På dagarna pluggar han kultur och latin. På kvällar och helgnätter serverar han hamburgare till partajande Malmöbor. Men det råder ingen tvekan om var HRF:aren Kevin Vuong har sitt hjärta: hos socialdemokratin.
Det närmar sig första maj och Kevin Vuong har bråda tider. Som fanbärare för SSU i Malmö väntar en minst sagt späckad dag.
– Jag vaknar, och sedan går jag till SSU för att fixa och se till att allt är preppat och klart. Det är lite stressigt till en början, men i slutet av dagen kan man verkligen njuta. Det är ett verkligt ärofyllt uppdrag att vara fanbärare, man ska vara stolt över det.
Vad betyder första maj för dig?
– Det är vår dag då vi ska ta hand om oss själva, efter all skit vi har gått igenom sedan valet. Men det är också ett tillfälle att visa för allmänheten att vi är här och vad vi står för.
Vi hade bara vikarier
i skolan och det fanns
aldrig pengar.
När började du engagera dig politiskt på riktigt?
– De skulle lägga ner en fritidsgård och så var det någon från någon ungdomsorganisation som kom fram och pratade om det. Det kändes bra att kunna göra något.
Vi hade bara vikarier i skolan och det fanns aldrig pengar. När man frågade varför så fick man svaret att det berodde på politikerna i Malmö stad.
Du är platsombud på Max. Hur kom det sig?
– Jag har jobbat där ungefär ett år nu. Dagen efter jag fick jobbet träffade jag Jaqueline Lenander, som har varit aktiv inom HRF förut. Hon sade att jag borde bli platsombud, så det blev jag.
Jag försöker hjälpa så många kollegor som möjligt att bli medlemmar. Nu sitter jag också med i lokala ungdomskommittén för vår avdelning.
Man vill inte höra på
någon 50-årig gubbe som berättar hur det är.
Varför är det så få unga som engagerar sig fackligt, tror du?
– Ingen vet vad facket gör. Jag fick inte lära mig något om det alls i skolan.
Om du går till en vanlig gymnasieskola skulle 80 procent säga att de inte vet vad facket är.
Där kan vi som är unga fackliga göra stor nytta. Man vill inte höra på någon 50-årig gubbe som berättar hur det är.
– Jag tror att vi skulle ha många fler platsombud på Max om vi bara gick dit och förklarade.
Det är många som faktiskt bryr sig om vad som händer på jobbet.
Men de tror att de inte har något val, de tror att de måste byta jobb om det är något som är svårt. Det är många som inte vet att de faktiskt kan förändra saker.
Du tar studenten till våren. Hur ser du på framtiden?
– Jag har gått kulturhumanistisk linje. Vi pluggar allt inom kultur, som språk, arkitektur, latin. Det är väldigt roligt, men det är egentligen inget jag skulle vilja jobba med.
Hade jag valt nu hade jag valt att plugga till elektriker. Då får man jobb direkt.
Det finns inte så mycket jobb för kulturare. Möjligtvis skulle jag kunna bli lärare i historia eller samhälle.
– Men det är min plan b. Helst vill jag jobba inom partiet eller SSU. Jag älskar organisering och arbetarrörelsen. Min dröm är att jobba som facklig-politisk ombudsman.
Det känns bra att arbeta
för en bra sak, inte bara
för att tjäna pengar.
Om Kevin
- Ålder: 19 år.
- Bor: I Malmö.
- Gör: Tar studenten i vår från kulturhumanistisk linje på Malmö Latin. Är platsombud på Max Stortorget i Malmö, sitter i Lokala ungdomskommittén i HRF avdelning Syd.
- Om facket: ”Det var självklart att gå med. Jag tycker att det är en sak alla ska göra, det försöker jag förmedla till alla.”
Varför det?
– Den facklig-politiska samverkan är så viktig. Jag är platsombud på Max, men mitt största engagemang är inom SSU.
Vi har samma problem: det är svårt att locka unga. Vi har en stor utmaning.
Om vi jobbar tillsammans kanske vi kan hjälpa varandra. Det är många som är fackliga men inte engagerade politiskt, och många som är med i SSU men inte i facket.
Vad är det som gör att du känner så starkt?
– Jag vet inte. Det känns bra att arbeta för en bra sak, inte bara för att tjäna pengar.
Det känns bra att kunna visa upp saker man har gjort, som avgiftsfritt busskort eller att fritidsgården får vara kvar.
Att kunna påverka. Att se resultat.
