LO har inte lyckats att avtalsvägen minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Trots att de kvinnodominerade förbunden fått något högre löneökningar i avtalsrörelserna, har de verkliga skillnaderna inte minskat. Det visar en ny rapport.
Lönegapet mellan män och kvinnor ska halveras till år 2028. Det är målet för LO:s jämställdhetsarbete. Men inte mycket har hänt under de senaste fem avtalsrörelserna. I början av 2000-talet var arbetarkvinnornas lön 85 procent av männens, i dag är siffran 87 procent.
– Skillnaden mellan manligt och kvinnligt dominerade grupper är det mest medeltida vi har på svensk arbetsmarknad. Det är en skam att vi inte har lyckats bättre, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
Journalisten Anna Danielsson Öberg har på uppdrag av LO tittat på utfallet av de fem senaste avtalsrörelserna. Vid en första anblick kan det se ut som att kvinnorna där har fått större löneökningar.
– De kvinnodominerade förbunden HRF, Handels och Kommunal, har haft 6-7 procent högre avtalade löneökningar än de manligt dominerade förbunden. Men det har inte påverkat löneskillnaderna. Det är skillnad på avtalad lön och faktisk lön, säger hon.
I kvinnodominerade branscher har de avtalade lönehöjningarna inte fått samma genomslag som i mansdominerade branscher. En förklaring är hög personalomsättning samt stor andel deltids- och visstidsanställda. Samtidigt är så kallad löneglidning, att lönerna höjs mer än avtalen, vanligare i mansdominerade branscher.
Rapporten visar också att kvinnornas avtalade löneökningar har kostat i form av försämrade villkor på andra områden.
– För att få högre avtalade löneökningar så har de kvinnodominerade förbunden avstått saker i de allmänna villkoren. Man har gjort försämringar som har getts ett värde i löner. För de mansdominerade branscherna har det varit tvärtom, säger Anna Danielsson Öberg.
Hon har även intervjuat ett 30-tal företrädare för LO och dess förbund. Där är det många som efterfrågar mer öppenhet kring de egna avtalen, mer uppföljning och utvärdering.
Therese Guovelin, HRF:s förbundsordförande, efterlyser också mer analys.
– Det finns en total avsaknad av analys utifrån ett fackligt feministiskt perspektiv. Om vi inte kommer till rätta med problemen med osäkra anställningar och deltid kan vi förhandla hur mycket som helst för att få upp procenttalen, men ändå inte få ut det avtalade.
Trots att samordning förbunden emellan inte verkar ha gett önskat resultat, tror Therese Guovelin ändå att samarbete är vägen framåt.
– Vi behöver stöd för att kunna driva våra krav hårdare.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson håller med, men tvivlar på att LO helt på egen hand kan komma tillrätta med löneskillnaderna.
– Vi måste slåss hårdare för kvinnorna. Det måste finnas en rimlig fördelning. Man att bara lösa frågan inom LO, det kommer aldrig att gå.