– När jag började arbeta fick man försvara sig om man inte var med i fackföreningen. I dag är det vanligt att man får försvara varför man är medlem.
Så beskriver en ombudsman hur våra arbetsplatser och fackets ställning har förändrats.
I den här tidningen presenterar vi för första gången en kartläggning av fackets ställning i den svenska hotell- och restaurangbranschen.
Ungefär 70 procent av alla anställda i branschen är med i facket. Ytterligare 15 procent har valt »halva paketet«, de är med i arbetslöshetskassan, men inte i fackföreningen. 15 procent är helt oorganiserade. De står helt utan skydd om något händer med jobbet. Och de bidrar inte med en krona till att upprätthålla bra villkor på arbetsmarknaden.
Det normala är ändå att den anställde är medlem i sin fackförening. Sett över tiden har det blivit fler medlemmar, inte färre.
Hotell- och restaurangfackets ställning är ändå hygglig. Jämfört med andra länder och andra branscher med många småföretag är HRF till och med mycket starkt.
Ändå behöver facket bli starkare.
Många medlemmar i facket är inte ett självändamål. Medlemmarna behövs för att fackföreningen ska vara stark i förhandlingarna med arbetsgivaren och få till bra avtal. Många medlemmar som håller ihop behövs också när en enskild medlem kommer i kläm. Bevakningen av villkoren måste vara effektiv. När arbetsgivaren vet att de anställda är med i sin fackförening försöker han sig inte på så många fula tricks. För den anställde är det tryggt att veta att fackföreningen har muskler. Både ekonomiska muskler, det vill säga rejäla konfliktfonder. Och de muskler som heter duktiga företrädare och sammanhållning kollegor emellan.
Forskaren Anders Kjellberg har skrivit om varför folk är med i facket och även jämfört olika branscher och länder. En hög organisationsgrad får man då facket är både centraliserat och decentraliserat, anser han. En stark central organisation behövs för de centrala förhandlingarna. Närvaron på arbetsplatsen behövs för medlemmens identitet och för att bevaka att avtalen följs. Lyckas man kombinera detta så kan facket växa.
Det krävs dock även en organiserad motpart. Har fackföreningen ingen att förhandla med är det svårt att komma någon vart.
I hotell- och restaurangnäringen finns många småföretag, ofta är de inte med i någon arbetsgivarförening. Det gör fackföreningens uppgift svårare.
Bland storstadens många nattklubbar, krogar och caféer har vi också fått en märklig ansamling av underliga arbetsgivare. När kvällspressen skriver om kriminella gäng så framgår det nästan alltid att en eller flera av medlemmarna driver krog. Branschen drar till sig personer som ingen normal människa vill ha som arbetsgivare eller chef. Självklart spelar fackets svaga ställning in.
I Stockholm och Uppsala är bara varannan som arbetar på krogen med i fackföreningen. Ska HRF växa så är det här man måste sätta in stöten.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.