När Johanna inte läxas upp av dietmissionärer skriver hon kokböcker för barn och har även synts i tv med vännen och hushållsmaskinen Mixer.
? Nej, det där kan du ju inte äta! Du måste ju tänka på det glykemiska indexet förstår du väl!
Uppfodrande blickar granskar min pastatallrik där flagor av parmesan smälter in i en köttfärssås som doftar förföriskt av basilika, vitlök och vin.
? Förresten ska man inte blanda mjölkprodukter med kött på det där sättet. Har du en aning om hur svårt det är för kroppen att ta upp proteinet då?
Att döma av klangen i min goda väns röst har jag just gjort mig skyldig till ett grovt brott. Ett brott som kan jämställas med att köra rattfull och plåga kattungar. Det är märkligt. Så sent som i påskas frossade vi på paj, janssons frestelse och annat GI-ovänligt ihop men nu duggar anklagelserna tätt, jämsides med lovprisandet av den jämna blodsockernivån.
Min vän har helt enkelt blivit frälst och vill bara frälsa andra. Varje gång vi ses pratar hon sig varm om oxidanter, fria radikaler och det heliga dinklet. Och hon är inte ensam.
Vad vi äter är också vad vi tror på och vad vi vill med våra liv ? och vad vi vill med andras liv.
Det räcker liksom inte att man själv äter paleolitisk stenålderskost och mår bra av det, alla andra ska också knapra nötter för att man ska bli lycklig.
? Jaha? Ä t e r du vitt bröd fortfarande? Alltså, jag vill inte döma på något sätt men v e t du vad vitt bröd gör med din kropp?
Min brödbit återvänder till brödkorgen och jag ser sorgset på min Spaghetti al ragú som långsamt svalnar på tallriken. Jag förstår att det inte är någon idé att plocka fram min härliga godispåse som jag tänkt att vi skulle festa på till efterrätt. En bit 90-procentig choklad, torr som fnöske och bitter som en gammal ungmö, är allt jag vågar ta fram.
Visst, jag tycker också att det är viktigt vad man äter och att man ska passa sig för transfett, sockerbomber och chipsfrossa. Men jag som ansett mig själv som medveten är onekligen omsprungen. Plötsligt är varenda människa diet-missionär och alla är de pålästa, stränga och övertalande. GI-metoden skulle kunna bli vår nya statsreligion. Fredrik Paulún fick bli biskop och nattvarden kunde bytas ut mot fiberkex och grönt te. Det skulle bli succé ? kyrkorna skulle intas av smala, seniga anhängare med nötter i fickorna. Man kanske fick sätta ett ställ för gå-stavar i entrén och byta ut psalmboken mot Renée Voltaires senaste men kyrkbänkarna skulle nog fyllas upp.
Inte måste man väl vara dogmatisk när det gäller mat? Det är väl ändå synd på allt det goda som prunkar, bakas, grillas och gratineras i vår herres hage. Man kan väl få pendla lite mellan nyttig och lycklig? Jag har en man som är vegetarian i Sverige men inte i Italien, en lillebror som bara kan äta bananer till frukost och vägrar kaffe men gärna tar en gammeldansk.
Själv äter jag sånt jag gillar, om än i måttliga mängder. Lyckligt inkonsekvent i min egen mat-religion ? ni behöver inte haka på om ni inte vill. Men snälla:
Fräls inte mig ifrån det goda! Ge mig mitt dagliga bröd och förlåt mig sedan mina synder. Amen.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.