Ur artikelarkivet INBOX
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Sextioplus sällsynta i branschen

»Jag har alltid tänkt att jag ska jobba med barn. Nu blev de mina kollegor« säger Marie Spinelli-Liljedahl, 62.

Publicerad 1 augusti 2008

Marie Spinelli-Liljedahl kallas ibland för Mamma McDonald’s. Dels för att hon är väldigt barnkär, dels för att hon är 40 år äldre än många av sina kollegor.
– Jag har alltid tänkt att jag ska jobba med barn i någon form. Nu blev de mina kollegor, säger hon och skrattar. Egentligen var McDonald’s på arbetsförmedlingen för att söka folk mellan 30 och 35 år, men det avskräckte inte Marie. Hon fick komma på intervju, och gick därifrån med ett jobb som lobbyvärdinna.
– De frågade varför de skulle anställa mig, och då sa jag »om du inte gör det kommer du att bli jätteledsen«, säger Marie.

Efter ett helt yrkesliv så vet hon sitt värde. Och erfarenheten ger andra fördelar också, tror hon. Som att inte bli stressad. Hon försöker ofta säga till de yngre att strunta i att köerna är långa, och bara fokusera på gästen som de har framför sig.
– Man kan inte stressa upp sig hela tiden när det är mycket folk. Då blir man sjuk. Marie har också lärt sig hur viktigt det är att varva ner och vila efter ett arbetspass.
– Då sätter jag mig framför datorn och lyssnar på radio samtidigt som jag lägger patiens. Då kopplar jag av på riktigt. På jobbet händer det ofta att Maries kollegor frågar henne om råd lite av bara farten, även om saker som hon inte har koll på. Bara för att hon är äldre. Men det gör inget.
– Jag tror att det gör mig lite yngre att arbeta med unga. Och jag tror att jag får dem att tänka efter lite ibland, säger hon.

Många jobbar ett tag och går vidare. Det är jobbigt att fästa sig vid kollegor som sedan hastigt försvinner, tycker Marie.
– Jag kan sakna långvarigheten, där man följs åt under en längre tid. Det är så många som kommer och går. En del lär man sig aldrig namnet på. Visst finns det dagar då hon har varit sugen på att göra något helt annat, men för det mesta trivs hon. Marie försöker att hitta på projekt som gör jobbet meningsfullt. För hennes del är det välgörenhet via Ronald McDonald’s fond.
– Vi försöker ordna aktiviteter som kan ge pengar till fonden. Det ligger mig varmt om hjärtat och gör jobbet extra roligt.

»Jag tror inte att jag kommer att kunna sluta helt«

Salem Abdellah tycker att hans jobb innehåller mycket mer än att bara servera mat och dryck.
– När jag går i matsalen känner jag mig som läkare, psykolog, artist, skådespelare. Ja, allt i ett. Man tar hand om gästerna på alla plan. Man restaurerar dem. Salem har spenderat nästan hela sitt yrkesliv på samma ställe, Hooks herrgård utanför Jönköping.
– Jag började här strax efter att jag kom till Sverige 1972. Jag har jobbat på ett par andra ställen, men alltid kommit tillbaka.

Yrkesvalet gjorde han dock redan i Tunisien, på en restaurangskola av den klassiska, franska sorten. Där fick han lära sig grunderna i de flesta branschverksamheter, även kök och reception.
– Där släpptes du inte ut i matsalen om du inte kunde laga de tjugo grundsåserna, eller visste utantill hur hela menyn var tillagad. Därför blev mötet med den svenska restaurangbranschen en chock. I Tunisien var servitörerna mer ansedda än kockarna.
– Så var det inte här. Det fanns inte alls lika mycket yrkesstolthet. Salem tycker inte att det har förändrats så mycket sedan dess. Han har sett många av sina yngre kollegor komma och gå.
– Folk ser restaurangjobben som transityrken. Det är väldigt synd för de får ingen riktig yrkeskunskap då. Annars ser han både fördelar och nackdelar med att jobba med yngre.
– Bra är att de unga ser nya möjligheter i saker, så det rullar aldrig på i samma spår. Det ska man anamma. En nackdel är att han och hans arbetskamrater inte alltid har så mycket gemensamt. Det blev särskilt tydligt när det började en man i Salems egen ålder.
– Då var jag lycklig! Vi pratade samma språk och gillade samma radiokanaler. Han gav mig enormt mycket, men han slutade efter ett tag.

Dålig hälsa, låg lön och jobbiga arbetstider tror Salem är de främsta skälen till att många slutar när de blir lite äldre. Själv håller han sig i form med löpning, cykling eller gymnastik nästan varje dag.
– Många struntar i att ta hand om sig själv. Sitter kvar och dricker öl varje kväll i stället för att åka hem till sin familj. Det tror han är farligt. Ett stabilt familjeliv är A och O, säger Salem. Han är glad att hans fru haft förståelse för hans konstiga arbetstider.
– Hon påverkas också. Vi har inget stort socialt nätverk som andra har. Det blir så när man jobbar kvällar och helger och ofta måste tacka nej till inbjudningar.

Lönen är inte mycket att göra åt, men han önskar att kollektivavtalet tydligare skulle premiera de som väljer att stanna kvar.
– Som det är nu tjänar du ingenting på att stanna mer än sex år. Sen är det upp till dig att kämpa för högre lön. Men trots det har Salem aldrig funderat på att byta jobb. Han vill inte ens sluta när han fyller 65 om några år.
– Jag tror inte att jag kommer kunna sluta helt. Jag älskar att gå mellan borden och prata med gäster. Det är mitt liv.

»Unga är mer flexibla och positiva«

Barbro Alemo har sett sin chef växa upp. Kanske inte riktigt, men hon var med när han var grön och började i branschen.
– Ja, jag har faktiskt varit chef över min chef en gång i tiden. I dag är han en jättebra chef, säger hon. I drygt 45 år har Barbro arbetat sig runt i Skånes krogvärld. Många av åren spenderade hon på anrika Savoy hotells olika restauranger i Malmö.
– Där krävdes det att man visste vad man gjorde. Det var mycket högre krav på personalen då än vad det är i dag. I dag jobbar hon som servitris på Jensens Böfhus, också i Malmö. Ett bra jobb, men förmodligen det tuffaste hon någonsin haft.
– Det är tungt. Det är lite typiskt att man ska ha ett så här tufft jobb det sista man gör, säger hon och skrattar.

Barbro uppskattar att medelåldern på hennes arbetsplats är runt 24 år. Men att de flesta av hennes kollegor är knappt hälften så gamla som hon gör ingenting.
– Jag gillar att jobba med unga människor. De är mer flexibla och positiva. Även om en del som precis har börjat jobba är lite bortskämda hemifrån. Själv lärde hon sig yrket som lärling på Karlskrona stadshotell. Ett bra sätt att komma in i branschen, tycker hon. Dagens restaurangskolor ger hon inte mycket för.
– Nej, man lär sig mer på plats. Ibland kommer det unga som letar efter konjaken i kylskåpet efter två år på restaurangskolan.

Men den som är osäker kan alltid fråga Barbro om hjälp. Barbro jobbar dessutom mycket fackligt, vilket gör att hon kan svara på frågor om lön och rättigheter. Hon tror att hennes ålder gör det lätt för de unga att komma till henne med funderingar.
– En del kallar mig till och med för mormor. Det får de gärna göra, säger hon. När kollegorna drar ut efter jobbet brukar hon dock tacka nej. Att ta det lugnt med festandet är ett av hennes val för att orka.
– Men de är jättegulliga och försöker alltid dra med mig, säger hon och ler. Att välja arbetsplats med omsorg är en annan strategi. Barbro har själv alltid försökt arbeta på ställen med kollektivavtal.
– Det blir alltid bättre då. Mer ordning och reda. Samtidigt tror hon att det är tuffare för dagens unga att få jobb än vad det har varit för henne. Själv har hon inte varit ofrivilligt arbetslös en dag i sitt liv. Vid flera tillfällen har Barbro blivit erbjuden chefsjobb. Men hon har tackat nej, chef vill hon inte vara.
– Jag vill ha ett jobb som jag kan lämna bakom mig när jag går hem. Man måste ha en fritid för att orka jobba.

Barbro säger att den främsta orsaken till att hon har stannat kvar, medan många av hennes jämnåriga kollegor har bytt bana, är att hon har roligt.
– Det är varierande och socialt. Jag har fortfarande väldigt roligt, säger hon.

Mogen som en körsnär eller ung och grön som en croupier?

Yrken med högst andel anställda över 60 år:
  • Körsnärer.
  • Högre ämbetsmän och politiker.
  • Meteorologer.
  • Biblioteksassistenter.
  • Speciallärare.
Yrken med lägst andel anställda över 60 år:
  • Idrottstränare.
  • Croupierer.
  • Djursjukvårdare.
  • Brandmän.
  • Hovmästare, servitörer och bartendrar.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här