Daria Bogdanska från Polen kom till Sverige för ett bättre liv. I stället fick hon jobba till slavlön hos oseriösa arbetsgivare i Malmös krogvärld. Nu har hon samlat sina upplevelser i serieromanen Wage slaves.
När du kom till Malmö, varför sökte du dig till restaurangbranschen?
– Restaurangbranschen är ju den mest temporära branschen. Om du inte har några erfarenheter och söker jobb, vilka som helst, så hamnar man ofta där. Det var inget aktivt val.
Förvånades du över hur du blev behandlad?
– Ja, väldigt mycket. Jag har erfarenhet av att vara migrant i andra länder. Jag har haft shittiga jobb, migrantjobb, där jag inte tjänade mycket. Men min lön skiljde inte så mycket från alla andras lön. Här fick jag bara svartjobb och fick kanske hälften av vad lönen borde vara. Jag såg på Sverige som ett socialt och ekonomiskt rättvist land, så jag blev förvånad.
Du kontaktade Hotell- och restaurangfacket, men det blev Syndikalisterna som till slut hjälpte till. Varför?
– Jag och en kille på jobbet pratade om att organisera oss. Vi visste ingenting så vi började researcha. En av de första grejer vi gjorde var att ringa HRF. Men de sade att de inte kunde hjälpa oss om vi jobbade svart, så då hörde vi av oss till SAC. De var det enda facket som ville hjälpa oss.
Du började teckna samtidigt som du jobbade på restaurangen. Var det ett sätt att bearbeta?
– Jag har inte tänkt på det så. Den här boken hjälpte mig i alla fall att få någon form av revansch. Förut, på jobbet, var jag maktlös och liten. Nu fick jag berätta min historia om allt som det inte pratas om. Det var mitt sätt att hantera det.
Fakta: Daria Bogdanska
Hur tänker du i dag kring din tid i restaurangbranschen?
– Det är lite deprimerande för jag ser att det fortsätter. Min exchef fortsätter att öppna nya ställen. Jag har börjat ifrågasätta systemet som finns i Sverige. Jag är för att folk ska organisera sig och jobba tillsammans för att förbättra villkoren. Men samtidigt ser jag att systemet lämnar ett utrymme där sådant som hände mig kan hända. Det skulle behövas mer kontroll av myndigheterna. Jag tänker att man kan ha båda delar.
Vad händer i framtiden?
– I dag jobbar jag på en skola och i en liten cykelbutik. Men det här har fått mig att brinna för fackliga frågor och jag skulle vilja hitta ett sätt att jobba med dem. Nu får jag åka runt och prata om min bok och mina idéer. Jag skulle vilja göra mer än bara prata.
