”Jag är tvåspråkig”

Hur är det att jobba i disken som gravt hörselskadad? Det vet Elise Sjöberg som arbetar på Hotel Fratelli i Karlstad.

Kvällen på Hotel Fratelli är fullbokad. Diskaren Elise Sjöberg ska snart gå på sitt pass.
Eftersom hon föddes med en grav hörselskada kommunicerar hon och kollegorna i köket mest med gester.

Hon hör lite när hon använder hörapparater och kan läsa på läpparna. Men under intervjun har vi hjälp av en teckentolk. Kvällen innan var intensiv.
– Det var berg av disk och jag slutade 02 i stället för 01. Men jag är van och det är inget konstigt. Jag tycker att det är väldigt roligt att diska. Jag gillar att det rullar på och tycker om att hålla rent.

Elise har Lilla My tatuerad på armen. Hon tycker att figuren liknar henne själv, håret i knut och inte rädd av sig.

Hur kom du in i hotell- och restaurangbranschen?
– Jag hade två små barn och letade jobb. Då hittade jag ett extrajobb på Scandic Vänersborg. Jag städade hotell­rum. Det var mycket att göra och det skulle gå väldigt snabbt. Sedan fick jag en fråga om att börja i disken.

Hon har haft flera olika branschjobb. Tidigare jobbade hon på ett annat hotell med både disk och städ.
– Men de gick i konkurs och jag blev uppsagd.
Elise började som praktikant på Fratelli och fick sedan en anställning på halvtid.

Kroppsspråk och lappar

Strax intill stora diskrummet ligger varmköket, där kocken Daniel Wallin står och skär upp lax.
– Elise och jag jobbar väldigt nära. Oftast använder vi kroppsspråk. Men ibland blir det lappar, som ”nu ska vi städa serveringsgången”.

Elise tycker att det fungerar fint att jobba bland hörande.
– Jag är van vid att de pratar på. Jag fokuserar på mitt. Det har liksom alltid varit så. Och jag har ju både svenskan och teckenspråket. Jag är tvåspråkig.

– Fast ibland blir jag kanske lite rädd och rycker till när de kommer bakom och jag inte hört dem komma. Det är så mycket skrammel i diskrummet.

Finns det något kollegorna kunde göra för att underlätta?
– Det är bra som det är. Men jag önskar att någon skulle lära sig teckenspråk! Det finns kurser.

Vad fick dig att gå med i facket?
– Det är bra att vara medlem, för då kan du få stöttning om det är något. Om man gör sig illa eller skadar sig är det bra, försäkringarna finns ju också. Jag har varit på möten här på avdelningen. Då har jag haft med mig tolk.

Hade du någon dröm om vad du skulle jobba med när du gick i skolan?
– Det var ju så länge sedan! Men jo, jag ville bli frisör. Men det blev inte så. I stället jobbade jag på kansliet på en skola och på Arbetsförmedlingen. Det var innan jag började inom hotell och restaurang.

Det jobbigaste har varit när hon inte haft något arbete.
– Det var väldigt tråkigt. Jag hade kontakt med Arbetsförmedlingen och letade och letade. Man blir trött av att vänta. När jag har ett jobb blir jag pigg. Det är intressant och roligt.

Vad gör du på fritiden?
– Jag är mest hemma. Eftersom jag har en hjärtsjukdom behöver jag vila när jag är ledig.

Men är inte jobbet för tungt?
– Nej, det är ett bra tempo. Fast ibland säger de andra till mig att inte stressa.