När Ylva skrev under sitt anställningsavtal gick hon samtidigt med på att inte ta uppdrag i en förening eller ett ytterligare jobb. I dag ångrar hon att hon inte var lite mer vaksam.
När Ylva, som egentligen heter något annat, fick sitt anställningsavtal kollade hon att tjänstgöringsgraden och lönen stämde. Sedan undertecknade hon avtalet med mobilt bank-id, utan att öppna alla bilagor som följde med. Det fanns ingen att ställa frågor till, inget papper och ingen penna.
När hon sedan kollade avtalet igen såg hon att det fanns en sekretessförbindelse som hon gått med på utan att först ha läst den.
– Ingen hade ens berättat att det fanns med. Det är nog många som har missat det här, säger Ylva.
Hon började som timanställd på hotellet. Trots påstötningar dröjde anställningsavtalet. När hon till sist fick det hade det gått tre månader.
Kanske borde det ha gjort henne mer uppmärksam, men hon var mest lättad att hon fick papper på sin anställning.
Skulle jag inte kunna ta ett styrelseuppdrag i en fotbollsförening?
I och med signeringen hade Ylva gått med på att inte yppa information om hotellet, inte ta uppdrag i föreningar eller ta något ytterligare jobb, något som hade kunnat slå hårt om hon inte haft ett bra schema.
– De som jobbar på timme måste ha ett annat jobb vid sidan av. Hur ska de annars kunna betala hyran? Och skulle jag inte kunna ta ett styrelseuppdrag i en fotbollsförening?
Ylva anser att det här är en fråga som behöver diskuteras. Hon befarar att många som skriver under inte vet vad det innebär.
– Vi har många kollegor som inte kan svenska så bra. Det hade varit så mycket bättre om man hade fått skriva under vid ett möte, så att man hade kunnat diskutera innebörden av avtalet.
Jag frågar om hon skulle gjort annorlunda i dag. Skulle hon ha avstått från att skriva under? Ylva drar på svaret.
– Man behöver ju ett jobb. Jag hade i alla fall bett att få prata igenom vad det var jag skrev under.