När kasinovärdinnan Daisy Gottlieb var fyra år sjöng hon på en julfest. Nu har hon hittat sin stil och släppt flera låtar. Drömmen är att jobba heltid med musiken.
Casino host på Casino Cosmopol i Göteborg, makeupartist på Åhléns och sångerska i musikstudion i Stockholm. Det verka splittrat, men det finns en röd tråd i Daisy Gottliebs jobb.
– Det är det här kreativa, att få göra något som faktiskt har ett resultat. Det driver mig. Servicebranschen är jätterolig, man får ge service på kreativa sätt för varje person som kommer. Alla är ju inte likadana. Jag är väldigt nöjd med alla mina jobb, men det är musiken som ger mig störst tillfredsställelse.
När insåg du att du ville hålla på med musik?
– När jag var fyra. Det var på en julfest på Televerket, som det hette då. Pappa jobbade där. Chefen frågade om det fanns några snälla barn som kunde sjunga. Jag räckte upp handen direkt och sjöng Blinka lilla stjärna. Efteråt sa chefen: »Åh vad du är duktig, nu ska du få en julklapp.« Då kollade jag på honom och sa: »Jag sjunger faktiskt inte för att få en present, utan för att jag vill.« Jag tror att intresset började då, för jag tyckte att det var häftigt att stå inför folk.
Många drömmer om att bli artister, hur blev det allvar?
– När jag var 20 träffade jag på två producenter som tog in mig i ett projekt, där de hade skrivit all musik. Det var roligt i början, men jag ville också vara med och påverka. En dag, när jag hade fått en betalning från projektet, satt jag och funderade på hur jag skulle använda pengarna. Jag bokade en biljett till New York och bestämde mig för att knacka dörr på de skivbolag som verkade intressanta. Till slut hamnade jag på ett bolag som lyssnade på mina låtar. De tyckte inte att musiken passade dem riktigt. Men jag hade en låt kvar som var på svenska. Så jag spelade den och de sa: »I love it! Kan du göra den på engelska? Du får en vecka.« Vi spelade in den veckan efter. Så då signade de mig och så släppte de den som singel.
Hur skulle du beskriva din musik?
– Det är svårt. Pop, tror jag. Men det är någon blandning. Jag gör det som faller mig in. Om jag vill ha rockinfluenser så gör jag det, om jag vill ha r–n–b-influenser så gör jag det. Men generellt kan man säga att det är radiovänlig musik. Jag har svårt att sätta en genre på mig själv.
Vad är nästa steg i musikkarriären?
– Nu är jag signad till ett litet svenskt bolag. Vi jobbar på att få ut ny musik. Så fort de har tid tar jag tåget till Stockholm och jobbar i studion. När jag inte jobbar på kasinot, vill säga.
Du är som casino host, vad innebär det?
– Jag sitter i receptionen, jag sitter i garderoben och jag ser till att maskinerna funkar som de ska. Och så är jag värdinna. Jag jobbar även med »Let–s play«, som jag har varit med att ta fram. Det är för gäster som inte har spelat så mycket. Det finns ju en del som spelar väldigt mycket, och då kan det vara svårt att klampa in där som nybörjare. Vi håller genomgångar, rundvandringar och presentationer för dem, det är jättekul. Jag anser att jobbet blir vad du gör det till. Man måste ta initiativ för att göra något av den tid man är där. Vid ett tillfälle hade vi temamaskiner från filmen Avatar, då sminkade jag upp fem kollegor som avatarer.
Har du lyckats få in musiken i jobbet?
– Ja, någon gång. När jag var ny spelade jag och min dåvarande och min nuvarande kille på en personalfest. Sen gick det några månader och så var det vår musikaliska lunch, »Tisdag med guldkant«. Men trubaduren som skulle spela då hade glömt bort det. Så vår bokningsansvariga letade upp mig och sa att jag måste sjunga för lunchgästerna. Min sambo, som också jobbar där, fick leta upp en gitarr och kompa.
Hur ser framtiden ut om du får drömma?
– Får jag ett break så tar jag det. Drömmen vore att få arbeta heltid med musiken, att få betalt för att göra det jag älskar. Det tror jag att vem som helst skulle vilja. Jag vill jobba för det i alla fall. Jag har inga förhoppningar, men jag har ett mål.
Daisy Gottlieb
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
