Efter många år hos Casino Cosmopol i Malmö är Johannes Gustafsson proffs på att se när folk är på väg in i spelmissbruk – och på att sätta upp en känslomässig mur.
När Johannes Gustafsson var färdigutbildad kommunikatör sökte han jobb på Casino Cosmopol i Malmö.
Planen var att stanna ett år. Men så blev det inte, i år firar han 14 år på kasinot.
– Jag har stannat för att jag tycker om det, så klart. Jag känner att jag har utvecklats hela tiden. Det blir också ett speciellt liv när man jobbar många nätter och alla högtider, som vi ofta gör. Man blir lite isolerad från övriga samhället på något vis. Det blir som ens identitet.
Jag vill kunna förklara både för gäster och personal
Är du intresserad av spel?
– Ja, jag tycker att det är otroligt roligt. Jag sätter mig alltid in i historien bakom spelen, jag vill kunna förklara både för gäster och personal.
De flesta spel är väldigt gamla. Som roulette, till exempel, det skapades av en munk för 300–400 år sedan. Jag och min fru älskar att resa, och vart vi än åker så besöker vi kasinon. Det är roligt att se hur det funkar i olika länder.
Vilket är det mest spännande kasino du har besökt?
– Jag har tyvärr inte varit i Las Vegas ännu. Dit måste man ju åka. Men jag har varit i Macau, Asiens svar på Vegas. Det var intressant. Folk satt och spelade för en miljon i varje hand.
Det var helt andra pengar, en helt annan bransch. Servicen var inte på någon särskilt hög nivå. Det var bara pengar som skulle in. Där är ju faktiskt Sverige annorlunda.
På vilket sätt?
– De flesta kasinon här tar ansvar för gästerna. Man försöker fånga upp folk som är på väg mot spelmissbruk. Det tycker jag är oerhört bra.
Vi bakom borden lär känna gästerna och märker när de börjar spela annorlunda än de brukar. Då kan vi ta ett samtal med dem. Det är sorgligt när folk mår dåligt. Jag brukar säga att i vårt jobb behöver man en sköld, man får inte låta det komma för nära för då orkar man inte. Man får inte låta det krossa en.
När jag hänger av mig uniformen hänger jag av mig kvällen.
Hur hanterar du det?
– Nu hanterar jag det bra. Jag har hittat rutiner. När jag hänger av mig uniformen hänger jag av mig kvällen. Jag försöker att inte grubbla.
Jag tar alltid en promenad efter jobbet innan jag går och lägger mig, även om klockan är halv fem på morgonen. Annars ligger man bara där och grubblar.
Johannes Gustafsson
Nu har ju kasinona varit stängda länge. Hur har det varit?
– Det har varit tufft för många. Jag tror att vi kommer att se effekterna av det längre fram.
Många har jobbet som en identitet, man har sin sociala interaktion genom jobbet. När den försvinner är det många som blir väldigt ensamma.
Du är ny ordförande för HRF-klubben, hur kom det sig?
– Det behövdes mer folk som engagerade sig, så jag blev invald i klubbstyrelsen. Sedan föll det bort mer och mer folk, och nu slutade vår förra ordförande och jag blev vald. Det var lite oväntat.
Men det viktigaste var att vi har kvar en klubb. Det är jätteviktigt att det finns en facklig motpart som har kunskap om det lokala. Det blir allt viktigare, tror jag.
På vilket sätt?
– Det politiska klimatet har förändrats. Även under den korta tid som jag har varit förtroendevald har förutsättningarna förändrats ganska drastiskt, tycker jag.
Vi rör oss tillbaka mot en tid där vi var tvungna att slåss för arbetares rättigheter, det är jag verkligen oroad över. Där har vi som fack, och vi som är med i facket, en allt viktigare funktion att fylla.
