Nyheter UKRAINA

Servitrisen Alina vill hem till Chernihiv

Hon fick lämna jobbet som servitris hals över huvud när kriget gjorde hennes hemstad Chernihiv för otrygg. Nu vill Alina Lavska inget hellre än att kriget ska ta slut och hon kan återvända.

Publicerad 21 april 2022 Kommentera
Servitrisen Alina vill hem till Chernihiv
Servitrisen och bartendern Alina Lavska och företagaren Ihor Luhovyj är båda från Chernihiv och arbetar som volontärer. Foto: Tadeusz Rawa

Livet gick som på räls för Alina Lavska. Hon hade jobb som hon älskade, som servitris och bartender. Hon hade planer på att starta ett eget kafé. Och hon stortrivdes i sin hemstad Chernihiv, i nordöstra Ukraina. Så kom den 24 februari.

Hon väcktes klockan åtta av sin kusin som sa att kriget hade brutit ut.
– I början trodde jag inte på det. Chernihiv är en liten stad. Inga militära anläggningar. Varför bomba det? Och varför starta ett krig över huvud taget?

När hon försöker beskriva sina känslor inför den ryska invasionen pratar hon om ilska. Och en sorts förvåning.
– Vi ligger ju alldeles i närheten av både Ryssland och Vitryssland. Vi har alltid haft nära och intensiva kontakter över gränsen – rest, hälsat på, jobbat, studerat. Många har släktingar där, berättar Alina.

– Hela detta krig känns hemskt men också absurt. Det är som att bomba och skjuta på släktingar. Jag förstår det inte, tillägger hon.

Jag är inte en människa som kan vara sysslolös en längre tid.Alina Lavska

Hotellrevyn träffar henne i staden Lviv i västra Ukraina dit hon lyckades fly efter ett par veckors krigshelvete i Chernihiv. Hon arbetar som volontär på ett hjälpcenter som tar emot transporter med hjälp från flera länder i Europa. De sorteras, packas om och skickas vidare till det krigsdrabbade östra Ukraina.

– Det känns bra att göra en insats. Jag är inte en människa som kan vara sysslolös en längre tid, säger Alina.

Efter gymnasiet började hon läsa psykologi på universitetet i Chernihiv. Hon bodde hemma med sin pensionerade pappa. Mamman gick bort när Alina var 15 år.

För att hjälpa till med familjebudgeten började hon arbeta helger och kvällar som servitris och bartender på puben Vareniks.
Det är, eller var, ett populärt ställe med öl, god mat och levande musik.
– Jag träffade folk från Europas alla hörn. Kunde finslipa min engelska. Jag stortrivdes och upptäckte snart att det är det här jag vill göra i livet, berättar Alina.

På Tekniska Högskolan i Lviv samlas humanitär hjälp från andra länder, innan det skickas till de krigsdrabbade regionerna. Allt sköts av volontärer. Foto: Tadeusz Rawa
Volontärkollegor: Natalia Sjatylo, Svetlana Fydorenko, Olha Pastusjenko, Lida Hrycyna, Hryhorij Varunok och längst till höger Alina Lavska. Foto: Tadeusz Rawa
Hjälpsändning från den katolska hjälporganisationen Caritas i Polen. I varje kartong finns det ett brev till mottagare på ukrainska. Foto: Tadeusz Rawa
Servitrisen och bartendern Alina Lavska och företagaren Ihor Luhovyj är båda från Chernihiv och arbetar som volontärer. Foto: Tadeusz Rawa
Många flyktingar från de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina kommer med tåg till Lviv. En del fortsätter sedan till andra länder med bussar och minibussar. Foto: Tadeusz Rawa

Grundlönen var låg men den fylldes på med dricks. Hon kunde spara lite pengar och efter ett år kunde hon åka utomlands för första gången – till Antalya i Turkiet.

Så småningom blev hon föreståndare för ett litet italienskt café. Därefter arbetade hon som servitris på en rysk restaurang i Dubai i 2,5 år. Väl hemma började hon jobba på att förverkliga sin dröm: att starta ett eget kafé. Då kom kriget.

Den tystnaden var hemsk för alla visste att en bomb är på väg.Alina Lavska

När bomber och raketer föll både dag och natt tillbringade hon den mesta tiden i ett källarutrymme i ett grannhus. Pappa valde att stanna kvar i lägenheten.
– Det värsta var när det hördes ljud av flygplan som så småningom upphörde och det blev tyst. Den tystnaden var hemsk för alla visste att en bomb är på väg. Kommer den att träffa vår byggnad?

När det blev för farligt sa hennes pappa till Alina att lämna Chernihiv. Hon fick plats i en bil och efter tre dagars färd kom hon till det relativt trygga Lviv i västra Ukraina.

Hon trivs med att vara volontär men kan inte vara utan inkomst hur länge som helst. Eventuellt vill hon se sig om efter ett jobb i något europeiskt land. Men tillbaka till Chernihiv ska hon definitivt. Hon älskar sin stad och sitt land.