Noggrann som en laboratorieanställd och med en konditors känsla för läckra smaker. Maria Lakatos erfarenheter kommer väl till pass i jobbet som kallskänka.
Maria Lakatos är inte rädd för utmaningar. Hon har bytt laboratorierock mot konditorrock, eget företag mot anställning och en kronisk arbetsskada mot ett fungerande arbetsliv. Det gäller att finna lärdomar i allt du gör, är hennes mantra.
Du är utbildad till både laboratorieassistent och konditor, hur gick det till?
– När jag gick ut gymnasiet i Ungern, där jag är född, ville jag egentligen läsa till programmerare. Men det kostade pengar så jag fick tänka om. Min mamma var laboratorieassistent och det fanns en plats på hennes jobb. Så jag arbetade där och fick utbildning vid sidan av. Men när jag kom till Sverige 1990 fick jag veta att jag var tvungen att läsa två år till för att kunna arbeta med det och det kände jag inte för. I stället gick jag en språkkurs och praktiserade på ett bageri. Det kändes rätt, så jag utbildade mig till konditor och fick jobb. Jag tyckte att det var jätteroligt, tyvärr kanske lite för roligt.
Vad hände?
– Det var ett tungt arbete och jag arbetade väldigt mycket. Till slut sade kroppen ifrån. Jag fick värk i hela kroppen men framför allt i händerna. Jag var helt utmattad och blev sjukskriven. Första tiden sov jag 18 timmar om dygnet. Och så hade jag två små barn hemma. Det var en jobbig tid. Sedan fick jag diagnosen fibromyalgi. Läkarna ville sjukpensionera mig på halvtid men jag vägrade. Jag vill jobba, tänkte jag. Och det gick ju till slut. Men jag var tvungen att acceptera att jag aldrig kan jobba som konditor igen, min finmotorik är inte alls lika bra längre. Det tog tid att acceptera.
I stället öppnade du eget kafé. Hur kom det sig?
– Jag följde med en vän på Chokladmässan i Linköping, och där träffade jag Jan Hedh som jag hade haft kontakt med under konditorutbildningen. Han föreslog att jag skulle öppna en chokladbutik och sälja hans produkter. Så jag hittade en lokal och öppnade ett chokladkafé. Det var roligt.
Men du sålde, varför?
– Det var väldigt mycket jobb, ibland upp till 90 timmar i veckan. En dag ringde min syster och berättade att hennes man hade dött. Jag var tvungen att bara lägga på luren för att jag inte kunde gå ifrån kunderna. Det blev en ögonöppnare. Då bestämde jag mig för att sälja. Det var inte värt det.
I dag är du anställd igen. Hur känns det?
– Det känns bra. Folk frågar hur jag kan gå tillbaka till att vara anställd, men det är inget problem alls. Kanske är det för att jag har så bra chefer och kollegor här. Jag trivs verkligen jättebra. Jag lärde mig massor av att ha eget företag, om ekonomi och hur det funkar att ha personal. Det var väldigt nyttigt, egentligen borde alla som är anställda testa det.
Hur känns det i kroppen i dag?
– Jag har fortfarande ont. Men jag arbetar annorlunda och undviker saker som gör att jag får ont i kroppen. Jag älskar att arbeta i trädgården, till exempel, men det går inte. Jag kommer aldrig att bli av med smärtorna helt. Det gäller att hitta andra sätt att utmana sig själv.
I höstas ställde du upp i Mack-SM, var det en sådan utmaning?
– Ja, tävlingar är ett bra sätt att utvecklas och prova nya saker. Det var inte min första tävling, jag kom delad tvåa i Millenniumtårtan år 1999. Jag tycker att det är synd att inte fler i min ålder tävlar. Vi har erfarenhet som vi kan dela med oss av, och samtidigt är det roligt att träffa de unga. De har ett sätt att se på saker som vi lite äldre kan lära oss av.
Så hur ser framtiden ut?
– Jag räknar med att kunna jobba så här i kanske fem – tio år till, kroppen klarar nog inte längre. Jag är intresserad av kost och hälsa, jag kan tänka mig att utbilda mig till kostrådgivare. Man måste vara realistisk och tänka framåt och inte bara leva dag för dag. Det gäller att hitta lärdomar i allt man gör och dra nytta av dem. Jag tänker att allt jag har gjort har lett fram till att jag jobbar med något jag älskar i dag.
Maria om facket
»Jag har varit med sedan jag började jobba som konditor, eller kanske redan det var i skolan. Jag fick hjälp under tiden som jag var sjukskriven. Det är många försäkringar och regler att hålla ordning på, så det var skönt att ha någon som förklarade hur man skulle göra så att det blev rätt.«
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
