Stackars mig!
Att vara arbetsgivare är inte lätt
när varje anställd kräver att få äta sig mätt.
På min bekostnad detta sker
och ändå kräver de: lön, mer, mer!
Mitt företag, mitt livsverk ? allt i ruiner.
Detta är fackets verk: omänskliga lönerutiner!
Varje månad ska de ha pengar,
ska jag betala deras gröna ängar?
Semester i veckorna fem.
Jag blir ju ruinerad.
Mina pengar måste jag ge till dem.
Det är minsann flera år sen
jag hade semester sist.
Jag får minsann slita som en gnu.
Vadå i somras?
Ja, ja en månad utomlands var det visst.
Men det regnade så det räknas inte ju.
Ack ack mina surt förvärvade slantar
rakt ner i parasiternas vantar.
Villor och bilar, allt ska dom ha,
och den som får betala, det är ja?.
Och inte kan jag ge dom sparken.
Den där facket, det är en stark en.
Dom ska straffas, det är inte mer än rätt,
och jag har kommit på ett perfekt sätt:
? Äter dom för mycket,
säger jag att dom är feta.
Det brukar höja trycket.
? Gammal och ful
tar alltid skruv, den är extra kul.
? Är dom lediga, då har jag koll,
ringer och klagar och lever troll.
Med kort varsel jag ordnar
ändrat schema och jobba över.
Måste erkänna att jag är stolt så jag rodnar,
Försöker slingra mig ur att det kostar klöver.
? Vadå privatliv, inte bara jobba?
Det är jag som betalar, jag har rätt att mobba
Snart är det jul,
nu ska dom härdas
Tji extrapersonal, det här ska bli kul
Själv är jag glad i hågen, till banken färdas.
Extrabetalt på nyårsafton, vilken flopp!
Makten och härligheten är min,
och jag skriker: stopp!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.