Det totalrenoverade Almåsa havshotell har fått en rejäl nytändning. För trotjänarna är det som att ha fått ett helt nytt och inspirerande jobb, med samma viktiga uppgift som tidigare.
Redan när man närmar sig entrén står det klart att Almåsa är en anläggning som inkluderar dem som inte har full syn. Ett påtagligt fågelkvitter ökar i styrka ju närmare dörrarna man kommer. Ledfyr, visar det sig.
Skyltarna utanför konferensrum och toaletter är tryckta med taktil- och punktskrift. Svarta tvålbehållare, papperskorgar och knappar kontrasterar mot vitt kakel. En hjälp för dem som kan urskilja kontraster. Överallt finns genomtänkta hjälpmedel. Den som inte behöver dem noterar dem inte ens.
De anställda kallar det Nya Almåsa. Dels har man gjort en stor renovering, dels har man bytt ut »konferens« till »havshotell« i namnet, för att locka en bredare publik.
Den här dagen pågår ledarhundskurs och ett antal företagskonferenser. Synnedsatta och fullseende. Precis som man vill att det ska vara. Men framför allt ska Almåsa vara en oas för dem som inte ser.
Vi måste söka upp dem, för de kan inte alltid se oss.Rosio Trujillo, servitris
– Jag älskar Almåsa. Man får jättemycket tillbaka, det är så roligt att hjälpa till. Vi är alltid i närheten av gästerna och är uppmärksamma. Vi måste söka upp dem, för de kan inte alltid se oss, säger Rosio Trujillo, frukostansvarig och servitris som jobbat på Almåsa i 17 år.
Hon och andra berättar att man måste våga vara nära gästerna. En hand på gästens arm för att signalera att »nu står jag här«, en klapp på ryggen för att visa att man kommer med tallriken.
I köket finns kocken Pontus Lennmarker. Han berättar att han först började på Almåsa för att backa tillbaka och ta det lugnt. Han förlorade sin dotter i plötslig spädbarnsdöd och ville till en arbetsplats där det fanns utrymme för återhämtning och en chans att läka. Med honom följde Thomas Zydel. De har jobbat tillsammans i fem år på flera arbetsplatser.
– På förra jobbet var Pontus min chef, nu är jag hans, säger Thomas.
– Ja, vi tar vartannat chefsjobb, fyller Pontus i.
Visst har vi lite växtvärk nu, men vi har en bra budget. Pontus Lennmarker, kock
När de började, 2017, hade Almåsa dålig beläggning och arbetsmiljön var inget vidare. Det var nära att både Pontus och Thomas sade upp sig. Men med renovering och en ny vd ändrades allt i ett slag.
– Då blev det plötsligt kul att jobba igen. Visst har vi lite växtvärk nu, men vi har en bra budget och de spelar efter reglerna med avtal och grejer, säger Pontus.
Thomas tillägger att det funkar bra för att de är ett så bra team. Hade de inte varit det hade de kunnat stressa sig sjuka, tror han.
Kockarna lagar också mat till Svartkrogen på Almåsa. Det är en upplevelse där seende gäster får äta i totalt mörker.
– Våra blinda servitörer där är helt fantastiska. Man ser på läpparna att de går och räknar stegen. Själv hade man ju inte klarat det, säger Pontus.
Tanken är att seende ska få en känsla av hur det är att leva som synskadad. Det är inte alltid så lätt. En kväll hade Pontus lagat rökt oxfilétartar.
– Efteråt var det en gäst som ville berömma maten. Han tyckte det var den godaste laxtartar han ätit.
Om Almåsa
- Almåsa havshotell ligger i Haninge kommun, mellan Stockholm och Nynäshamn.
- Här jobbar 13 anställda, plus extrapersonal.
- Anläggningen ägs av Synskadades stiftelse och är anpassad för synnedsatta. Överskott i verksamheten går tillbaka till stiftelsen.
Inför varje sittning på Svartkrogen får gästerna tydliga instruktioner.
– Vi har en kille som är väldigt rolig när han förklarar för gästerna hur det måste gå till. Till exempel att man inte kan kalla på uppmärksamhet genom att sträcka upp en hand i luften. På Svartkrogen måste man hojta till om man vill ha service. Och han brukar kunna lugna gästerna när han berättar att det finns lampor på toaletten. Det är ingen som vill städa där annars, berättar Britt-Marie Bäcke, vd sedan drygt ett år.
Simon Stéen Hansen har jobbat extra på Almåsa i tolv år. Nu är han färdig civilingenjör, men traineetjänsten han har fått är på 70 procent. Så han ser en möjlighet att fortsätta jobba.
– Jag jobbar mest i servisen, men jag brukar också jobba med våra temaveckor. Jag hjälper till med utflykter, promenader och sådant.
De sex temaveckorna varje år är för synnedsatta gäster. Det är dans- och körvecka, familjevecka, lyxvecka. Bland annat.
Att jobba med synnedsatta innebär att det blir väldigt personligt.Evelina Tiilama, receptionsansvarig
Britt-Marie Bäcke passerar förbi och påminner Simon om ytterligare ett ansvarsområde.
– Ja, just det, jag är Svanenansvarig också. Britt-Marie bad mig hjälpa henne med en grej och plötsligt var jag ansvarig. Men det är roligt. Eftersom jag är ingenjör har jag också hjälpt till att rita upp konferensrummet digitalt, så att man kan testa olika möbleringar och så.
Evelina Tiilama är receptionsansvarig och en av dem som varit här längst. När hon var 13 år började hon extrajobba på konferensanläggningen.
– Att jobba med synnedsatta innebär att det blir väldigt personligt. Man måste vara öppen och lyhörd.
Som om det vore inövat för att bevisa att det hon just sagt är mer än bara ord stannar en stamgäst till för en pratstund. Det är en familjär stämning inte bara inom personalgruppen, utan även med gästerna.
Fotnot: Texten har uppdaterats
