Bland arbetare i privat sektor är löneglappet mellan kvinnor och män knappt 10 procent. Men bland hotell- och restaurangbranschens anställda ser det lite annorlunda ut.
I hotell- och restaurangbranschen skiljer det runt 4 procent mellan kvinnors och mäns löner. Det är stor skillnad mot de 9,7 procent* som finns bland privatanställda arbetare i stort.
– Det har inte nödvändigtvis med jämställdhet att göra. Många arbetsgivare i vår bransch betalar så lite som möjligt till både män och kvinnor. Cirka hälften av våra medlemmar ligger på minimilön. Man kan säga att rättvisan ligger i att alla tjänar lika dåligt, säger Per Persson, avtalssekreterare på Hotell- och restaurangfacket.
Å andra sidan, säger han, ligger HRF:s minimilöner generellt lite högre än i andra avtal.
– Jag vet inte om det kan ha att göra med att vi avskaffade kvinno- och manslöner i avtal innan det lagstiftades bort. Att vi fick en bättre kompromiss som hänger kvar.
Inte heller där det finns arbetskraftsbrist syns det i lönekuverten.
Att så stor andel av de hotell- och restauranganställda går på minimilön kan delvis förklaras av den höga arbetslösheten i branschen.
– Vi hade hög arbetslöshet redan före pandemin, det trycker ned lönerna. Men inte heller där det finns arbetskraftsbrist syns det i lönekuverten.
Före pandemin var det stor brist på kockar. Men det har inte lett till att den yrkesgruppen har haft starkare löneutveckling än andra.
– Det man kan säga är att det viktigaste för vår bransch är att det finns kollektivavtal som reglerar ett lönegolv. Där kan det vara så att kvinnorna har dragit den stora vinstlotten. Hade lönerna dragits isär hade det troligen missgynnat kvinnor. Det ser man i andra branscher, säger Per Persson.
*Medlingsinstitutets lönestatistik för 2019
