Jag packar och jag packar tungt. Min resväska är stor, nästan episk faktiskt. Men den knakar i fogarna.
Det finns en affär med bara resgrejor i Stockholm. Mitt signalement borde lämnas till expediterna: »SÄLJ INGET TILL DENNE MAN«.
För när jag hittar något praktiskt att packa – en universalkontakt till hotellrummet, en vattentät ipodpåse eller något annat omistligt – ansvarar jag inte längre för mina handlingar. Överförmyndare nästa!
Sjukdomsinsikt är steg ett. Nummer två är att övervinna sin åkomma, eller åtminstone lära sig leva med den. Min taktik är den senare.
Det vill säga, jag packar och jag packar tungt. Praktiska och nyinköpta saker tar plats, hur smidiga de än ter sig i butiken. Att jag kastar ner massor av böcker i packningen gör inte saken bättre.
Min resväska är stor, nästan episk faktiskt, men den knakar i fogarna och dess små hjul har blivit skeva. Bagagevågen vid incheckningen tigger om nåd. Emellanåt åker jag på en straffavgift och då svär jag högljutt. Sedan betalar jag, och ser med lättnad katastrofkollit segla iväg på rullbandet. Den tornar upp sig som en oljetanker på öppet hav.
Livet som packoholist har alltså sina sidor. Härligt när jag är framme vid resmålet, och liksom Skalman kan plocka fram nästan vad som helst ur mitt pick och pack – men en plåga när jag ska åka hem. Har allt detta rymts i en enda väska? Svaret är ett deprimerande »ja«.
Men lösningen på just detta problem dväljs på internet visar det sig. På nätet finns ju samlingsplatser för bilintresserade, fashionistas, hamsterägare. Självklart finns också hemsidor för packnördar.
På onebag.com hittar jag ett nästan oroande detaljerat manifest om vad jag bör packa, i vilken sorts väska och hur. Här finns också utredningar om vad som behövs och inte behövs vid olika slags resor. Intressant men överflödigt när man som jag helt enkelt packar allt.
På Onebag, som på de flesta packsajter, tas det också ställning i »bylte kontra rullning«-frågan.
Kort sammanfattning: den som vill spara utrymme kan rulla ihop kläderna separat, till små korvar. Funkar fint. Den mer avancerade byltesmetoden innebär att man startar med ett stadigt plagg i mitten, en kavaj eller klänning, och bygger utåt. Fördelarna: man både vinner plats och slipper skrynkliga kläder. Men man kommer åt dem bara genom att packa upp precis allihop.
Själv är jag neutral i byltesfrågan, men det är mindre avancerat att rulla och jag är en enkel sälle. Och Heather Poole, resebloggare och flygvärdinna, är minsann en rullare.
Fast i själva verket är jag förstås bara lycklig över att ha hittat ett nytt udda ämne att snöa in på. Nördglädje!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.