I stället för att plugga ortsnamn under tågresan så surfar jag, skriver på min roman eller pratar med medresenärerna.
På väg till Göteborg inför På Spåret var jag lite nervös samt förväntansfull. Min vackra väninna Jessika Gedin som tävlade mot mig med sin lagkamrat Hans Rosenfeldt satt med sin stora hårboll framför mig och log stort med hela ansiktet, jag kände glädje över att om vårt lag förlorade, då var det i alla fall mot Jess som jag tycker så mycket om. Vi är dessutom medlemmar i Linda Skugges morsorna-lista.
Inför tävlingen tänkte jag, hur förbereder man sig, hur gör man? Ska jag lära mig alla världens huvudstäder? Ta reda på vilka kända personer som kommer från vilka städer i Sverige? Streckläsa allt om Sveriges geografi och historiska händelser? Studera alla tidigare program? Be till Gud att dom jag tävlar mot i På Spåret blir senildementa strax innan tävlingen, och glömmer bort allt dom kan? Lita på de kunskaper mina turnéer runt om i Sverige har gett, och luta mig tillbaka och kamma hem vinstpokalen? Hoppas på att Göran Greider kan alla svar och jag ska bara skylla på att – JAG ÄR JU BARA EN INVANDRARE? Eller hoppas att Programledaren Ingvar Oldsberg och domaren Björn Hellberg tar emot mutor och säljer frågorna och svaren i förväg till högsterbjudande? Fast då blir jag nog tvungen att råna en bank för att ha råd med detta? Nej vänta nu, bankerna har inte pengar heller, som min mamma sa här om dagen, min dotter det är ganska skönt att läsa och se på TV att hela världen har finanskris, jag trodde att det var bara vi i Sverige som insjuknat i den.
Vill man vinna till varje pris finns det nog andra utvägar än dessa. Till exempel att sluta surfa på nätet när jag åker tåg mellan olika städer och turnerar i skrattens tjänst med livets som insats. Jag vet att jag borde lägga på minnet vilka städer som jag passerar. Men jag tjuvlyssnar hellre på mina medpassagerare eller sitter i restaurangvagnen och dricker grönt te, under tiden som jag skriver på min kommande roman Flickan och vargen.
Jag pratar hellre med den kloka damen bredvid eller leker med medpassagerarnas småbarn som busar mellan olika sittplatser. Men du undrar kanske hur gick det med tävlingen? Nej vi vann inte, jag vet, vi spårade ur, jag och Göran Greider. Men jag fick komma hem till min fina familj och äta Thomas Di Levas hemlagade grönsaksgryta, bättre vinst finns det väl inte?
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.