Därför snattar svenskar hotelltvål

Deras fingrar blir långa, deras fickor rymliga. De vill sno något, och de vill göra det nu.

Det talas en del om moral ­numera. Moral i enkel ­mening, det vill säga: skulle de flesta av oss stjäla något om risken att bli upptäckt var minimal?
Svaret får väl anses vara ett rungande JA, med tanke på den illegala fil­delningens frammarsch och skriverierna kring Pirate Bay-rättegången.
Men jag tror inte att det är så enkelt som att vi alla omedelbart blir olagliga bara vi får chansen. Eller rättare sagt, det kanske vi blir, men först vill vi ha en rejäl ursäkt. Helst den rejälaste som går att finna: »Alla andra gör det ju!«

Människan är ett flockdjur. En ensam tjuv är bara en tjuv, men om tillräckligt många andra stjäl så är man ju nästan en del av en folkrörelse – kanske rentav något som håller på att bli en kär tradition.
Mitt bästa exempel, och ämnet för dagen: den lilla tvålen på hotellrummet. Den lilla schampoflaskan på hotellrummet. I mer extrema fall – men tämligen vanligt förekommande – handdukarna, tofflorna och till och med badrocken på hotellrummet.
Helt vanliga välbeställda svenskar utan betalningsanmärkning och utan knarkmissbruk att finansiera, stadgade licensbetalare som aldrig skulle drömma om att snatta i närbutiken eller ens chansa med ett skatte­avdrag – placera dem i ett hotellrum och de får något febrigt i blicken. Deras fingrar blir långa, deras fickor rymliga. De vill sno något, och de vill göra det nu.

Inte för att de egentligen behöver. De har hand­dukar hemma. Och vet ni vad? De där tvålarna är inte så mycket att stå efter. De håller i allmänhet högst resonabel kvalité (hotellägarna vet ju att de stjäls). För att inte tala om de utsmugglade tofflorna, kommer de någonsin till användning?
Men det är inte vad minibrottsvågen handlar om. Man bor ju på hotell! Det ingår på något vis att kunna visa upp ett par fåniga mikrotvålar och opraktiska små plastflaskor body lotion när man kommer hem.
Personligen skulle jag inte drömma om att smyga ner hotellhanddukar eller, ännu värre, en badrock i resväskan. Men förr hände det att jag försåg mig, sömngångaraktigt och dumsnålt, med extra tvål och schampo. Som sen låg oanvända. Jag föredrog mina invanda märken, som ju dessutom levererades i praktisk vuxenstorlek.
Nä, ibland handlar moral bara om vana.
Vana samt gruppbeteende. Och minitvålar.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.