbetsför igen?
– Ehh. Aldrig skulle jag tippa på. Jag har som sagt ALS.
– Ja, jag såg det. Handlar det om veckor eller månader som du kommer vara borta?
– Jag har ju som sagt ALS som är en obotlig sjukdom då det ännu inte finns medicin emot så jag vet inte riktigt. Jag ligger här i soffan och väntar på döden.
– Jaha, då förstår jag, ska jag då ta bort dig som arbetssökande?
Försäkringsbolaget
”När den värsta chocken lagt sig fick jag panik. Det enda som cirkulerar i mitt huvud var att jag ska dö, jag ska dö, jag ska dö. Jag ringde bl a till mitt försäkringsbolag, helt hysteriskt skrek jag – Jag ska dö! Jag har ALS! Hur ser mina försäkringar ut?
Jag möttes av total tystnad och efter ett tag hörde jag en svag röst:
– Jag beklagar, men nu måste jag få fråga, vem är du?”