Full fart med gokart
Gokarthallen. Foto: Jonas Bilberg
Arbetsplatsen Uppsala Gokartcenter

Full fart med gokart

Gokartcentret i Uppsala är en barndomsdröm som har gått i uppfyllelse. Här får Håkan, Janne och Sandra besökarnas ögon att lysa och mungipor att peka uppåt – i hög hastighet.

Publicerad 26 januari 2018 Kommentera

Ett typiskt industriområde i Uppsala, grå betongbyggnader och Gunnebostängsel. Här ligger Uppsala Gokartcenter.
Så fort man kliver in slår motorljudet emot en, trots att en glasvägg skiljer kassa- och kafédelen från själva hallen.
– Man vänjer sig vid ljudet. Fast när jag är där ute använder jag visselpipa. Jag har inte en chans att överrösta motorerna, säger Sandra Björklund.

Håkan Karlsson. Foto: Jonas Bilberg

Det är bra med bokningar, för att vara en onsdag.
– Och alla bokar inte heller. En del kommer bara hit, som gänget som kör nu, säger Sandra och nickar in mot hallen.
Hon och ägaren Håkan Karlsson håller rutinmässigt koll på hallen genom fönstren. Sandra är hela tiden redo att springa in för att hjälpa till. Kollegan Janne Lindström är där, men han kan inte se allt hela tiden. Plötsligt ryter Janne till och pekar med hela handen åt en av förarna.
– Janne är världens snällaste. Men han har lärt sig att folk lyssnar bättre om han höjer rösten, säger Håkan.
– Man börjar med att instruera dem. Sedan börjar de köra, och då märker man att de inte har lyssnat, säger Sandra och skakar leende på huvudet.

Sandra har arbetat här längst. Hennes pappa kände hallens förra ägare, och så hamnade hon här. När Sandra kom hit hade hon aldrig kört gokart.
– Men det gick bra det med och jag blev kvar.
Nu är hon en av hallens två heltidsanställda, Janne är den andra.
– Hon ingick i konkursboet. Det är jag glad för, säger Håkan.

Sandra Björklund tar betalt av Lasse Johansson som ska köra. Här serveras även fika och lättare mat. Hallen får lov att servera alkohol till slutna sällskap, men regeln är ”först gokart, sedan öl”. Foto: Jonas Bilberg
När det kommer stora grupper hjälps instruktörerna åt. Foto: Jonas Bilberg
Gokartarna tar mycket stryk och kräver ständigt underhåll. Mest är det att meka på måndagarna, efter helgens slitage. Foto: Jonas Bilberg
Sandra håller koll på tiderna. Bästa varvet räknas. Foto: Jonas Bilberg
Det händer visst olyckor, men det händer sällan att någon skadar sig. Foto: Jonas Bilberg
Nackskydd och hjälm är ett krav för alla som kör. Foto: Jonas Bilberg

Det var 2015 som Håkan såg en annons om att gokarthallen var till salu. Han arbetade inom industrin och var egentligen inte inne på att driva eget företag. Men gokart hade en speciell plats i hans hjärta.
– Jag körde jättemycket från när jag var tolv till tjugofyra ungefär, tävlade och var med i landslaget ett tag. Men jag slutade för 25 år sedan, och sedan dess hade jag inte kört.
Håkan tvekade länge. Skulle det verkligen gå? Till sist bestämde han sig och slog till. Den första tiden arbetade han kvar på sitt fabriksjobb, men sedan något år tillbaka är det bara gokarthallen som gäller.
– Jag har fått lära mig driva företag från grunden. Men jag börjar lära mig, som att ha anställda. Det har jag ju aldrig haft förut.

Sandra Björklund.

Förutom Janne och Sandra finns ett gäng deltids- och timanställda. Det behövs eftersom hallen är öppen varje dag förutom de största hög­tiderna. Kunderna är allt från möhippor till kickoffer och kompisgäng.
– Och familjer med barn som är tillräckligt stora. Alla tycker helt enkelt om att köra gokart, säger Sandra.
Plötsligt reser hon sig, springer in i hallen och vinkar med båda armarna åt Janne. Det tar en liten stund innan han ser henne och trycker i gång de röda saftblandarna som betyder att alla ska stanna.

Sandra springer över banan för att dra loss en av förarna som snurrat ett halvt varv och står åt fel håll. Hon kommer tillbaka lätt andfådd.
Tiden är slut för gruppen i hallen. De kliver ur sina kartar, tar av sig hjälmarna och skrattar med rödblommiga ansikten. Vad få vet, säger Håkan, är att gokart är fysiskt krävande. När Håkan körde som mest hade han bättre syreupptagningsförmåga än en maratonlöpare, berättar han.
– Och jag har alltid varit lite rund, så det var väldigt förvånande. Men det är bra statisk träning.

Alla sorters människor kommer hit för att köra: kompisgäng, företagsgrupper, svensexor och familjer. Foto: Jonas Bilberg
När Sandra Björklund började jobba på gokartcentret hade hon aldrig kört gokart. Foto: Jonas Bilberg
Ljudvolymen i hallen stiger med varje förare. - Är det fem kartar i gång samtidigt, då har vi hörselskydd, säger hon. Foto: Jonas Bilberg
Varje race avslutas med en prisceremoni. Saga får ta emot lånepokalen. Foto: Jonas Bilberg
Regeln är att anställda får köra så mycket gokart de vill - men inte på arbetstid. Sandra Björklund har blivit riktigt snabb. Foto: Jonas Bilberg
– De är otroliga på att hålla, säger Janne Lindström som mekar med kartarna. Foto: Jonas Bilberg

Nästa bokning tar Sandra hand om. Det är Lasse Johansson och hans barnbarn Saga. De får byta om till overaller och Sandra går igenom reglerna.
– När jag viftar med blå flagg betyder det att du ska släppa förbi den som ligger bakom dig. Om morfar ligger framför dig, till exempel, så måste han flytta på sig, säger hon och blinkar till Saga.
De får nackskydd och hjälmar innan Sandra går igenom det praktiska: hur man gasar och bromsar. Sedan är det dags att köra. När Saga och Lasse ryker iväg höjs ljudnivån rejält i hallen.

Under tiden har kollegan Janne retirerat till sin mekarhörna. Det är här han trivs bäst. När Janne kom hit hade han aldrig tagit hand om en gokart, berättar han. Men det var inga problem. Gillar man att meka, så gör man. Han klappar på karten som står uppallad på ett bord.
– De är otroliga på att hålla, som de blir misshandlade, säger han.
Janne tar också hand om gäster. Det är lite av en utmaning, säger han.
– Jag har jobbat inom industrin hela mitt liv, har aldrig haft med folk att göra. Det är bra övning för mig om man säger så, jaja.

Det roligaste är när det kommer barn, tycker Janne.
– När det kommer småungar, först är de lite osäkra och sen åker mungiporna upp när de har kört ett tag. Det spelar faktiskt ingen roll om de är 7 eller 70. Det lyser i ögonen på dem i alla fall.
Plötsligt hörs en smäll. Saga har kört in i sargen. Men hon ser glad ut, och vill bara ha en knuff för att komma i gång. Håkan tittar nöjt när morfar låter Saga köra förbi i en kurva. Så är det inte alltid, säger Håkan.
– Till exempel föräldrar som ska visa sig duktiga och kör ifrån sina barn. Det är inte roligt att se.

När Saga och Lasse har kört färdigt ordnar Sandra och Håkan en liten ceremoni med pokal och diplom. Det är idel stora leenden när de går för att byta om till sina vanliga kläder.
Håkan säger att han ibland ångrar att han slutade med karting.
– Då trodde jag inte att det var någon annan som tyckte att det var lika roligt som jag gjorde. Nu vet jag att jag hade fel.

Fråga om jobbet.
131
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- & Restaurangbranschen.

Varje vecka. Direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.