På menyn matprat
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Mia Öhrn — semmeltokig sedan barnsben

Egentligen ska hon tacka sin egen kinkighet. Det var den som skapade en livslång passion. När Mia Ährn var liten var hon extremt petig med maten. För att få i henne näring matade föräldrarna det taniga flickebarnet med semlor i varm mjölk, vilket hon älskade. Det ledde henne in i bakverkens förlovade värld.

Publicerad 9 mars 2009

I dag är Mia Öhrn 29 år och kan titulera sig bagare, konditor och förläggare. Förutom att driva det egna bokförlaget Parasoll (tillsammans med Henrik Francke) har hon skrivit ett tiotal kokböcker. Bland annat en hel bok om semlor. Hon har forskat massor i ämnet och har med tiden blivit något av semlans ambassadör i Sverige.
– Jag vet inte varför det är så gott egentligen, men det är en så sjukt bra kombination med grädde, mandelmassa och bulle. Som konditor drömmer man om att skapa ett nytt sånt klassiskt recept. Men hur skulle man kunna överträffa semlan?

Mia har ändå gjort sitt bästa för att försöka utveckla semlan i sin strävan att kunna variera sig. Bland annat var det hon som till stor del låg bakom trenden med minisemlor som kom för ett par år sedan.
– Många gillar minisemlor eftersom man kan äta flera stycken utan att hamna i semmelkoma. Jag tycker ofta att konditoriernas är alldeles för stora.

Semlor är en känslig historia. Alla har sin egen specifika idé om hur de älskade kaloribomberna ska vara konstruerade. Mycket eller lite grädde, mandelmassan blandad i grädden eller i skivor, med eller utan florsocker – och så vidare.
Men Madame Semla själv, då?
– Jag vill ha mycket grädde eftersom jag är en riktig gräddfantast. Och mycket mandelmassa, men bara lite bittermandel. Och så äter jag dem helst med varm mjölk. En klassisk hetvägg är det bästa jag vet. Då gör det dessutom inget om de inte är pinfärska. Många av mina fattiga studentkompisar köper gårdagens semlor för halva priset och äter dem med varm mjölk.

Under sin jakt på semlans sanna själ har Mia funnit många regionala skillnader. I Gävle serveras till exempel »grodor«, där locket är skuret på ett sätt som får semlan att likna en gapande groda.
I Skåne äter man fastlagsbullar. Ju längre norrut desto vanligare är det med hetvägg.
Oavsett var i landet man befinner sig har traditionen blivit att semlan serveras på konditorierna i samma andetag som julklappspappret hamnat i soptunnan. Trots att ­fettisdagen inte infinner sig förrän tisdagen efter fastlagssöndagen, »mellan blåmåndagen och askonsdagen«. En tisdag som i år inföll den 24 februari. Många är upprörda över den utdragna semmelsäsongen, men Mia är kluven.

– På sätt och vis tycker jag att man ska värna om traditionen och hålla sig till ­fettisdagen, men å andra sidan skulle jag helst vilja äta semlor dygnet runt. Samtidigt vore det lite tråkigt om alla konditorier hade semlor året runt.
– Det borde vara som i Ture Sventon, att det fanns ett enda ställe där semlor alltid såldes.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
98
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här