Från vegetarian utan fackmedlemskap till köttätare och klubbordförande – Lianna Rosenqvist hittar nya vägar på Griffins Steakhouse.
När vegetarianen Lianna Rosenqvist började i servisen på Griffins Steakhouse i Stockholm tänkte hon att det skulle bli en kortare anställning.
Men hon är kvar fyra år senare. Nu är hon dessutom ordförande för den lokala fackklubben – och köttätare.
– När jag började var jag vegetarian, sedan blev jag pescetarian. Då åt jag hummer varenda dag tills jag tröttnade, ett riktigt i-landsproblem. Efter två år lyckades de omvända mig! Men för att vara ett steakhouse finns det många bra fiskrätter och vegetariskt här.
”Kunde ingenting om viner och kött”
Vad har ni för gäster?
– En hel del turister som googlat ”central köttrestaurang”. Vi ligger ju nära Centralen. Men också stora sällskap, folk från arbetsplatser som varit på konferens eller som firar en födelsedag.
Var jobbade du innan?
– Mitt första restaurangjobb var på McDonald’s, sedan var jag på kaféer och smårestauranger. I början var det lite en chock att jobba här, det var en helt annan typ av service. Jag kunde ingenting om viner och kött. Men alla var snälla och välkomnande.
Vi skämtar om att vi är lite adrenalinjunkies här.
Vad är det du gillar med jobbet?
– Jag kan bli nästan euforisk efter en kväll med bra gästmöten, när man klickar. Det är så kul att ha mycket att göra, när det känns som att det brinner men vi löser allt. Vi skämtar om att vi är lite adrenalinjunkies här. Vi gillar stressen, men till en viss gräns.
– Sedan har jag blivit väldigt vinintresserad och lärt mig mycket av mina kollegor. Nu har jag till och med en vinkyl hemma.
Hur är en bra servitris?
– Uppmärksam! Man lär sig läsa av vilka som vill att man häller upp vin och frågar hur det är och vilka som vill vara mer för sig själva. Det gäller också att se vad gästerna har för förväntningar på maten.
– Vi har till exempel tomahawk, en entrecote på ben. Där får man mycket köttsmak, men många i Sverige är mer ute efter att köttet är mört. Då är det bättre att de tar oxfilé eller flankstek.
Gick med i HRF under pandemin
Hur gick det till när ni fick kontakt med HRF?
– Jag gick med i facket under coronan för att min pappa sa att jag skulle göra det. Sedan var det en tid då vi önskade att vi skulle vara fler som jobbade. Vi pratade om att det skulle bli lågsäsong, i januari eller på sommaren, för att det är mysigast här på hösten.
– Men det var fullt hela tiden. Många här har jobbat länge och vi klarade av att springa mycket. Men vi kände att det inte var bra i längden. Vi vill ju också ha tid vid borden och inte behöva göra gäster besvikna.
Mer om Lianna
- Gör: Servitris på Griffins Steakhouse
- Ålder: 29 år.
- Uppdrag: Klubbordförande, platsombud och försäkringsinformatör.
- Fritiden: Älskar att gå på restaurang!
- Om facket: ”Det hade varit kul om fler arbetsplatser inom Stureplansgruppen fick förtroendevalda. Det är inte läskigt att bli det för man får så mycket stöd! Facket är lite en personlig resa också.”
– Vi ställde frågor till facket om vad som gällde och de kom hit. De frågade om någon ville bli platsombud och jag sa ja, utan att egentligen veta något om vad det innebar. För ett år sedan var vi fyra som blev sugna på att bilda klubb och jag blev ordförande.
Var det självklart att tacka ja till det?
– Jag har alltid känt mig konflikträdd, så det var lite att utmana mig själv. Men samtidigt hade jag gått så många fackliga kurser, läst kollektivavtal och haft samtal med min fackliga mentor Johan. Man får så himla många redskap från facket så jag kände att jag hade den kunskap som behövdes.
