Här samsas kronhjortar och visenter med konferensgäng och barnfamiljer. Djuren och personalen är Eriksbergs viktigaste resurser. Både vilt och anställda måste tas väl om hand för att säkra tillgången.
Brööööööööh! Bruöh!
Mäktiga bröl hörs från olika håll i den lummiga skogen. Plötsligt står en flock hjortar vid vägkanten, blixtstilla.
När fotografen Charlotta Bäckström försiktigt öppnar bildörren är de borta på en sekund. En bit bort står i stället en visent, en sorts bisonoxe, och tuggar. Han står kvar när Charlotta närmar sig.
En liten bil kör förbi – och kommer backandes tillbaka. En kvinna kliver ut.
– Ni måste gå in i bilen igen. Det kan vara farligt. Det är vilda djur, vet ni.
Hon sätter sig i bilen och åker i väg. Det gör vi med, lite uppspelta, och kör mot huvudbyggnaden på Eriksbergs Vilt & Natur utanför Karlshamn.
Djuren vi såg är bara en bråkdel. Här bor 1 500 individer, bland annat visent, kronvilt, dovvilt, vildsvin och mufflonfår. Eriksberg är förutom hotell- och konferensanläggning även Nordens största safaripark.
Det märks. I nästan alla rum och utrymmen finns jakttroféer, skinn, horn eller uppstoppade fåglar. I receptionen arbetar Julia Axelsson och Annika Johansson under ett stort visenthuvud. De har att göra, telefonen ringer med jämna mellanrum.
– Vi är lite som spindlarna i nätet. Vi håller koll på det mesta här, säger Annika.
De är överens om att receptionsarbetet är speciellt här.
– Vi har ju fått lära oss om djur och natur och jakt. Det är så mycket mer än bara vanligt receptionsjobb, säger Julia.
Annika hade jobbat som reseledare innan hon kom hit. Tanken är hon snart ska få användning för sina kunskaper även här på Eriksberg.
– Jag ska lära mig guida om byggnaderna och parken. Det ska bli roligt, jag tycker att det är jättekul med djuren.
På väggen bredvid henne sitter skåpet med rumsnycklar. De har alla namn från djurvärlden: »Mufflon«, »Vildsvinet« och »Buffeln«.
Även anläggningens restauranger har döpts efter olika djur. I den största, Visenten, ska det snart serveras lunch.
Bakom bardisken står ett bekant ansikte, kvinnan från bilen. Hon har bytt om till arbetskläder och presenterar sig som Petra Olsson. Hon jobbar som servitris här. Hon förklarar varför man inte ska närma sig djuren.
– Helst vill vi inte att de ska vänja sig vid människor. Det är då de kan bli farliga, säger hon och staplar tallrikar på varandra.
Petra har arbetat på Eriksberg i snart två år. Hon är anställd som servitris, men har också hon börjat guida i parken.
– Jag har alltid varit djurintresserad, så det passar mig. En del väljer att bli sommelierer, det är inte jag, för jag har inte det intresset.
Många av guidningarna sker i Eriksbergs specialbeställda safaribil. I eftermiddag ska Petra ut och köra en konferensgrupp.
– Det är kul med variation. Ju fler saker man kan göra desto bättre.
Viltet är en stor resurs för Eriksbergs restauranger. Varje år skjuts runt 500 djur, målet är att köpa in så lite kött som möjligt. Det gör köksarbetet speciellt, berättar Björn Palm som är en av två köksmästare här.
– Allt handlar om djuren. Tillgången får styra menyn i stället för tvärtom. Det är lätt att skriva menyer när du sitter med en lista från en leverantör och kryssar för. Här får vi tänka: det här har vi, vad kan vi göra? De vanligaste råvarorna är vildsvin och hjort. Fast, påpekar Björn, det går inte att kalla köttet för »hjortkött«.
– Står det hjort i menyn har vi gjort fel, som vi brukar säga. Haha! Det är faktiskt jättestor skillnad mellan kronhjort och dovhjort. Det är helt olika smak och helt olika textur.
Många i köket har jobbat här länge. Björn tror att det beror på att folk får lov att utvecklas.
– Alla i köket är delaktiga i utvecklingen. Det är väldigt demokratiskt.
På en plats som denna är det också extra viktigt med bra villkor. Annars får de helt enkelt ingen personal. Till exempel undviker de långpannor.
– Att köra i 12–16 timmar, det är helt hål i huvet. Det finns regler om dygnsvila av en anledning. Ingen ska skada sig för att de jobbat för länge, säger Björn.
Målet är också att få varannan helg ledig.
– Många kockar gör något annat för att det inte fungerar med familj. Det är synd, för kunskapen försvinner i branschen. Här är vi beroende av både kunskap och erfarenhet.
Eriksbergs vd Per-Arne Olsson är inne på samma spår. Han säger att Blekinge som region gör det svårt att få tag i bra personal.
– Det är många som flyttar från Blekinge till storstäderna. En del återvänder hem igen, och då försöker vi fånga dem och få dem att stanna.
Ett problem är den ojämna beläggningen. För att hitta en lösning har de börjat titta på personalutbyte med Icehotel i Jukkasjärvi. Där är det högsäsong när det är som minst att göra på Eriksberg. Och tvärtom.
– Det handlar om att våga anställa och kunna erbjuda bra villkor.
Plus och minus på jobbet
- Varierande jobb med möjlighet att få testa nya saker, eller nya arbetsplatser.
- Tuff lågsäsong och läget. Hit går ingen kollektivtrafik, så körkort och bil är nästan ett måste.
Plötsligt ropar någon att det är djur utanför. Mycket riktigt, utanför på ängen går en flock massiva visenter och några vildsvin. Från skogen hörs de märkliga brölen igen. Det är brunsttid för kronhjortarna. Det har hänt att hotellgäster berättat att hjortarna brölat så högt att de inte kunnat sova.
– De kan låta ganska mycket. Men gästerna klagar inte, de tycker att det är roligt, förklarar receptionisten Annika Johansson.