De eldsjälar som ser till att våra barn får äta sig mätta behöver också få beröm.
Och ibland gör jag köttbullar. Egna. Från scratch!«
»Näh…Är det sant!«
Bifallet är unisont och imponerat. Alla tolv runt bordet undrar hur det går till, hur hon hittar tiden, hur hon får till stekytan. Och uppmärksamheten är synnerligen befogad. Köttbullstrillaren är nämligen en förskolekock som har 100 små barn och ett gäng förskolepedagoger att laga mat till varje dag, alldeles ensam. Det är många köttbullar som ska rullas av två händer.
Jag har haft glädjen att tillsammans med före detta restaurangägaren och förskolekocken Karolina Sparring hålla inspirationskurser för förskolekockar under våren. Vi samlas och lagar god mat på extra lyxiga råvaror tillsammans som vi sen äter upp. Väldigt trevligt och tillfredsställande, för kockarna som kommer till kursen är vardagens sanna hjältar. Alldeles ensamma i sina kök står dom och lagar mat till mellan 50 och 100 barn om dagen. De kämpar allihop för att lyckas laga så mycket som möjligt från råvaran. Och det trots stram budget, begränsande föreskrifter från Livsmedelsverket och ibland ganska kräsna matgäster med många olika behov, allergier och religionstillhörigheter. En utmaning helt enkelt.
Jag går alltid från kurserna och är inspirerad, imponerad och lite indignerad. Vi har så många krav på våra barns förskolor. Vi vill ha möjlighet att välja och vraka. Vi läser på om olika pedagogiska inriktningar, synar gårdsomfång och granskar möjligheter till kreativt svängrum. Eller så tar vi det vi får, eller det som ligger närmast. Att välja och vraka är oftast bara en politisk idé och sällan något som funkar i verkligheten.
Men det är ändå i slutändan så att det enda som egentligen kan göra våra barns förskoletid till något underbart och utvecklande är att det finns hjältar och eldsjälar. Outröttliga pedagoger och kockar som varje dag kavlar upp ärmarna och ser till vad barnen behöver. Och det med stora barngrupper på upp till 18 barn, eller ensamma i ett kök med en lunch för över 100 barn.
När våra kursdeltagare går hem efter att ha ätit maten de lagat är de upprymda och glada. Inte för att de lärt sig så mycket nytt kanske, men för att de fått laga mat med sällskap och för att de fått enorm uppskattning för något som många tar för självklart. Att våra barn ska få äta sig mätta på förskolan. Ibland kan man behöva en dunk i ryggen och ett imponerat »Wow« från jämlikar för att man rullat sina egna köttbullar.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.