Trubadur och hotellstädare

Han är hotellstädare men också en känd trubadur i chilenska kretsar. Luis Daneri sjunger om längtan, arbete och vardagslivet -- alltid på spanska.

En gång för många år sedan var det livet i exil och den smärtande hemlängtan som fick Luis att börja skriva sånger. Så småningom ackompanjerade han det sorgesamma med underhållande och roliga texter.
– För att jag är en social människa som tycker om att få andra att skratta och känna sig glada, säger Luis. Han fortsätter:
– Vet du vad jag drömde om som barn? Att bli fotbollsspelare. Jag hade ingen tanke på musiken.
Luis Daneri är även hotellstädare och medlem i HRF. Ett yrke som går utmärkt att kombinera med musiken, berättar Luis. Och kanske är det därför, menar han, som han har stannat i yrket och på samma arbetsplats så länge.
– Jag har arbetat på Globe Hotel i 20 år nu. Det är en lång tid och hotellet har kommit att bli som ett andra hem.

Militärdiktaturen hade fortfarande sitt järngrepp om Chile 1988 och  Luis ville komma ut till friheten. Eftersom hans syster bodde i Sverige var det hit han kom. Ett år senare anlände hans fru och parets dotter. Sonen, född i Sverige, arbetar i dag som servitör på samma hotell som sin pappa.
På Quality Hotel Globe började Luis som diskare, då anställd via en entreprenad. Efter två år blev han tillfrågad om han inte ville ta ansvaret för minibaren och anställdes då av hotellet. Sedan, när minibaren ersattes av en läskautomat i hotellkorridoren, gick han över till att städa. Först var det lokaler: konferensrum, korridorer och reception.
– Sedan blev jag houseman, den manliga motsvarigheten till husfrun. Jag var städare samt arbetsledare för ett tjugotal andra. När hotellet överlät städningen till en entre­prenör för ungefär åtta år sedan följde jag med. Hotellet är fortfarande min arbetsplats men jag har andra arbetsgivare.
Det har varit byte av städentreprenör och oroliga år. I dag arbetar ett fåtal av det ­ursprungliga gänget kvar på hotellet.
– Entreprenörsbyten är stressiga, alla blir oroliga för vad en ny arbetsgivare innebär. Men för tillfället är jag lugn. Vi har samma entreprenad ett tag till.

Luis Daneri är en känd trubadur bland chilenare i Sverige och andra från Latinamerika. Hans sånger spelas på lokalradions spanska program och på lokalteven.
– Mina sånger handlar om arbete, hur chilenare har det och tar sig fram i Stockholm. Min första cd heter »En chilenare i Stockholm« och det har blivit fyra skivor till efter det.
Luis sångtexter kan handla om de vuxnas längtan till att återvända hem och barnen som efter återvändandet vill komma tillbaka till Sverige.
–  Jag skriver enbart på spanska och sjunger enbart de sånger som jag själv har skrivit. En sång jag har skrivit heter »Hilario«. Den handlar om hur latinamerikaner utnyttjas på arbetsmarknaden i Stockholm. Det är en protestsång om att inte få sina löner, att bli ­lurade på jobbet. Om orättvisor.

Han har skrivit sånger tillägnade de två chilenska skalderna Victor Jara och Violetta Parra. I en annan sång tackar han Sverige.
– Vi var många som flydde från militärdiktaturerna i Chile, Paraguay, Uruguay och Argentina. Sverige räckte ut en hjälpande hand till oss. Den enda sång jag sjunger på svenska är en sång av Cornelis Vreeswijk, jag gillar vad den sången vill säga. Och så nynnar Luis på »I natt jag drömde«.
 En viktig sak med att jobba på hotellet är att arbetskamraterna kommer från hela världen, berättar Luis.
– Det är ett privilegium att få träffa människor från så många olika platser. Och min stora kärlek i livet, min sambo, träffade jag på hotellet. Hon jobbar också här.
Facket gick han med i när osäkerheten med entreprenörer blev alltför påtaglig.
– En arbetare utan fack är som en naken människa ute i kylan. Du klarar dig inte. Facket är tryggheten och styrkan.

Vart fjärde, femte år, alltid i oktober, åker Luis Daneri till sin födelseby. Då är det en festival och man firar byn.
– Jag älskar min by, det finns ingen plats i världen där jag känner mig så trygg och glad. Alla här vet att jag kommer från Chanaral, på alla mina skivor finns det en sång om min by. Jag hade en mycket lycklig barndom. Jag spelade fotboll, dansade folkdans. Hela familjen var samlad, mamma, pappa och alla vi tolv syskon.
– Att återvända till Chile är en dröm, men mina barnbarn är i Sverige. Och min yngsta dotter. Jag kommer att stanna här men alltid drömma om Chanaral. Det är vad min musik handlar om.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.