Simon Larsson delar sin tid mellan världens stora racingbanor och baren på Joe and the juice i Stockholm. Möt juicern with a need for speed.
Monza. Nürburgring. Silverstone. Simon Larsson har hunnit med flera legendariska banor i sin racingkarriär, trots att han inte ännu har fyllt 22. Men än så länge är det på Joe and the juice på Drottninggatan i Stockholm som han spenderar den största delen av sin tid.
– Drömmen är ju att köra racerbil på heltid, men det går inte riktigt. Inte än. Man behöver komma till en väldigt hög nivå för att få betalt för att köra racing. Det är få som kommer dit. Vi andra behöver ett vanligt jobb också.
Hur började det?
– Min farfar körde sidovagnscross när han var ung. Sedan har det gått i arv. Min pappa körde motocross, min storebror och min storasyster körde motocross, så det var naturligt för mig. När jag var åtta–nio började jag köra gokart och när jag var 13 började jag med bilracing. Jag var helt fast redan efter ett par gånger. Det var så kul!
Vad är det som är så kul?
– Det är svårt att förklara. När jag sätter på mig hjälmen och spänner fast mig i sätet försvinner allt annat. Det är farten, det är en riktig adrenalinkick.
Du jobbar heltid som bar manager och juicer. Hur går det ihop med att vara professionell racerförare?
– Jag planerar faktiskt att gå ner i tid för att satsa mer på racingen. Jag behöver fokusera mer på att köra simulator och gå på gym. Det hinner jag inte i dag. Men det är ett väldigt flexibelt arbete, det är inga problem att ta ledigt. Det var en av anledningarna till att jag sökte jobb på Joe and the juice när jag flyttade till Stockholm. Och så tänkte jag att det kunde vara ett bra sätt att få ett nytt umgänge på, eftersom det är samma ålder på nästan alla som jobbar här. Jag kände ingen från början.
Jobbarkompisarna är nog det bästa med jobbet.
Hur gick det, fick du ett nytt umgänge?
– Ja faktiskt. Jag har skitmycket kompisar nu. Det var ett bra val. Jobbarkompisarna är nog det bästa med jobbet. Det är som att gå till skolan, man träffas varje dag. Sedan är det kul att vi har så mycket stamkunder som kommer in och snackar.
Vad behöver du ha för egenskaper för att vara en bra juicer?
– Juicandet kan alla lära sig, det är ingen rymdteknik direkt. Men det är viktigt att vara social och utåtriktad. Vi försöker bryta den här svenska stelheten, att man kommer in, beställer och går därifrån. Vi vill ha det lite mer som i USA, att man stannar och pratar en stund. Man kommer in i det efter ett tag.
Är du social?
– Jag är rätt social. Jag kanske inte är den som alltid tar första steget, men när jag står bakom baren blir jag utåtriktad eftersom det är mitt jobb. Samma är det med racingen. Där måste jag också vara lite utåtriktad för att få sponsorer. Sponsorerna måste tycka om mig som person för att vilja satsa på min racing. Och ju mer sponsorer desto bättre. Då kanske man kunde satsa på racingen helhjärtat. Det är målet.
Är det en barndomsdröm?
– Nej, när jag var liten sa jag alltid att jag ville bli balettdansör. Men det var nog något jag bara sa. När jag blev lite äldre drömde jag om att bli arkitekt. Det tycker jag fortfarande vore kul. Eller kanske någon sorts ingenjör som håller på med byggnader. Det kanske får bli när jag blir för gammal för det andra.
Simon Larsson
När är det?
– Det finns väl ingen direkt ålder när man är för gammal för att jobba här. Men jag skulle säga att när man blir 27–28 kanske man börjar bli på gränsen. Man känner det nog själv. Och racingen är som fotboll, man kan bara hålla på tills man är 35–40. Sedan börjar hjärnan sakta ner, och man hinner inte med i de snabba svängarna.
Vilken racingtävling skulle du helst vinna?
– Mitt mål har alltid varit att köra DTM, Deutsche touring master. Det, eller Le mans 24h, det vore grymt.
