Ellinor Thorssons jobb går på räls. Från sin rullvagn serverar hon kaffe, mackor och godis till pendlare och turister på väg mot Köpenhamn.
Klockan 7.40 på morgonen rullar tåget ut från Göteborgs Centralstation och Ellinor Thorsson börjar servera i första klass. Erbjudanden med kexchoklad och fikabröd säljer bra. Det går mycket kaffe. Ellinors favoritsträckor ligger efter Varberg och före Helsingborg, då man ser havet. I Helsingborg tar hon sin serveringsvagn och kliver av för att jobba på tåget tillbaka mot Göteborg.
Vad är annorlunda med att ha en rullande arbetsplats?
– Hela jobbet är väldigt speciellt, för det kan hända så mycket. Inställda tåg, förseningar, stopp för att det är någon på spåret. Det kan förändras ganska snabbt. Men resenärerna är trevliga mot oss som serverar, de respekterar att vi inte vet mer än de. Ibland kan det hända att vi bjuder på kaffe när det är stopp, det bestämmer i så fall inte vi utan ombordpersonalen.
Hur funkar det för dig om det blir förseningar, med förskolehämtningar till exempel?
– Jag har haft tur, för det har bara hänt när min man har kunnat hämta. Men jag har pratat med förskolan så de vet att det skulle kunna hända.
Har du missat jobbtåget någon gång?
– Nej, faktiskt inte. Vi börjar tio minuter innan tåget går, men jag brukar komma lite tidigare. Det är skönt att vara i tid.
Hur går det att servera kaffe i ett tåg som åker?
– Serveringsvagnen ger en viss stabilitet och man lär sig var koppen står bäst. En gång under de sju år som jag jobbat här har jag spillt. Usch, det var jobbigt! Jag hade precis ställt ner koppen och så välte den på en dam. Tur nog blev hon inte så arg. Jag bjöd henne på kaffe och dricka.
Vad är roligast med jobbet – och när tar det emot?
– Det bästa är att möta alla kunder. Vi har många stammisar, framför allt pendlare. Jag pratar med en del, men man får känna efter om de vill det. Det är inte alla som vill prata klockan sex på morgonen när de är på väg till jobbet. Mindre roligt kan det vara när det är snö ute och de inte har skottat perronger och stationer. Då är det tungt att skjuta vagnen.
Du har varit skyddsombud. Vad fanns det för arbetsmiljöfrågor att ta tag i?
– Mycket som handlade om säkerhet, som att vi skulle ha bra ramper. Vi har ett tyngre jobb än annan tågpersonal eftersom vi har serveringsvagnar som väger 90 kilo som ska på och av tågen, och rullas upp för trappsteg inne på tåget. Det är viktigt med bra skor eftersom vi går på hårt underlag.
Vilka är egentligen dina arbetskamrater?
– Några av de som packar våra vagnar på stationen träffar jag ganska ofta, men vi som serverar ombord ses inte så mycket eftersom vi jobbar en och en ombord. Egentligen är det ombordpersonalen och förarna som blir ens kollegor. På ett sätt blir man mer en del av tågbranschen än hotell- och restaurangbranschen.
Vad tycker du om dina arbetskläder?
– Det är ju uniform som gäller, det ser bra och proffsigt ut, klassiskt. Koftorna hade vi inte när jag började. Det var jag som bad om koftor i stället för kavaj, för det blev så stelt. Vi rör oss ju en hel del, böjer oss och plockar upp mackor och så. Kofta är lite varmare också.
Hur är stämningen ombord nu på sommaren?
– Sommaren, tillsammans med fredagar, söndagar, jul och andra högtider, är då vi har mest att göra. Man märker skillnad mot resten av året när det mest är pendlare som åker. Folk ska på semester och är glada och pratar mer. Vi säljer mer godis och vin och öl.
Ellinor Thorsson
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
