I 40 år har Göran Jonsson tagit hand om gäster, liftar och snö på Idre Fjäll. Han har sett hur en liten anläggning vuxit till en av Sveriges största.
Året var 1977. Elvis Presley gjorde sin sista konsert, kronprinsessan Victoria föddes, svenskarna fick fem veckors semester och Göran Jonsson i Särna började arbeta på Idre Fjäll.
Förra året var det 40-årsjubileum. Firade du?
– Nej, inte det. De har nog glömt av mig, vet nog knappt att jag går där, haha.
Vad har du jobbat med under alla år?
– Nästan allting. I början var det som allt i allo. Jag jobbade i lift och snickrade och hade hand om olycksfall. I och med att Idre Fjäll var så pass litet då. Sedan har det utvecklats väldigt, det har byggts enormt mycket.
Så man kan säga att du har varit med och byggt upp Idre Fjäll?
– Nä, det är att ta i, ser du. Men jag var med tidigt, när Stenmark hade ställt till det.
Vad menar du?
– Alla hade sett på tv:n när han åkte och blev alpinintresserade. Det var han som gjorde att folk kom ut i backarna. Det ökade väldigt där. Sedan har det stegrat på, mycket husbyggnationer och liftbyggen, backar och längdspår.
Nu är du pistmaskinist. Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Vi jobbar ju både dag och natt och kväll. Jag tycker om natten. Ibland har jag gäster som åker med. Gäster brukar skylla på sina barn, att de vill åka med. Men barnen åker inte så länge förrän de sover. Annars, om man blir ensam, får man välja musik eller lyssna på en ljudbok. Med en ljudbok kan det bli väldigt spännande, tiden går fort. Jag lyssnar på mycket kriminalgrejer. Men ibland lyssnar jag på noveller, det är skönt att inte behöva följa med så noga. Det är ju mycket jobb med pistmaskinen. Det är ju att pista backarna och att spara snö.
Man lägger ihop snön och formar till stora limpor, och täcker med bark, spån eller dukar
Göran om facket
Spara snö?
– Ja, man lägger ihop snön och formar till stora limpor, och täcker med bark, spån eller dukar. Till höstkanten tar vi ut den och gör längdspår. Landslagen brukar vilja komma tidigt, så då blir det bråttom att få ut den. Sedan är det bara att be till vädergudarna.
Vad gör du på somrarna när det inte finns någon snö?
– Då är jag ute och letar snö. Nejdå. Jag håller på med underhåll och småreparationer. Det är en så stor anläggning, så det finns att göra.
Har du aldrig funderat på att göra något annat?
– Jo, det har jag. Man blir ju less ibland, det går i perioder.
Varför har du inte gjort det då?
– Jag vet inte. Det vart ju familj och hus och grejer, och så har vi inte så mycket att välja på här uppe. Ibland regnar det småspikar när man står där ute, då är det inget roligt, då undrar man varför man gör det. Men nästa gång när solen skiner och det är klart och fint, då tänker man: oj, vad bra vi har det. Då kan det vara kalas.
Göran Jonsson
- Ålder: 60 år.
- Bor: I Särna, tre mil söder om Idre.
- Familj: Frun Marie-Louise, barn och barnbarn. »Fast frun bor och jobbar i Ludvika. Hon bor i södra Dalarna och jag i norra Dalarna. Det är lite modernt så där. Vi har barnen mitt i, så vi brukar träffas där, någon gång i månaden.«
- Fritidsintressen: Älgjakt och sport, särskilt vintersport och hockey. Håller på Leksand.
Vad har varit de största förändringarna under de här 40 åren?
– Vad mycket som hänt! I början gjorde vi mycket för hand, grävde stubbar och tog bort stenar. Sedan kom en caterpillar och gjorde allt jättesnabbt. När jag började tyckte man att det var ett stort och häftigt ställe, det tog lång tid att gå runt fjället. I dag tar det fem minuter att köra runt med fyrhjuling. Och i dag sköts ju det mesta med dator.
Tror du att även ditt jobb kommer att kunna skötas av en dator i framtiden?
– Ja, man testar ju förarlösa bilar, så det är nog inte långt borta. Det är ju kanske den här fininställningen som man behöver människan till. Och känslan för snön. Det är ju inte bara att sitta bakåtlutad och lyssna på ljudbok, om du trodde det.
