”Ett väldigt mångsidigt matvin”
Foto: Stefan Wettainen
På menyn Matprat
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

”Ett väldigt mångsidigt matvin”

När våren knackar på dörren slår rosévinsflaskorna ut på balkongerna, uteserveringarna och Systembolagets nyhetshyllor. Mats Jonson, vinskribent på Winechef.se och Dina viner, tipsar om hur han kombinerar den rosa drycken i matsammanhang.

Publicerad 17 maj 2012
inlinebild
Mats Jonson tycker att rosévinerna ska serveras vid ungefär tio grader. Något svalare för lätta, friska viner och något högre temperatur för de kraftigare.

Där det bara för några år sedan fanns ett par tre sorter att välja bland är i dag hela färgskalan representerad, från svagt laxskär till ilsket hallonrosa. Och det finns alkoholfria varianter för den som hellre väljer det.
Vi tycks ha drabbats av kollektivt rosévins­fnatt. Och inte bara vi förresten. I vinets hemland Frankrike är vinodlarna bekymrade eftersom vinförsäljningen dalar. Den enda trösten är rosévinet som faktiskt har ökat i försäljning.
Och det är inte så konstigt. Rosévin har en unik friskhet och lite flirtig sötma som möts i en symfoni av somriga bär som smultron, jordgubbar och hallon. Någonstans i bakgrunden lurar den lilla strävhet som gör vinet så charmerande lätt att tycka om. Dessutom är rosé en lysande kompromiss­lösning när man inte kan välja mellan rött eller vitt till maten.
Men hur ska man egentligen tänka när man lagar mat som klär i rosa? Det vet Mats Jonson, vinskribent på Winechef.se och Dina viner.
– Rosé är ett väldigt mångsidigt matvin, och då tänker jag närmast på lite torrare och stramare rosé som passar bra till okomplicerade rätter av fisk, skaldjur, kyckling, ljust kött eller fylliga sallader där någon av dessa råvaror ingår. Örtsprinklade rostade grönsaker och rotfrukter är inte heller så dumt till rosé, säger Mats Jonson.

Det finns många varianter på rosé. Både lättare och ljusare viner och mörkare och tyngre smaker.
– Ett lättare, friskare rosévin lämpar sig som aperitif eller för ett glas rakt av. Ett kraftigare och stramare som matvin.
Odlingslandets klimat och temperatur påverkar också vilken karaktär rosévinet får, precis som med röda och vita viner.
– Ja, i länder med varmare klimat, som till exempel Australien och Sydafrika, blir ­vinerna oftast fruktigare och rödare. I ­svalare klimat, som i många europeiska länder, är de oftare stramare och blekare och har ibland en liten fin mineralton. Men tillverkningsmetoden har också betydelse.

När det är dags för servering gäller det att vinet inte stått framme för länge i försommar­värmen.
– Ska man bara komma ihåg en enda temperatur så är det tio grader. Men de lite ­sötare och fruktiga, liksom lätta friska roséer kan serveras något svalare, medan en stramare, kraftigare rosé kommer bättre till sin rätt vid ett par graders högre temperatur.
För Mats Jonson är rosévin en lättsam dryck som passar bäst sommartid.
– När jag spontant stöter på en rosé som verkar rolig och väcker lust. Det blir oftast på en uteservering, sällan i bersån eller på balkongen. Då äter jag gärna en okomplicerad rätt med få tillbehör, som grillad ljus fisk. Vissa hävdar att rosé är ett året runt-vin. Själv förknippar jag det ganska bestämt med sommarhalvåret.   
Mats Jonson ser inte rosévin som en trend utan snarare en etablerad dryck.
– Det rosa är här för att stanna. I och med att konsumenter vill ha rosé ser producenterna en marknad och tar fram nya och bättre viner, vilket i sin tur attraherar fler konsumenter. Det är förstås positivt att vi får fler och bättre roséviner. För några år sedan var utbudet mediokert. Trista roséer finns det förvisso fortfarande gott om, så lägg alltid på några kronor extra och undvik roséboxar. Då är oddsen bättre för att hamna rätt.

Tre sallader med historia

Sallad Niçoise betyder helt enkelt sallad från Nice. Renläriga hävdar att rätten enbart ska innehålla sallad, tomat, hårdkokta ägg, tonfisk, sardeller,  oliver samt vinägrett.

Waldorfsallad har fått sitt namn efter lyxhotellet Waldorf-Astoria i New York, där den serverades första gången. Originalet från 1896 innehöll enbart stjälkselleri, äpple och majonnäs. Valnötterna lades till 30 år senare. I Sverige lagas salladen ofta med ­rotselleri på grund av en översättningsmiss.

Caesarsallad  har inget med den romerska kejsaren att göra, utan är uppkallad efter sin skapare, en ­italiensk-amerikansk krögare vid namn Caesar Cardini. Det är den speciella dressingen med vitlök, sardeller, parmesan och fransk senap som gör ­salladen till en Caesar.

Källa: whatscookingamerica.net

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här