Enligt Sifo håller bara var femte svensk sina nyårslöften. Äta mer grönt och träna är väl lättare att lova i maj?
Under det nya årets första frostnupna veckor pratar väninnorna och jag mycket om förväntningar, förändringar och föresatser. Vad ska bli årets tema? Förändra, växa, inspireras, läka, skåda inåt? Egentligen har jag skippat det där med löften. Ett löfte måste hållas om man inte ska behöva inse att man har misslyckats.
Enligt undersökningsföretaget Sifo lyckas dessutom bara var femte svensk hålla sitt nyårslöfte. Jag har också undvikit att avlägga löften som ligger på topplistan. Alltså att äta hälsosamt och träna mer. Eftersom jag omöjligen kan träna mindre så det vore att sparka in en öppen dörr.
I stället för löften har jag därför instiftat en föresats åt mig själv. Föresats betyder enligt ordboken »beslut att framledes göra«, alltså lite lagom kravfyllt. Min föresats är att våga gå nya spår. Det lovar jag i och för sig varje år men nu har jag faktiskt anmält mig till en steppkurs och köpt akvarellfärger och penslar så nu ska det väl ändå ske? Årets tema blir således »Inspireras« bredvid mitt andrahandstema »Jag«.
Jag gissar att alla psykologer hostar ett diskret fö-hö-hörtiårsrkriiis när de hör mina storstilade föresatser och jag säger inte emot. För alla som befinner sig i samma läge kan jag trösta med en mening jag läst någonstans.
»Ålderskriserna är ett slags hållplatser, där du stannar upp för att bedöma åren som gått. Trots att det mitt i krisen kan kännas oerhört frustrerande, kan du under den här tiden också ta en ny kurs i livet.«
En steppkurs kanske?
Något orättvist är det väl hur som helst att det nya året alltid börjar med januari? En månad när morgnarna är mörka och tunga, huden är blek och ospänstig, vänkretsen faller som käglor i olika influensor och ställer in de få sociala ljusglimtarna i vintermörkret. Just då känns kraven på att äta mera grönt, träna mer och bli bättre på att spontangå på teater så mycket mer kravfyllda och svåruppnådda. Det är mycket lättare att lova grönskande diet i juni, gå till gymmet i maj och gå på teater en ljummen vårkväll. Vem orkar vara duktig när inte ens solen gitter sig upp på morgonen?
Jag sätter min tilltro till »framledes« och lovar förändring först när dagarna blir längre. När det gäller matprognoser för 2009 tror jag på inälvsmat, måttbeställda portioner och på att låta gästerna komponera sina tallrikar för att möta de otal dieter de efter nyårslöften följer.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.