HRF:aren Daniella Lundh ansvarar för vinet på en av landets få tvåstjärniga restauranger. Hon har också en vinblogg och vill vaska bort snobbstämpeln som yrket fått.
Daniella Lundh jobbar som sommelier på Restaurang Frantzén i Stockholm. Jobbet har hon bara haft i ett knappt halvår, men vinintresset är betydligt äldre än så. Daniella var bara i 13-årsåldern när hon förstod att vin är mycket mer än bara en måltidsdryck.
– Min mammas kusin bor i Genève i Schweiz så vi var ofta där och hälsade på när jag var yngre. Det odlas mycket vin där omkring, och min mammas kusin hade en extremt stor vinkällare och ett stort vinintresse. Det var nog där min nyfikenhet väcktes.
Men du gick inte hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet?
– Nej. Jag ville gärna göra det och jag kom in uppe i Åre. Det passade mig perfekt eftersom jag åker skidor. Men samma dag som skolan skulle börja fick jag en lillasyster. Det var lite kaos i familjen så jag stannade här i Stockholm i stället och gick samhäll-juridik. Mina föräldrar hade nog gärna velat att jag skulle bli jurist, men jag har lite för mycket spring i benen för att plugga på det sättet. Jag är mer praktiker. Efter gymnasiet åkte jag till Verbier i Schweiz och gjorde en vintersäsong, jobbade på restaurang och åkte skidor. Det var väldigt roligt. Jag fastnade och gjorde tre vintersäsonger.
Hur kom det sig att du tog klivet till att bli sommelier?
– Jag jobbade som servis men tyckte att vinbiten var jättespännande. Jag insåg också att ju mer du kan, desto mer kan du guida gästerna rätt. Det kanske låter lite konstigt, men ju mer jag kunde desto mindre kände jag mig som en tjänsteflicka, en tallrikstaxi. Så jag bestämde mig för att läsa till sommelier på Restaurangakademien.
Vad gör du på jobbet i dag?
– Jag är ansvarig för inköp och inventering av dryckerna, jag har kontakt med säljare och så. Men annars jobbar jag i servisen precis som vanligt. Jag jobbar mycket, men det är jättekul.
Vilken dryck är roligast att arbeta med?
– Jag tycker att champagne är fascinerande. Det är gott och väldigt komplext. Du kan dricka en ung, torr champagne och en väldigt mogen, och de smakar helt olika. Sedan är det ett spännande område. Något som också är väldigt viktigt är alkoholfritt. Det är svårt att hitta något som passar bra till mat. Egentligen är Coca-cola den ultimata måltidsdrycken. Den har syra och lagom sötma, svår att konkurrera med. Samtidigt är den inte särskilt nyttig eller glammig, så jag är alltid på jakt efter intressanta alkoholfria drycker.
Du har också en egen vinblogg. Berätta!
– Min familj och mina vänner tjatade i flera år om att jag borde starta en blogg om vin- och dryckesvärlden. Till slut gjorde jag det. Planen är att den ska rikta sig till vanliga människor, inte branschfolket. Det ska vara enkelt. När jag startade bloggen insåg jag också att vanliga människor vill veta sådant som vi professionella kanske inte tänker på. Jag fick flera frågor om tips på bag-in-box-viner. Och det hade jag inga för jag dricker det aldrig. Så jag ordnade en liten blindprovning av bag-in-box-viner och skrev om det på bloggen. Jag förstår att man måste ha kunskap om alla områden, och bag-in-box säljer till den stora massan. Sommelierer försöker ofta bräcka varandra med de dyraste vinerna. Det ses ibland som ett snobbyrke, det vill jag gärna ändra på med hjälp av bloggen.
Du har dessutom tävlat en hel del, bland annat i Årets Lily och Årets
servitör. Har du någon fritid?
– Nej, inte just nu. I våras drog jag dessutom i gång en liten sommeliergrupp med bara tjejer. Tanken är att vi ska försöka pusha varandra och öka kunskapen. Vi har lite föreläsningar och provningar och umgås. Tjejerna försöker brotta sig fram på Stockholms bästa krogar, det är kul att vi kan hålla ihop i stället för att tävla mot varandra. Men det är som min chef sa till mig häromdagen: »Man måste välja lite, man kan inte göra allt.«
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
