Världen kommer till Camp Ripan

Midnattssol och norrsken lockar turister till Kiruna året om. Många tar in på Camp Ripan, hotellet mittemellan stad och natur.

Delar av Kiruna ska flyttas för att ge plats åt gruvan. Men Camp Ripan ligger stadigt mellan höghusen på Högalidsgatan och gruvberget Luossavaara. Åt ena hållet tio minuters promenad till stadskärnan och åt andra hållet hela fjällvärlden.
– Här till vänster ser ni husen som de ska riva först. Fyra av husen ska sparas, monteras ned och flyttas. Men alla andra ska bort, säger busschauffören, som kör mellan flygplatsen och centrum.
Här har Camp Ripan legat sedan 1968, då det var en camping i kommunal regi. Genom åren har stället utvecklats, byggts till och renoverats till vad det är i dag. Numera kallas anläggningen ett upplevelsecenter, med restaurang, stor festvåning och spa-anläggning. Den som vill prova att vandra med snöskor, köra snöskoter eller åka längdskidor kan göra det – eller välja någon annan aktivitet.

I restaurangens bar står Tobias Duvenäs och fyller på vatten i karafferna. Han har arbetat här i tre år. Hans morfar och morbröder jobbade alla i gruvan, men dit ville inte Tobias.

– Nej, då blir man fast. Där tjänar man så bra att det blir svårt att göra något annat.
Så efter gymnasiet flyttade han till Uppsala, läste lite historia och religion på universitetet. Det var då han började arbeta extra och servera på några studentsittningar. Men efter två år i Uppsala flyttade han hem igen.
– Jag hade hemlängtan. Det var ingen idé att slösa tid och studiemedel där längre. Det är här jag har min familj och mina vänner.

Tillbaka i Kiruna fick han ganska snart jobb på Camp Ripan.
– Jag trivs bra här. Men i Kiruna råder en machokultur, så det anses lite konstigt med killar som jobbar som servitörer. Fast det är ganska jämt fördelat mellan könen här faktiskt.
Tobias tror att han kommer att stanna kvar i branschen, men är inte säker på om han blir kvar i sin hemstad.
– Ibland är det långt till världen från Kiruna, säger han.

Men världen kommer till Kiruna. Det första chartrade planet för säsongen från Tokyo kom på julafton, sedan fortsätter det hela vinterhalvåret. Det finns också direktflyg till och från London.
Kiruna är en av de orter som Tillväxtverket valt ut som plats med särskilt goda förutsättningar att utvecklas till en hållbar turistdestination. Besöksnäringen är viktig för Kiruna och Lappland, årligen har Kiruna
890 000 gästnätter. En tredjedel kommer från utlandet.

Åse Nordlund är hovmästare i restaurangen. Camp Ripan är ett familje­företag och Åse har jobbat åt familjen Lind länge, först i serveringen och nu som hovmästare.
– Det är roligt att jobba här, det är ett familjeföretag som satsar. Det känns att det är på riktigt. Senast byggde de ett spa, och det händer något hela tiden. Det är en rolig resa att vara med på.

Inne i köket arbetar Ahmad Nouri. Han kom till Sverige från Afghanistan den 18 december 2001, på flykt undan talibanerna. Han anlände med flyg till Stockholm och skickades vidare till Kiruna. Det var kallt och snö när han klev av planet, men det skrämde honom inte. I hans trakter, hemma i Afghanistan, kan det också vara kallt.
Ahmad hade arbetat som skräddare i hemlandet och fick snabbt en praktikplats som slöjdlärare i skolan, som ligger granne med Camp Ripan. På dagarna var han i skolan och på eftermiddagar och kvällar praktiserade han i Ripans kök.
– Jag har lärt mig till kock på egen hand, från grunden. Jag har varit runt lite, ett tag arbetade jag på en annan krog på kvällarna och läste svenska om dagarna.

Under en tid drev Ahmad  Nouri en egen krog, men sedan några år tillbaka är han på Camp Ripan igen.
– Det är bra här, bra stämning och arbetskamrater. Jag tar hand om lunchen, ser till cateringen, ibland har vi lunchkonferenser och stora grupper som ska ha mat. Jag förbereder allt till dem som jobbar kväll. Annars kan jag inte sova, säger han och ler.

Utanför en av stugorna skottar Na Korn-Ngam snö. Hon har bott i Kiruna sedan 2003.
– Jag kom hit i november och det var mörkt och kallt. Men det passar mig, jag gillar lugnet. Så fort jag är ledig går jag ut i skogen och plockar bär.
2008 började hon jobba heltid på Camp Ripan.
– Jag trivs, vi är fyra thai-tjejer som städar. Det är självständigt och bra.

Jeanette Lavring arbetade tidigare i receptionen på Camp Ripan, men tröttnade på det. Hon började i stället som lastbilschaufför nere i gruvan.
– Men efter sex månader blev det lite ensamt, så jag kom tillbaka hit. Nu är jag vaktmästare och chaufför, kör bussen med gäster till och från flygplatsen.
Hon är lite alltiallo och hoppas kunna fortsätta så, sex månader under jord och sex månader ovan. När solen är uppe dygnet runt går hon ner i gruvan, och när solen nästan inte går upp alls då arbetar hon över jord.