Valbara kollegor

En kock, en bartender och en servitör i riksdagen. Efter valet kan det vara verklighet. Anna, Anna-Caren och Adrian har nytta av sina branscherfarenheter i politiken.

Hon gillar pizzor. Och politik.
– En dag vill jag sitta i riksdagen, säger kocken och miljöpartisten Anna Bodjo.
Trots att Anna är 32 år har hon hunnit jobba nästan 20 år i restaurangbranschen.
– Pappa hade restaurang och jag började i glasskiosken redan när jag var 13 år. Sedan har det bara fortsatt. Men någon formell restaurang­utbildning har jag faktiskt inte.
I dag är det restaurang Morella på Storgatan i Västervik som gäller. Hon är kock, men under sommaren är hon i första hand pizzabagare.
Västervik är en av Sveriges krogtätaste städer och under sommaren ringlar krogköerna långa. Då kan det bli ett par hundra pizzor om dagen.
– Oj, titta en tjej som bakar pizza, brukar många säga. Det är fortfarande mest manliga pizzabagare, säger hon.

I Miljöpartiet är det bättre könsbalans. Fifty-fifty i kommunfullmäktige, för de två ­ordinarie är kvinnor och ersättarna män.
Anna Bodjo är inne på sin tredje fullmäktige­period.
För andra gången kandiderar hon till riks­dagen, men räknar inte med att komma in.
– Jag vill gärna, men det får nog vänta lite. Jag vill inte vara borta från barnen så mycket som det krävs.
Varför blev det Miljöpartiet?
– När jag skulle välja första gången läste jag igenom alla partiprogram och kom fram till att Miljöpartiet låg närmast mig.
Men hon gillar inte allt i partiet.
– Nej, jag tycker vi har blivit lite för mesiga. Vi borde ligga mer i framkant, våga utmana, säger Anna Bodjo och tar tillväxten som ett exempel.
– Jag tycker inte tillväxtfixeringen i samhället är så lyckad. Allt går ut på att vi ska ha tillväxt. Utan tillväxt kan vi inte ens satsa på miljön, det säger en del. Jag håller inte med. Här tycker jag partiet borde jobba hårdare.
Tillväxtmotståndet gör att Anna tillhör den falang i Miljöpartiet som vill se ett ­räntefritt samhälle.
– Ja, som det fungerar i dag. Det handlar bara om ett spel som egentligen inte gynnar någon. Men det är självklart svårt att stå utanför.

Miljöarbetet på krogen är en annan svår fråga.
– Det är katastrofalt. Medan jag sorterar och återvinner varje liten metallfolie i kesopaketet hemma så kastar vi allt skräp från krogen direkt i soporna, bortsett från glaset. Jag har haft uppe frågan i kommunfullmäktige flera gånger, men vi har inte kommit någonvart med frågan. Än.
Facket har heller inte lyckats göra något.
– På mitt jobb är jag den enda som är med. Så fort det handlar om löner, ob-ersättning och sånt så frågar alla mig. Fler borde gå med, men en del är inte med för att de tycker det kostar för mycket, tror jag. Själv gick jag ur a-kassan när avgiften ­höjdes kraftigt för några år sedan.

Miljöpartiet är lika svagt i Västervik som facket på Morella. Vid valet 2006 fick de knappt tre procent i Västervik mot 5,2 i riksdagsvalet.
Nu hoppas Anna Bodjo på ett lyft.
– Men det är alltid svårt att veta hur vi ligger till eftersom vi inte har några opinions­undersökningar lokalt.
På riksnivå ser det bra ut för Miljöpartiet. Men Anna Bodjo vågar inte ta ut någon rödgrön seger i förskott.
– Det känns svårare än någonsin att tippa. Men jag hoppas självklart att det blir ett regeringsskifte.
Klart är i alla fall att Miljöpartiet skiftar språkrör nästa år. Anna Bodjo är inte aktuell.
– Nänä, det räcker att vara lokalt språkrör. Men vi har många bra kandidater. Av männen är Gustaf Fridolin min favorit. Vem som ska efterträda Maria Wetterstrand är inte lika givet. Det finns flera bra namn.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.