En vårmorgon ligger »tjockan« tung över fjärden. Det är alldeles stilla och när jag öppnar ytterdörren hörs bara ejdrarnas hoande ute på vattnet, en vemodig trastsång och småfåglarnas kvitter i buskarna.
Sången förstärks i stillheten och dimman. Hunden stannar upp mitt i sina behov, klipper med öronen och lyssnar förundrat.
Luften doftar fuktig vår och ovanför tjockan anar man solen.
Det är det här som är lycka, tänker jag.
Och det är lycka som är gratis.
Visst är det tillfredsställande att jobba och tjäna pengar.
Det är roligt att kunna göra det man längtat efter; en resa, restaurangbesök, nya kläder, en flaska champagne. Önskningar, som går i uppfyllelse tack vare mer pengar. Sedan är det dags att börja längta efter ett nytt avlägset mål; en längre resa, en läcker bil, en vinkällare.
Längtan är ofta halva glädjen, men upp till en viss gräns är det roligt med uppskattning och belöning i form av mera pengar.
Det visar forskning om sambandet mellan inkomster och lycka.
Men när försvinner glädjen och tillfredsställelsen i att få mer pengar?
Var kommer girigheten in och när tappar en människa sinnet för proportioner och greppet om vad pengarna egentligen kommer ifrån?
Några exempel.
Nyligen har vi läst om en hög chef på ett av landets största bilföretag, som tjänar 60 000 kronor ? per dag. Och en lika hög chef på ett försäkringsbolag fick 450 miljoner kronor i bonus.
Pengar som vi vanliga knappt kan föreställa oss.
Kan man på allvar tycka att det är helt naturligt att få en lön som skulle räcka till sisådär trettio, fyrtio personer med normallön?
Jag undrar också ? vad i hela friden gör de med alla sina pengar? Badar de i dem, som Joakim von Anka i sitt bankvalv? Spekulerar de i verksamheter som ger ännu mer pengar? Placerar dem utomlands och gömmer dem från skattmasen och bara snålar?
Eller startar de skolor, sjukhus eller katastrofhjälp för djur? Satsar de på forskningscenter eller sponsrar idrottsklubbar? Anställer de chaufförer, sång- och danslärare, barnsköterskor, kockar, husfruar, sömmerskor och trädgårdsmästare?
Äter och dricker de kanske det dyraste på krogen och ger massor av dricks?
Är de lyckliga med alla sina pengar?
Det undrar jag när jag står här på trappan och bara njuter alldeles gratis.
Och bäst av allt ? en sådan här lycklig vårmorgon kan ingen ta ifrån mig.
Den kan varken köpas eller beskattas.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.