Ur artikelarkivet Gamla arkivet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

?Jag ÄR invandrare, men jag tycker att hela världen är min?

Valet och vardagen. ?Ett jobb är enda vägen in i det svenska samhället. Efter att ha grillat 15 000 burgare är den universitetsutbildade ekonomen Dara Ismail nästan där. Nu är han HRF:s facklige representant på Burger King och har respekt som favoritord. Men i en del av samhället släpps han fortfarande inte in. Krogen.

Publicerad 12 mars 2002

Mongolerna förstörde en kulturskatt när de red in i Bagdad på 1100-talet och stjälpte världsstadens biblioteksskrifter i Tigris. Floden färgades djupt blå av snirkligt bläck.
Det är det första han berättar, Dara Ismail, 32, Burger Kings facklige representant i Stockholm.
Jag sitter på ett fik i köpcentret i Farsta söder om Stockholm. Jag är här för att träffa en invandrare som lyckats. Det var så vi sa den där förmiddagen på redaktionen, ?vi MÅSTE skriva om invandrare, de syns ju aldrig i tidningen, kolla upp den här killen ? han verkar intressant?.
Redaktionen talar rikssvenska, bor i bostadsrätt, åker på semester till Thailand och Egypten.
?Killen?, som heter Dara och sitter i soffan mitt emot, klär sig i välpressad skjorta, långrock, svartmatta läderskor. Utöver mongolerna talar han om förståelse, kärlek och möten, om att hela världen är hans hem. Som Di Leva med kurdisk brytning och fredagsfina gåbortkläder.

Ingen kunskap i medierna
Bilden medierna ger av invandrare, säger han, liknar inte den han möter i badrumsspegeln. Djupet och detaljerna saknas, fram träder bara en suddig skiss.
? Att vara främling är som att ha slöja över huvudet. Jag kollar på nyheter, jag läser tidningar? men där finns ingen kunskap. Vill man skriva eller prata om någonting så måste man studera ämnet.
Istället, menar han, verkar många bygga sina åsikter utifrån sig själva. Men att känna sig själv ? kan vara nog så svårt ? ger ingen fribiljett in i andra kulturer.
? En tysk tänker inte som en svensk. Unga tänker inte som gamla. En kille tänker inte som en tjej. Alla är olika.
Men i medierna är alla lika. I alla fall om du är invandrare. En genombläddring i Sveriges största tidning Aftonbladet under en månad visar att invandrare mobbas, är de mest trångbodda, har svårast att få jobb, misstänks vara de som snattar mest, hamnar på sjukhus flera hundra gånger oftare än andra. En del uppgifter är fakta, en del ostyrkta påståenden, något en ren lögn. Men alla buntar de ihop nationaliteter, gör ingen skillnad på flyktingar och personer som kommit hit enbart för att arbeta.
? Det är hur man använder orden som är viktigt. Man kan inte använda vilka ord som helst hur man vill; man ska använda dem kunnigt. Samma sak med ?invandrare?.
Men har det inte blivit ett väldigt värdeladdat ord?
? Om du är rasist och använder det så… Jag menar, jag kommer inte att födas igen. Jag ÄR invandrare. Men å andra sidan, jag tycker hela världen är min.
Dara Ismail kom till Sverige 1992, lämnade sina föräldrar och nio syskon i södra Kurdistan [nuvarande Irak] för tystnaden och Farsta och socialen. Han hade kunnat hamna var som helst.
För tillfället är han ?Dara från facket?. Han som till exempel ser till att ungdomarna på Burger King får reda hur mycket kompledigt en timmes övertid ger.
Idag är han företagets fackliga representant. Han började med att grilla kött.
? Folk skrattade åt mig när jag började jobba. Då kunde jag få 7 000 kronor i månaden från soc till hyra och försörjning. När jag började jobba fick jag 6 000. Men jag visste att 6 000 skulle bli
7 000 och sen mer.
Men det kunde du rimligen inte veta. Jag har träffat många som fräst hamburgare år efter år, med lika usel lön som när de började.
? Ok, jag chansade lite. Men jag var van från Kurdistan vid att plugga, hjälpa till i min familj, jobba. Det är något man lär sig i barndomen: man ska jobba.
Under sina år i snabbmatsköket grillade den universitetsutbildade ekonomen och statistikern runt 15 000 burgare.
? Det är klart, när man städat efter fyllona om natten, tänkte man att om Saddam Hussein inte gjort så där med mitt folk så kunde jag ha ägt ett sånt här ställe i mitt land, ha varit nära min familj, mina vänner.
Men fortfarande, säger han, efter tio år i Sverige vet han inget annat sätt att komma in i samhället. Ett jobb är enda vägen till respekt. Och enda vägen till kommunikation med andra människor.
? Jag kan inte träffa folk på krogen. Jag kan inte ens komma in.

Bryr sig inte om rasister
Vi skrattar. På nåt sätt är det komiskt att ?svartskallar? inte ryms på krogen i det jämlika Sverige.
Inga Sifo-undersökningar krävs, det är allmänt känt. Välkänt, komiskt ? och rasistiskt.
Han säger att han inte bryr sig om rasister. Jämför dem med troll, försöker han. Vem tror på troll?
? Det är som regnbågen. Det finns inget som skiljer mellan färgerna ? det är så vi människor är. Är någon så korkad och tror att färgen skiljer människor åt så låt den människan leva sitt liv i fred.
Vad är jobbigast i din roll som facklig representant?
? När jag inte får reda på något som drabbat en anställd. Om ungdomar sagt upp sig, försvunnit, bara för att att de inte fått reda på att de egentligen hade rätt. Det händer att jag träffar någon på stan som säger: ?Vad skulle jag göra ? om jag inte sagt upp mig så hade jag ändå fått sparken. Vem skulle hjälpa mig??
? Jag skulle hjälpa dig. Det är mitt jobb.
Blir du motarbetad av arbetsgivarna?
? Nej. Eftersom jag själv jobbat som kollega till de som är chefer nu så vet alla att jag redan kan spelet.
Är de rädda för dig?
? De har respekt. Haha, det finns alltid de som inte har respekt ? men de har det inte för någon. Respekt, det är mitt favoritord.

Bildtext:(Foto:Maria Annas)
Dara sökte flera jobb som matchade hans utbildning men fick aldrig något svar. Han säger att det inte spelar så stor roll om man får jobbet eller inte, det handlar om anständighet: ?Svara för fan!?, uppmanar han. ?Skriv två fina ord tillbaka till den här människan som har skrivit till dig med sina egna ord. ?

Fakta: Dara Ismail
Är: Född i Suleymani i södra Kurdistan för 32 år sen.
Gör: Facklig representant på Burger King i Stockholm.
Tjänar: Runt 20 000 kronor i månaden.
Gifte sig med: Kubanskan Ania, 28 (bilden)
Äter: Tre hamburgare i veckan.
Talar: Kurdiska, arabiska, engelska, svenska, spanska.
Annars då?: Umgås med vänner, ?kurder och kubaner blir det ofta, haha?.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här