Här talar alla teckenspråk

Moa, Daniella, Johan och Olle jobbar på Sveriges enda teckenspråkiga restaurang. Skönt att kunna arbeta på sitt eget språk, tycker personalen.

Det börjar närma sig lunchdags. Inne i den ombonade före detta ­Konsum-byggnaden ställer Moa Kvist, Daniella Koss och Frida Carlsson fram de varma blecken med kotlettrad, panerad fisk och linsbiffar.
Fredrik Gourmet & Bar har bara funnits sedan i april men det är bra fart på luncherna, med många stammisar som antingen äter på plats eller hämtar matlåda.

– En del av dem har lärt sig tecken som matlåda, hamburgare, tack och varsågod, berättar Daniella Koss.
Men gästerna behöver inte kunna teckenspråk för att äta här. De klarar sig bra genom att betala i kassan och sedan förse sig från buffén. När det är kvällsöppet på helgerna får de peka på pubmenyn.

De flesta i personalen är döva, andra har en hörselnedsättning och kan höra lite med hjälp av hörapparat.
Daniella Koss och Moa Kvist är klasskamrater från restaurang- och livsmedelsprogrammet på Virginska gymnasiet i Örebro. De gick ut i våras och fick under hösten fast jobb på restaurangen.

Valet av program och bransch var enkelt, tycker de.
– Ända sedan jag var liten har jag tyckt om mat. Flera av mina släktingar jobbar inom restaurang, det har nog påverkat mig, säger Daniella Koss.
– Jag har alltid älskat att laga mat och att träffa folk. På mina praktik­platser har jag känt att det passar mig att servera, säger Moa Kvist.

På kvällarna är det hittills mest gäster med hörselnedsättning som har hittat hit. Krögaren Fredrik Lindvall är ett känt namn efter att ha lagat mat på teckenspråk i SVT. De kvällar de har evenemang som räkfrossa, stand-up eller after work brukar det vara gott om folk.

För gäster som talar teckenspråk är det skönt att få använda sitt språk.
– De känner sig hemma. Men visionen är att restaurangen ska vara för alla. Det enda som är annorlunda här är språket, säger Fredrik Lindvall.

En cateringkund kommer och lämnar tillbaka skålar och formar i köket. Kocken Johan Fransson fyller på mer kotlettrad som har gått åt bra på buffén. Han trycker på knappen som skickar en vibrerande signal till de små dosorna som serveringspersonalen bär.

Dosorna, eller vibbarna som de kallas, är även kopplade till entrédörren och toaletterna. Till lunch stängs signalen av, men den är praktisk att ha på morgnarna om en frukostgäst kommer när de är i köket.

Här kan jag använda mitt första språk.Johan Fransson

I vintras hjälpte Johan Fransson till med planering och renovering av lokalen som hyrs av Dövas förening i Örebro. När han fick jobbet bodde han i Falun där han hade jobbat på en restaurang i flera år.
– När Fredrik erbjöd mig jobb tackade jag ja. Jag ville vara med och skapa den första teckenspråkiga restaurangen, se till att den kan hålla sig vid liv och utvecklas.

Det är en stor skillnad att kunna jobba på teckenspråk, berättar Johan.
– Här kan jag använda mitt första språk, där fick jag kämpa mer. Man blir sliten av att inte kunna kommunicera så bra.

Fredrik Lindvall har en fil.kand. i måltidsvetenskap från restaurang- och hotellhögskolan Grythyttan.
– Jag var den första döva som pluggade på den nivån. Men alla såg mig som bara Fredrik, en student som alla andra.
Olle Nilsson, den andra kocken på plats, jobbade tidigare på ett hotell. Han tycker också att det är lättare att kunna jobba på teckenspråk.
– Det var mer tungjobbat när jag behövde skriva för att säga något. Men jag fick tolk till möten när alla skulle få information.

Personalmötena hålls förstås på teckenspråk. Under förmiddagen var det ett möte med serveringspersonalen, då Fredrik frågade hur allt fungerade och om något behövde ändras. Andra veckor är det möte med bara kockarna eller med hela personalen.

Den enda helt hörande personen på restaurangen är Oliver Lindvall, Fredriks son, som är restaurangchef.
– Men teckenspråk är faktiskt mitt första språk eftersom min mor också har en hörselnedsättning.
Det är oftast han som håller i kontakterna med personer som inte kan teckenspråk, till exempel leverantörer.
– De som jobbar här är vana att kommunicera med hörande, det är tvärtom som det kan bli lite problem. Men det går via sms och bild­telefon också.

Förutom far och son Lindvall är alla som jobbar den här dagen med i Hotell- och restaurangfacket.
– Om jag är osäker på något kan jag bara skicka ett mejl och få svar. Det är en jättebra hjälp om man till exempel diskuterar något med chefen, säger Moa Kvist.

Johan Fransson gick med i facket först efter några år i branschen.
– När jag började jobba på restaurang var jag ganska ung, fick bara jobbet och tänkte inte på facket. Sedan blev jag rekommenderad att gå med i facket och a-kassan, så då gjorde jag det.

Lunchen börjar gå mot sitt slut, några eftersläntrare sitter kvar vid borden. Diskaren Virada Jacobsson har börjat jobba.
– Jag går på sfi men man behöver ju en inkomst också. I Thailand jobbade jag på Kentucky Fried Chicken och vanliga thairestauranger. Där jobbade jag alltid bland hörande. Här blir det mer socialt.