När Misse Ljungström inte funderar över örngott och vin-svenska ägnar hon gärna tiden åt mat, dryck och skärgården.
Jag brukar smaka på orden. Ja, inte så allvarligt och vetenskapligt, utan mer lite fnittrigt för att verkligen känna efter vad de egentligen består av.
Ta ordet örngott till exempel. Ett så lustigt ord. Man skulle kunna tro att det ligger en stor hög med kött i en godisskål ute på en klippa i havet och lockar till sig godissugna havsörnar.
Men hur i hela friden har godiset hamnat i sängen? Hur kan örngott ha blivit något vi sover sött om natten på? Det funderar jag över.
Och har ni någonsin varit med om att mitt i en mening bli osäker på om ett ord verkligen kan heta så, just när man ska säga det?
Inte enkla ord som sol och vatten och så där, där ordet sol låter runt och ljust och vatten låter både rinnande och blött.
Men jag ska exempelvis säga att jag ska gå på bröllop ? och så mitt i meningen tänker jag bröllop, vad är det för ord? Bröl-lop? Br-öl-lop? Ett läskigt djurtjut eller ett ruggigt ölflygskutt?
Kan jag mena bröllop? Varför heter det så? Är det verkligen bröllop det heter? Bäst jag håller tyst!
Ofta funderar jag förstås också på det etablerade vinspråket. Fruktigt, fylligt och smakrikt förstår jag och exakta beskrivningar av jordgubbar, äpplen, kattpiss och kaffe är lätta att ta till sig. Men vad menas egentligen med hyggligt, rustikt eller bussigt?
Eller långt, runt eller tillrättalagt?
Det kan jag undra ibland.
Tänk att rubba vinspråket och vila från alla målande uttryck.
Om man någon gång bara slängde bort orden och tog fram färger och penslar och verkligen lät vinspråket bli så målande och beskrivande som det brukar sägas vara.
Vin som färger helt och hållet: »ett karmosinrött vin med lite blått upptill, några grövre lila vågor i mitten och en djup ton av brunt i botten, kanske några vita mjuka stänk här och var och så en rejäl klutt av rosa mitt i alltihopa«
eller ett »kluckande vitt vin som en ljus gouache med gröngula silverinslag i aprikosrosa och orange«.
Båda vinerna guppar stilla i det glittrande, solblå vattnet vid bryggan. Kan ni se dem framför er?
Kan ni känna smaken?
Även öl går förstås att skildra i färger; guldockra, bärnstensgult, citrongult och terracotta som en skummande, snurrande vattenkaskad.
De snurrar, snurrar och snurrar?
Nu faller jag i stilla dvala och vilar från orden en stund. Ha en skön och stimulerande sommar!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.