Kombinationen är fullt möjlig denna oktoberdag på Täby Park Hotel norr om Stockholm. Säljare, köpare och hästar har samlats för att delta i den årliga hästauktionen på hotellet.
Det märks att det är något märkligt på gång. Hotellet är inte alls sig likt. Uppfarten, som i vanliga fall kantas av några enstaka personbilar, är nu full av hästtransporter, oroliga hästar och folk. På gräsmattorna och parkeringen står nu tillfälligt uppbyggda hästboxar. Det är spänning i luften, nervösa gnägg och en stark doft av häst.
Spåren leder in i receptionen. Mattan är nu, vid lunchtid, full av hästlort, halm och grus. Det snackas hästmammor och hästpappor, vinster och löp.
I receptionen står tre tjejer och tar emot allt hästfolket. Det är Angelica Andersson, praktikanten Hanna Persson och receptionschefen Sofia Rekola.
? Vad kostar ett rum? frågar en kund.
? Galoppriset är 650 kronor. I vanliga fall kostar ett rum 745 kronor, svarar Angelica Andersson, medan hon raskt knappar in uppgifterna på datorn.
? Den här helgen är det bara hästfolk som bor på hotellet, berättar Angelica för Hotellrevyn.
Själv är hon inte särskilt förtjust i kusarna utanför.
Hästarna, som inte fick rum på hotellet, har i stället fått egna rum eller rättare sagt boxar utanför.
Mitt emot receptionsdisken står ett bord uppställt, ett sekreteriat. Här tar personal från auktionsfirman Ljung & Co emot anmälningar och information om deltagarna. Omkring 150 hästar ska gå under klubban i dag.
Baren Silks på bottenplan, vars namn syftar på jockeyernas tröjor, är helt inredd med stallprylar. Borden är omringade av bås som ska föreställa spiltor, väggarna är smyckade med jockeydräkter, sadlar och gamla galopprogram. Någon speciell hästdrink serverar man inte men det är trängsel runt bardisken trots att klockan knappt passerat lunch.
? Hästfolket dricker mest öl och gin och tonic, säger barchefen Eva Abrahamsson.
Mellan hästfolket skymtar man några små, söta flickor i rosa balettdräkter med tofsar i håret. De ska inte på auktion, utan på dansskolan som är inhyrd i hotellet. Här finns också en restaurangskola och en fristående rehabiliteringsavdelning. En mycket märklig blandning av gäster.
Hotellet har även ett nära samarbete med Täby galopp, bland annat drivs restaurangen där av hotellet.
?Måste vi ordna klubb??
På Täby Park Hotel finns det 55 anställda om man räknar om till helårsarbeten. 45 personer är tillsvidareanställda. Och trots att personalen inte bildat någon platsklubb fungerar samarbetet med ledningen mycket bra.
? Jag har försökt att starta klubb på flera av de möten som vi haft, säger servitrisen och den fackligt förtroendevalda Paulina Sundberg.
?Måste vi ordna klubb? Du kan ju allting?, var kommentarerna från personalen.
Paulina säger lite misstroget:
? Vem gagnar det om man inte har den rätta glöden och det fackliga tänkandet? Det är märkligt, men de litar på att jag sköter det mesta.
Hotelldirektören Ingela Lindberger är positivt inställd till HRF och att samarbeta med facket.
? Vi har ju ett gemensamt intresse, anser hon.
Ingela anser också att Paulina Sundberg har stor erfarenhet varför Ingela föredrar att fråga henne om råd i många lägen. Och många frågor har blivit lösta, som till exempel bekymret med övertiden som fanns tidigare.
I det fallet skrev de ett specialavtal där man gör avräkning på sin arbetstid en gång per halvår. Arbetet på hotellet fungerar nu bra och de anställda är nöjda.
? Det är viktigt att personalen mår bra, annars går ju heller inte företaget bra, säger Ingela.
Skrittar ett varv i rondellen
Kaoset ute på gårdsplan tilltar. Många är ute och mjukar upp sina hästar. De tar ett varv i den lilla rondellen utanför hotellentrén. Hästarna är fullblod som ofta är ganska nervösa.
I gångarna utanför hästboxarna trängs alla inblandade. Säljarna visar förhoppningsfullt upp sina hästar och veliga köpare synar djuren in i minsta detalj. Klämmer, känner och jämför.
? Är han tuff? frågar en tveksam spekulant.
? Ja, säger hästskötaren kort.
? Går han bra? frågar intressenten igen och kliar sig lite fundersamt på hakan.
? Du han är lite sned i höger fram, ser du det? påpekar spekulantens sällskap.
Det är stora pengar på gång och det är viktigt att dessa ettåringar är helt friska och har rätt kroppsbyggnad. Dessutom är härstamning och prestation många gånger avgörande. De dyraste hästarna kan gå för en 400 000?500 000 kronor. Ett sjuttiotal hästar förblir osålda eller återköpta på grund av för låga bud.
? Nej, jag blir inte ledsen om Mysa får följa med hem igen, erkänner Marianne Jönsson, som är här för att sälja fyra hästar.
Det börjar dra ihop sig till start och folket börjar bänka sig i den stora utställningshallen i hotellbyggnaden. Till denna försäljning, som går på engelska, serveras det öl och mackor. Det gäller att komma i rätt stämning, bli lagom mätt och på bra köphumör.
Intresset är stort, för snart är hela hallen fylld till bristningsgränsen. Utroparna kommer från irländska Goffs, som samarbetar med det svenska auktionsbolaget.
Tydliga spår genom hotellet
Från receptionen, genom restaurangen ut till denna hall, är nu spåren av häst ännu tydligare. Hästlukten är än mer påtaglig och golvet ännu lortigare.
Häst nummer ett är struken varför nummer två kommer in först. Hästen, som ser aningens chockad ut, leds runt på en liten mattbelagd, grön plätt samtidigt auktionsutroparna börjar rabbla sin fullkomligt obegripliga ramsa på engelska. Man hör då och då, ten thousand, fifteen thousand och sen bara mummel i en mycket speciell sjungande rytm.
Pang, bom! Där for klubban i bordet och den digitala siffertavlan visar på tio tusen kronor. Vi auktionsovana hängde inte riktigt med, men det får man hoppas att köparen av det bruna stoet gjorde. Här gäller det att hålla händerna i styr och inte klia sig i örat eller vinka till fotografen.
Beredd med skyffeln
Brun häst avlöser en snygg fux, som sedan byts ut till en svart häst.
Från dörren bredvid hästingången tittar det då och då fram en nyfiken kock eller någon annan från köket. Och rätt som det är kommer diskaren ut med en vagn full av sopor och till de lättskrämda hästarnas förskräckelse.
Nummer sex småbråkar lite, vill inte gå in och än mindre runt. Ledarinnan klappar lugnande på halsen. En tjej från auktionsbolaget är förste skyfflare och håller rent i manegen.
Så rullar det på. Och ute hos tjejerna i receptionen har det nu lugnat ner sig en aning.
Angelica, som har arbetat på hotellet i ett år, tycker det är kul.
? Hästarna är så stora, men det är roligt när det är lite liv och rörelse.
När Angelica började här var hon anställd på ett bemanningsföretag. Så blev hon erbjuden en fast tjänst i receptionen. Hon är med i HRF, men är inte särskilt aktiv.
? Pappa tyckte jag skulle gå med, men jag har inte ork att engagera mig mer. När jag är ledig vill jag vara ledig.
Hon trivs på sitt jobb. De har ett rullande schema och följer HRF-avtalet. Lönen tycker hon är okej.
? Men man behöver väl inte säga att ob-tillägget är helt värdelöst. Det går ju inte jämföra med Handels där jag var med förut. Där får man hundra procent i tillägg.
Här i köket börjar nu arbetet med kvällens auktionsmeny dra igång. Kockarna ska just börja förbereda den baconinlindade biffraden och servitörerna radar upp sig för genomgång.
? Var noga med att vänta med huvudrätten, uppmanar kökschefen Micke Selander.
Ingen häst på menyn
På grund av det stora antalet gäster finns två färdiga menyer.
Och trots att köksingången är väl nära hästingången så är det, enligt Ingela Lindberger, ingen risk för häst på menyn.
När den här dagen väl är slut blir det en hel del för personalen ställa i ordning. Och som tur är slipper de ta hand om allt hästgödsel och foderresterna på gården. Det har auktionsfirman anlitat ett utomstående trädgårdsföretag till.
Några kanske gör dagens klipp, andra är kanske missnöjda med priset de fick för sin häst. En del får snällt ta med sig sina älsklingar hem igen.
Och eftersom jag varken har tid eller plats för en häst är det lika bra att åka hem ? trots ett fint erbjudande.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.