Svårt att få fler att arbeta längre
Foto: Jezzica Sunmo, Istockphoto
Chefredaktören Om äldre i arbetslivet

Svårt att få fler att arbeta längre

Regeringen har gett DO i uppdrag att få fler äldre att arbeta in i kaklet. Men arbetsgivarna kommer inte erkänna problemet, tror Jonas Nordling.

Publicerad 14 januari 2026

Varför arbeta till 70 när ingen vill ha en efter 50? Den något tillspetsade frågeställningen var grunden för min senaste bok Åldersnojan som kom ut i höstas.

Att det är svårare att få ett nytt arbete ju äldre du blir, det är känt sedan länge. Utredare noterade svenska arbetsgivares njugga inställning till äldre arbetskraft redan på 1930-talet.
Och mycket av detta beteende kvarstår än i dag. Vilket ställer till det när vi nu av demografiska skäl bestämt att medborgarna också ska jobba längre innan de kan gå i pension.

Något måste ske

I min bok visar jag på den komplexa tillvaro som nu utmanar den nya pensionsåldern. Och att något måste göras tämligen omgående.

Detta tycks nu även regeringen ha insett.

Strax före jul fick Diskrimineringsombudsmannen, DO, i uppdrag att ”motverka åldersdiskriminering i arbetslivet”. DO ska dessutom göra detta i samarbete med fack och arbetsgivare.

I skenet av detta till synes handlingskraftiga beslut ville inte bara en eller två ministrar sola sig.
Nej, hela fyra statsråd klämde in sig i pressmeddelandet där de alla förklarade vikten av detta uppdrag.

DO har få verktyg

Problemet är dock att DO egentligen inte har så mycket att komma med när det gäller synen på äldre arbetskraft. Så som lagen är utformad är det nämligen ytterst få arbetsgivare som kan åka dit för diskriminering.

DO anser inte heller att lagen i sig bör skärpas, så det nya uppdraget riskerar därför att bli ett rejält slag i luften.

Det är förstås enkelt att se hur demografin ställer till det för pensionstarifferna. Om vi lever längre måste mer pengar in i systemet för att bibehålla skäliga nivåer ända in i kaklet.

Det fattar alla.

Löntagarna står hela risken

Problemet är dock att det är löntagarna själva som ska peta in de där extra premierna i systemet genom att arbeta längre.
Det är dock otvivelaktigt så att det måste finnas någon som vill ha löntagarna anställda upp i åldrarna för att pensionsmatematiken ska gå ihop.

Effekten av att höja pensionsåldern utan att väga in arbetsgivarnas till synes närmast naturliga beteende på arbetsmarknaden kan därför bli ödesdigert för många svenskar.
Vi har redan en stor grupp så kallade fattigpensionärer, som trots hederligt och idogt arbete under många år har svårt att få ut skäliga nivåer på sin pension.

Risk för nya fattigpensionärer

När riktåldern för pension nu höjts till 67 år uppstår nya utmaningar för att undvika att fler får lägre nivåer än förväntat. Med tanke på hur svårt det är att få jobb efter 60 så finns en stor risk för att en ny grupp fattigpensionärer kommer växa fram.

Det handlar om de som av olika anledningar blivit arbetssökande sent i livet. När de väl är utförsäkrade kan det fortfarande vara långt till riktålderns målsnöre. Många av dem kommer då i stället att tvingas ta ut sin pension i förtid eller leva på sjukförsäkring. Det är förödande för deras slutliga pensionsnivån.

En nyligen publicerad rapport från Inspektionen för socialförsäkringar, ISF, visar att detta hot är verkligt.

Ytterst få jobbade ett år till

Höjningen av pensionsåldern 2023 ledde visserligen till att färre tog ut pension vid 65 år. Men de flesta som väntade med pension arbetade inte vidare. De förlängde i stället sjukförsäkringar eller lyckades stämpla a-kassa.

Eller som ISF själva skriver:
”Om åldersgränsen inte hade höjts skulle ungefär 15 000 fler ha tagit ut pension vid 65 år. Effekten på arbete är betydligt mindre – bara omkring 1 500 fler arbetar vid 65, och det handlar främst om personer som redan arbetade tidigare.”

Lycka till, DO!

Att höja pensionsåldern tycks alltså än så länge endast gett marginella effekter. Åtminstone när det gäller positivt inflöde av nya pensionspengar.
När det gäller skapandet av nya fattigpensionärer så tycks dock effekten ha varit betydligt starkare.

För arbetsgivarna spelar detta egentligen ingen roll. Det kostar dem ingenting.

Det är alltså detta som DO:s nya uppdrag handlar om. Att få arbetsgivarna att erkänna sitt kollektiva beteende som något negativt. Lycka till!

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här