Kan man skriva poesi om hemmafruar, hallonglasyr och hängbröst? Sonja Åkesson kunde. Hon blev en av våra mest folkkära poeter.
På Gotland fick stinsen Åkesson och hans hustru en dotter år 1926. Hon fick heta Sonja. Det var en ovanligt rädd flicka som annars inte utmärkte sig särskilt.
Tidigt blev hon av med sin oskuld, redan vid elva års ålder, och tidigt klev hon ut i arbetslivet. Kontorist, affärsbiträde, telefonist och servitris var yrken Sonja prövade innan hon fick barn och blev hemmafru. En strof i dikten ?Självbiografi? handlar om tiden som servitris:
Jag ägde två plattor av Alice Babs
och en sportjacka med blixtlås
som varit pappas byxor.
Jag jobbade på ett fik
med speglar och Klass I
och svinhus på gården.
Jag kan ännu känna lukten av råttor
och hallonglasyr och av ost
av ägaren som också var mjölkprovare.
Arbetskamraten Ines Karlsson berättar om när hon jobbade ihop med Sonja på det gotländska fiket (i boken ?Sonja Åkesson? av Bengt Martin):
?Sonja och jag var kamrater på Löfstedts konditori, vi var omkring 13 år. Sonja skötte väl både pigsysslor och servering. Hon var väldigt duktig i att räkna men slarvig och häftig. Hon kom ofta ihop sig med Löfstedt, som förresten var en riktig kärring. Hon hade visst en del olika platser innan men stannade inte länge på nån, hon hade svårt att anpassa sig. På konditoriet var hon över ett år minst.?
Flyttade till Stockholm
?När Sonja blev förbaskad på Löfstedt för att han tafsade på henne, slängde hon porslinet i golvet. Jag blev väldigt snopen när jag många år senare hörde att Sonja blivit författarinna, det trodde jag aldrig om henne,? berättar Ines Karlsson.
Sonja Åkesson flyttade till Stockholm när Gotlandstristessen blev för tung. Det gjorde också föräldrarna, som öppnade ett konditori på Johan Prins väg i Hammarby, där Sonja jobbade ibland. En djup sorg drabbade henne då tredje sonen, Rolf, dog i leukemi vid tre års ålder. Många tror att det var den händelsen som förlöste Sonja Åkessons författarskap.
Så här beskrev hon det själv:
?Vad det var för ett infall som fick mig att anmäla mig till en cirkel i modern lyrik vet jag inte (jag hade överhuvudtaget inte läst någon sådan), men jag förstod ögonblickligen vad jag hade gått miste om.?
Produktiv författare
Initiativet var ett lyckokast. Sonja Åkesson var en poetisk naturbegåvning. Hennes första bok utkom 1957 och sedan blev det 20 till. Hon var en engagerad författare; var med och bildade Författarcentrum, lärde ut haiku-diktningens konst på skolor och reste runt till olika arbetsplatser, bland andra Sandvikens Jernverk. Hennes uppläsningar drog alltid en stor publik.
Bengt Martin har en teori om varför folket älskade henne så mycket: ?Hon för mångas talan. Det räcker kanske med att hon bara visar sig. Delar med sig av ångesten till de skrämda, ordlösa: du är inte ensam om det.?
Sonja Åkesson dog i levercancer 1977, men hennes dikter hittar ständigt nya läsare. Här intill kan ni läsa två av hennes dikter.
Fromma önskningar
Jag önskar jag hade sjuttifem öre
till övers.
Då skulle jag rädda en malariasjuk.
Eller köpa en mintchoko.
Eller: jag hade femton kronor!
Då kunde jag bota en spetälsk.
(Då slapp jag släpa på prylar
och påsar; kunde ta taxi hem.)
Eller: jag hade tusen spänn!
Då kunde jag skaffa en sportpäls
eller en rya eller en strykmaskin.
Då kunde jag sticka till Rhodos
eller till Alicante
utan en tanke
på vad det kan kosta.
Ja tack
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.