Facket måste ta tillbaka initiativet på arbetsplatserna. Det föreslår avdelningsstyrelsen i Väst i en motion till HRF:s kommande förbundsmöte, och får stöd av förbundsstyrelsen.
Den 30 maj är det dags för HRF:s förbundsmöte. Det är förbundets högsta beslutande organ mellan kongresserna.
Där behandlas motioner som bland annat handlar om medlemmars och förtroendevaldas förutsättningar att jobba fackligt.
I en motion föreslår avdelning Väst att förbundet tar fram en handledning och en strategi för det lokala förhandlingsarbetet.
Bakgrunden är att förbundet länge jobbat med att organisera lokalt och att stärka förtroendevalda på arbetsplatserna.
Förbundsstyrelsen svarar i ett utlåtande att Hotell- och restaurangfacket behöver flytta fram sina positioner på arbetsplatserna och inte ”bara ta förhandlingar som uppkommer på arbetsgivarens initiativ”.
– Förhandlingsarbetet sker lokalt, men det kan vara bra att ha gemensamma ståndpunkter och samordna oss. Det kan vara en specifik fråga som vi behöver ha en gemensam syn kring, säger Pim van Dorpel, HRF:s vice ordförande.
Detta är det fjärde förbundsmötet i ordningen, men blott det andra som sker i fysisk form.
– Beslutspunkterna hade man i teorin kunnat göra digitalt. Ambitionen är att förbundsmötet också ska vara ett dialogforum, och då krävs det nästan att man träffas. I år kommer vi att diskutera ungdomars förutsättningar, säger Pim van Dorpel.
Totalt har det kommit in åtta motioner till förbundsmötet.
Bland dem finns ett förslag om att ta fram en handlingsplan för att alla medlemmar ska få rätt till arbetsskor, att förbundet ska höja kompetensen om arbetsmiljöfrågor hos arbetsgivarna, att förbundet ska driva frågan om allas rätt till företagshälsovård och att HRF ska uttala stöd för strejkande i Storbritannien.
– Det finns både fördelar och nackdelar med att förbundsmötet kommer så kort tid efter kongressen. Man kan vara motionstrött. Jag tror att det kommer vara fler förslag nästa gång. Samtidigt är de som kommit in väldigt bra och välgrundade. Det kanske inte är antalet som är det viktiga, utan att man har hittat en nivå där man kan påverka förbundet mellan kongresserna, säger Pim van Dorpel.
