Lina Westerberg Strömbäck älskar känslan av hotell som en egen värld, men gillar också regler och avtal. På Clarion Stockholm har hon hamnat rätt.
Att komma fram till rätt plats i arbetslivet har varit lite som ett flipperspel, säger Lina Westerberg Strömbäck, receptionist och arbetsledare på Clarion Hotel Stockholm.
Efter ett år på hotell- och restaurangprogrammet hoppade hon av eftersom hon hade behövt vänta till tredje året för att få välja hotellinriktning.
I stället läste hon design och sydde upp egna kollektioner. Sedan jobbade hon på restaurang och kafé, tyckte att det var kul och märkte att hon var duktig på det.
Ändå blev det butiksjobb och tillskärarakademin.
– Men jag blev superless på hela designgrejen. Jag fick för mig att jag måste ha ett »riktigt« yrke och började plugga till ämneslärare, men hoppade av. Det var då jag började som värd på HTL Hotels och gjorde allt från att göra mise en place i frukosten till att jobba i lunchen och blanda cocktails i baren.
Varför ville du jobba på hotell?
– Jag har alltid älskat att bo på hotell. Jag är intresserad av dem som fenomen. Det är som en planet, en oas eller en liten fabrik där många avdelningar ska funka tillsammans för att sy ihop gästens vistelse. Jag är intresserad av det mänskliga psyket och gillar att knäcka nöten »hur kan jag anpassa mitt eget sätt så att just den här människan blir nöjd?«
Hur förändrades jobbet under pandemin?
– I receptionen gick vi från fem på plats till att jobba ensam. I princip alla som var kvar på hotellet permitterades på 60 till 20 procent. Ordning och reda, mejlkontakter och administration har halkat efter. Fokus är på gästen.
Vi jobbar fortfarande ensamma, men nu kan vi vara två några timmar i alla fall. Alla får arbetsleda sig själva, jag hinner inte inspirera som tidigare.
Jag har alltid varit intresserad av avtal och regler.
Vad gjorde att du engagerade dig i Hotell- och restaurangfacket?
– Jag har alltid varit intresserad av avtal och regler. När jag var arbetsledare på HTL började jag läsa på i kollektivavtalet för jag ville att de som jobbade skulle kunna lita på att vi gjort rätt.
Sedan gick jag med i facket, gick grundutbildningen och tyckte att det var väldigt kul.
Mer om Lina
- Jobbar som: Welcome Office Supervisor på Clarion Stockholm.
- Fackuppdrag: Klubbordförande, representant i EWC-rådet, ledamot i förbundsmötet.
- Tittar gärna på: Grand Budapest Hotel och andra av Wes Andersons filmer, realitysåpor som utspelas på hotell.
Du är med i Nordic Choices europeiska företagsråd, EWC-rådet. Vad är det?
– Vi fackrepresentanter från Sverige, Norge, Danmark och Finland träffar företagsledningen som informerar om det ska göras någon förändring. Vi kan påverka hur beslutet tas så att det blir bäst för de anställda.
Hade införandet av munskydd tagits upp i EWC-rådet kunde vi ha gjort en risk- och konsekvensanalys av hur arbetsmiljön påverkas. Kunde man kanske haft visir och plexiglas i stället?
Arbetstagarrepresentanterna träffas också i Nordic Union och pratar om situationen i varje land.
Vi träffas heller inte lika ofta, så man är mer ensam i det fackliga.
Hur är det att arbeta fackligt i kristid?
– Vi som har klarat oss undan varselvågen är tacksamma för det, men kan ha lite skuldkänslor när kanske tio av ens kollegor blivit uppsagda. Ska jag då klaga på underbemanning?
Det blir tuffare att kämpa för arbetsmiljön. Vi träffas heller inte lika ofta, så man är mer ensam i det fackliga. Men vi jobbar på. Närmast ska vi försöka förhandla bort kostavdraget för dem som bara jobbar fyratimmarspass och inte äter på jobbet.
