Krusenbergarna laddar inför julen

Julkommittén har haft möte och sillen saltats av. Krusenbergs herrgård avrundar året med en slutspurt av konferenser, julbord, bröllop och nyårsfirande.

På en udde vid Mälarens strand, strax söder om Uppsala, ligger Krusenberg herrgård. Här träffas företagare från världens alla hörn för att konferera och på helgerna kommer gäster för att koppla av i den rofyllda miljön. Bakom kulisserna ska allt klaffa. En viktig ingrediens tycks vara att ha den rätta känslan för platsen.
– Man skulle kunna kalla det »den krusen­bergska andan«.Vi som har varit här länge andas Krusenberg. Vi är stolta över vår historia och vår vackra omgivning, ­säger Ewa ­Pettersson, HRF:are och skyddsombud på arbetsplatsen.
På baksidan av den ståtliga gula huvudbyggnaden med anor från 1600-talet finns trädgården med över hundra äppelträd. Och en och annan ek. Förutom den stora herrgårdsbyggnaden finns det också två moderna flyglar en bit bort.

Ewa Pettersson är en av fyra städare som ser till att de 60 hotellrummen är städade och herrgården putsad och ­dammad. Trägolven tvättas varsamt med såpa och eftersom ett gammalt trähus bebos av både spindlar och andra insekter kan kristall­kronor och vrår behöva dammas varje dag.
Ewa jobbar heltid och hennes arbetsdag börjar halv sju, men oftast är hon här tidigare för att se över vad som ska göras.
– Jag måste börja städa ­nedervåningen eftersom frukosten serveras där från klockan sju och när gästerna äter frukost gäller det att städa övervåningen tills de är klara och ska börja konferera.
Städpersonalen tvättar all tvätt på plats, förutom lakan. Ewa har lyft frågan om att städpersonalen ska få en elbil för att köra tvätt i och hoppas det blir verklighet nästa år.
– Vi måste förflytta tvättvagnarna mellan husen. Man kan tycka att det bara är tyg men säckarna blir tunga. Under vintern är det speciellt tungjobbat.

I källaren i en av flyglarna står HRF:aren Marianne Jansson. Hon matar med vana händer in en av dukarna i mangeln. Hennes handledsstöd vittnar om värken i händer och axlar.
– Men jag bor nära och har alltid haft bra kollegor och vi har en fin miljö. Det är därför jag har blivit kvar i så många år.
Nyligen har personalen och ledningen kommit överens om att nyanställda ska börja med att tillbringa en dag på varje avdelning för att få en helhetsbild och förståelse för allas yrkesroller.
– I servisen kanske de inte alltid tänker på att de kan använda en duk flera gånger om den är ren. Jag tror det bara handlar om okunskap. De vet inte vad vi egentligen gör här nere, säger Marianne.

I köket är det full akti­vitet för Tommy Wallgren, Lisa Cederberg och Ludvig Svensson. Ungtupp och risotto står på menyn för 105 hungriga gäster, något fler än vanligt.
Tommy har också en gryta med varmt äppel­mos på gång. Denna tid används köpta äpplen men under säsong plockas de från trädgården. Tommy har bara arbetat som kock i drygt en månad och hoppas att provanställningen ska bli en fast tjänst.
– Jag tror att jag kommer att trivas. Hittills har jag provat på mycket nytt och både fått använda mina kunskaper och utmana dem. Det är också kul att jobba med så fina råvaror, säger han.
Från en av matsalarna hörs nöjda röster från några engelsktalande ­konferensgäster. Några andra beundrar salens blommiga, lite buckliga originaltapet.

Samtidigt pågår förberedelserna för julbordet. I en stor ­behållare ligger sill och saltas av. Köttbullarna ska rullas och mintkyssar göras. Konditor Elisabeth Dahm har precis gjort klart tre chokladtårtor toppade med röda bär till dagens eftermiddagsfika. Hon är nyanställd på Krusenberg och har en självklar roll i årets julbak.
– Vi gör 5000 praliner, fudge, knäck och så sju sorters kakor.
Julen planeras av julkommittén där en representant från varje avdelning ingår. Julstakar har tagits fram, granar klätts och pepparkakshjärtan hängts upp.
– Köket bakar peppar­kakorna och vi i städet hänger upp dem i fönstren. Det är också vi som klär den stora granen. Det blir otroligt vackert här ute med lite snö och när alla ljusen lyser, säger Ewa.
Mellandagarna brukar betyda ledighet, men i år är det bröllop och därefter det årliga nyårsfirandet.
 
Många konferenshotell har drabbats av finanskrisen men på Krusenberg har den inte märkts av, enligt Ewa och Marianne. De ­har jobbat här längst och berättar att till­strömmingen av gäster följt ungefär samma mönster under åren, oavsett konjunktur. En tydlig förändring är dock att bokningarna numera görs med kortare varsel, vilket gör planeringen svårare. Men med »den krusenbergska andan« klarar man de flesta situationer.
  – Vi hjälper varandra och jobbar bra över gränserna. En morgon kom inte de som skulle göra frukosten. Det hade blivit missförstånd i köket. Då hoppade jag in en timme och skivade pålägg, säger Ewa ­Pettersson.

Snart blir det mindre att göra. ­Januari, ­februari, mars är lågsäsong. För Ewa och de andra fast anställda gäller års­arbetstid, de har månadslön men kan få mindre arbetstid under lugnare perioder och sedan räkna med intensivare dagar ­under hög­säsong.
Emelie Wahl är 24 år och jobbar extra som servitris vid behov. Hon tycker att den familjära andan är på både gott och ont.
– Man förväntas göra saker utöver sina arbetsuppgifter, tar man rast i stället för att hugga tag i disktravarna riskerar man att ses som lat.
– Som servitris har jag lärt mig att man måste kunna säga ifrån. Men jag tycker om den här platsen. Det är tryggt att veta att jag har ett yrke att luta mig tillbaka mot och här finns alltid jobb.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.